Jag har ingen skrivlust alls.
Jag skriver lite då och då, men det känns som att det inte räcker.
Har funderat på att lägga ner novellen, men så tänkte jag att jag inte kunde låta alla härliga karaktärer dö bara sådär. Så jag tänker fortsätta. Just nu skriver jag så mycket att det snurrar i huvet på mig.
Kommentera gärna och peppa mig att skriva mer!

Haha ;D

"Framme" hörde jag Justins röst och kände hur han puttade löst på min axel.
Jag måste ha somnat under den rätt så långa bilresan.
Jag kom ihåg att vi hade tagit avfarten bort från stan, och nu var vi alltså framme. Jag tittade ut genom bilfönstret, men allt jag såg var träd.
"Var exakt är vi?" frågade jag Justin skeptiskt.
"Haha, följ bara efter mig" sa han och öppnade sin bildörr och gick ut. Jag sträckte lite på mig och skulle sen precis öppna min dörr när jag insåg att Justin redan stod där och höll upp den för mig.
Jag gick ut och stod och väntades medans han hämtade en stor väska i bakluckan.
"Kom" sa han och tog min hand och började leda mig bort från den lilla grusplanen som agerade parkeringsplats åt Justins svarta bil, och in i skogen som såg ganska mörk ut trots att det bara hade börjat skymma lite.
"Hur långt ska vi gå?" frågade jag, mer orolig för Justins axel som bar på den tunga väskan än för mörkret som snart skulle omge oss.
"Bara lite till" sa Justin och log mot mig och kramade min hand.
Vi hade börjat gå brantare uppför nu, och marken under våra fötter blev mindre jordig och ersattes utav sten. Tillslut kämpade vi oss upp för klippsten, och det började bli ljusare; vi kom ut från trädens skugga.
"Blunda" sa Justin och jag suckade, jag hatade verkligen överraskningar.
"Kom igen, stå där och blunda" befallde han igen och jag lydde. Jag kände honom släppa min hand och hörde hans fotsteg gå en bit bort efter några minuter kom han tillbaka. Han ställde sig bakom mig och la sina händer över mina ögon. Han ledde mig en bit framåt och vred på mig ett kvarts varv innan jag fick titta igen.
Han lät sina händer falla och ta tag i mina, han stod fortfarande bakom mig och lät mig ta in det jag såg.
Framför mig hade jag den troligtvis häftigaste syn jag någonsin sett. Vi stod högst upp på ett berg, vilket förklarade uppförsbacken på vägen hit. Framför oss bredde den kanadensiska skogen ut sig och solen stod lågt så att allt badade i ett guldigt sken. Jag kollade ner och insåg att vi stod vid ett stup, det var tiotals meter rakt ner till trädtopparna.
"Wow, Justin" var det ända jag kunde få fram.
"Du gillar det va?" sa han och lät nöjd med sig själv.
"Jag älskar det" sa jag andlöst. Trots att det var ganska sent var luften väldigt varm, och den lätta vinden som nådde oss var ljummen.
"Och jag älskar dig" viskade han och kysste mig i nacken.
Vi stod där ett bra tag och bara tittade och njöt, men sen avbröts vi av ett ljudligt kurr från min mage.
"Haha, you hungry?" frågade Justin. Jag nickade men ville inte flytta mig från där jag stod.
"Kom, jag tog med mackor" sa han och ledde mig bort från kanten till en picnikfilt som jag antog att han hade lagt ut medans jag stod och blundade förut.
Han släppte min hand först när vi båda satt ner och han skulle ta fram mackorna ur väskan. Jag blev bländad av solen som stod väldigt lågt, och jag skuggade ögonen med handen.
"Här" sa Justin och räckte mig ena mackan han höll i. En tystnad föll över oss när vi åt, och några pinsamma ögonblick uppstod när vi kom på varandra med att sitta och titta på den andra.
"Hur hittade du det här stället?" frågade jag för att bryta tystnaden.
"Jag kom hit någon gång när jag var liten. Jag var här omkring med familjen och irrade iväg på egen hand och kom hit. Jag var ganska liten då, det var tur att jag hade vett nog att inte gå för nära kanten" sa han och jag ryste till av tanken på att ramla ner där.
"Sen dess har jag åkt hit ibland för att samla tankarna och få vara ifred" sa han och jag kunde höra på hans röst att det här stället verkligen betydde mycket för honom.
"Och paparazzis har inte hittat hit heller, det här är en av de få platser där jag får vara helt orörd“ sa han. "Vilket också är ett av skälen till varför jag valde att ha vår första date här. Jag ville att vi skulle få vara för oss själva"
"Det är jättemysigt" sa jag i brist på bättre ord.
"Kolla solen nu" sa han och jag vände blicken ut över skogen. Solen låg nu och glödde halvvägs ner bakom horisonten, som ett stort, varmt glödande klot.
"Så vackert" viskade jag lågt för att inte bryta magin.
"Inte vackrare än dig" viskade han och satt plötsligt väldigt nära mig, våra axlar var tätt ihop.
Jag tänkte kolla på honom och ifrågasätta att han sa att jag var vackrare än den här solnedgången, men när jag vände på huvudet var hans ansikte några centimeter från mitt och hans djupa ögon tittade in i mina.
"För du är vackrast i världen" viskade han och hans andedräkt kittlade mig som den ljumna vinden.
Han lutade sig framåt och lät sina läppar mjukt och försiktigt nudda mina. Det var en kort och lätt kyss, men tillräckligt för att få det att pirra i hela mig. Jag lutade mig fram igen och kysste honom mer passionerat och djupare, jag la mina armar runt hans hals och han hade sina händer bak på min rygg. Vi satt väldigt tätt och jag frös inte alls, trots min tunna klänning och den begynnande försommarnatten.
Fast tillslut tyckte jag att vinden började bli väl kall, och Justin märkte väl att jag huttrade, för han la sin jacka runt mina axlar och flyttade mig till sitt knä så att vi kom ännu närmare varandra.

-------
Bra kapitel va?:D Är själv väldigt nöjd! Har skrivit det mesta nattetid via mobilen, så säg till om det är något som är too wierd så fixar jag det. Sweet dreams nu, pusss<3 haha

När jag kom innanför ytterdörren sprack jag upp i ett leende. Jag hade inte varit såhär glad på väldigt väldigt länge, och det verkade min mamma märka också.
"Var det där ett leende jag såg?" frågade hon och kramade mig.
"Kanske det" svarade jag och himlade med ögonen.
"Välkommen hem i alla fall" sa hon och log.
"Jo, mamma... I kväll, vi har väl inget inplanerat?..." frågade jag och höll tummarna bakom ryggen.
"Nej, hur så?" frågade hon och gav mig en granskande blick.
"Well... Det finns en kille... Som jag gillar... Och han är liksom min pojkvän... Och han ville gärna ta med mig ut på något ikväll" sa jag och tittade ner. Hon skulle säkert säga nej.
"Honom vill jag allt träffa först innan han tar min dotter" sa mamma och jag suckade. Bra, nu skulle jag få skämmas medan mamma överöste honom med hundra frågor. "När kommer han?" frågade hon.
"Vet inte" sa jag och gick in på mitt rum.
Skulle mamma och pappa känna igen honom som Justin Bieber? Han var ju trots allt väldigt känd, men visste mina föräldrar om honom? Vad skulle dom i såna fall tycka om att jag var tillsammans med en kändis?
Min mobil plingade till.
"Hämtar upp dig kl 19, ok? ;)" Från Justin.
"Min mamma vill prata med dig först" skrev jag tillbaka.
"No problems. Förstår henne. Ska jag komma 18.30 istället?"
"18.30 blir bra" Det var en halvtimme kvar.
Jag gick ut ur mitt rum och på väg till badrummet ropade jag till min mamma:
"Han kommer om en halvtimme, uppför dig!"
Jag hade väldigt starka känslor för Justin, jag ville verkligen inte att han skulle bli avskrämd av att min mamma uppförde sig otrevligt.
"Jaja" ropade hon tillbaka.

Jag duschade bort saltvattnet ur håret, sen klädde jag på mig. Jag valde en rosa blommig klänning och satte upp det blöta håret i en slarvig tofs. Jag struntade i att sminka mig.

Jag hörde från mitt rum hur det knackade på dörren och jag snubblade nästan i min iver att öppna. När jag öppnade dörren stod Justin där, snyggare än någonsin i svarta byxor och en svart tunn läderjacka med en vit t-shirt under.
"Hej" sa jag, och kunde inte annat än le.
"Hej älskling" sa han och log. Han klev in och omfamnade mig i en kram. Han släppte mig dock väldigt fort när min mamma harklade sig, hon hade också kommit in i hallen.
"Hej, Mrs Paynter" sa Justin artigt och steg fram för att skaka hennes hand.
Mamma såg lite överraskad ut, men tog sedan hans hand.
"Är inte du... Justin Bieber?" frågade hon och tittade sen på mig. "Mindy, du kunde inte ha nämnt att denna kille du pratade var Justin Bieber?" sa hon och jag fick lust att bara skrika åt henne.
Moget av en mamma att bry sig om att han var en superkändis.
"Jag tyckte att det kanske inte spelade någon roll, och du frågade inte" sa jag ändå istället för att skrika.
Min pappa kom också till hallen, men han verkade inte känna igen Justin, i alla fall visade han inga tecken på det.
"Mr Paynter, trevligt att träffa er" sa Justin och skakade även hans hand.
Jag stod och höll på att dö. Justin var alldeles för trevlig, och min mamma var pinsam.
"Välkommen" sa min pappa. Usch, stämningen var väldigt stel. "Vad hade ni tänkt göra ikväll då?" frågade jag och jag var tacksam över att åtminstone han uppförde sig.
"Jag hade tänkt ta Mindy till Pazzo" sa han och jag förstod att han menade den italienska restaurangen som låg någon halvtimme härifrån.
"Det går bra, kom inte hem för sent bara" sa mamma och jag himlade med ögonen utan att hon såg det.
"Nej då" lovade Justin och jag började dra i hans arm mot ytterdörren.
"Hej dååå" sa jag och greppade tag i min vita väska på vägen ut. Jag slog igen dörren efter oss och suckade. Varför skulle mina föräldrar vara så pinsamt jobbiga?
"Förlåt, men de vill nog inte att jag ska dejta vilken kille som helst" sa jag.
"Det är lugnt" sa Justin och tog min hand på väg ut till bilen. Jag kunde höra på honom att han var mer road än besvärad.

"Pazzo, alltså?" frågade jag när vi satt i bilen.
"Nej, det hittade jag bara på. Vi ska nån helt annan stans" sa Justin och skrattade.
"Och vart ska vi, om jag får fråga?"
"Det får bli en överraskning" sa han och flinade.

---

Ni får hata mig, det är lugnt. Inte updaterat på hundra tusen år. Men nästa kapitel ska ni inte behöva vänta allt för länge på ;)

Vad tycker ni om novellen hittills? Är ju faktiskt på kapitel 15 nu! Är det någonting jag kan ändra på sättet jag skriver, är det någonting med handlingen som inte är bra? Eller är det bara uppdateringen som suger haha?

New look på bloggen, hoppas ni gillar den! :)

Jag har sjukt mycket i skolan just nu, så jag skriver lite då och då, och tillslut blir det ett kapitel som jag kan publicera... Hoppas ni förstår!

Sen tycker jag att ni är lite dåliga på att kommentera... Men ni som gör det är bäst! Det är ni som får mig att fortsätta kämpa för nya kapitel <3
Nästa kommer förhoppningsvis inom de närmaste dagarna, så håll utkik!

"Jag tänker vinna" sa jag bestämt och försökte att hålla inne skrattet när jag kände Justins och Ryans skeptiska blickar på mig.
"Vaaad? Jag är bättre än ni tror i alla fall!" sa jag och brast ut i skratt. Nu skulle de få se. Det var inte riskfritt man utmanade Mindy Paynter på Mario Kart. Caitlin skrattade med mig men Chaz såg bitter ut trots mina försök att lätta upp stämningen. Han verkade ha en dålig dag, men jag kunde förstå honom.

"HAHA!" utbrast jag efter att ha kört in först över mållinjen i det sista avgörande racet.
"Jag erkänner, du är bättre än mig. Bra jobbat tjejen!" sa Ryan och skakade min hand med ett flin. Justin däremot satt bredvid mig med ett besviket uttryck i ansiktet.
"Naaaw, var inte ledsen bara för att jag vann" sa jag och petade på honom. Då verkade det som om han vaknade till. Han överraskade mig med att kasta sig över mig och ta mitt huvud i ett fast grepp mellan sina handflator.
Utan att bry sig om att de andra var i rummet (visserligen pratade de med varandra och undvek att kolla på oss) pressade han sina läppar hårt mot mina och väckte känslor i mig som jag inte ville skulle explodera om vi inte var ensamma. Jag avbröt därför kyssen och Justin lät sina händer falla. Han såg lite snopen ut men verkade förstå när jag nickade menande åt Chaz's håll.
"Vad ska vi göra nu då?" frågade Chaz fast kollde bara på Ryan och Caitlin, han ville nog inte titta på mig och Justin. Gud, jag kände mig så elak.
"Vet inte. Jag borde nog gå hem snart" sa Caitlin och plötsligt insåg jag någonting.
"Fuck nooooo!!" ropade jag och sprang snabbt ut ur vardagsrummet och upp för trappan in i Ryan's föräldrars sovrum, där jag slet upp min mobil ur väskan.
"Vad händer?" frågade Justin oroligt bakom mig och jag hoppade till. Jag hade inte märkt att han följde efter mig.
"Jag glömde ringa igår och säga att jag skulle sova över en natt till. Nu tror väl mamma och pappa att jag ligger misshandlad, våldtagen och död någonstans" sa jag, suckade tungt och visade honom displayen.
"23 missade samtal" konstaterade han.
"Och 13 sms" la jag till.
"Det var väl inte så farligt...?" försökte han, men jag bara himlade med ögonen.
"Jag borde nog ringa nu" sa jag. "Du borde nog gå ut, mina konversationer med mamma är inte alltid så... trevliga att lyssna på."
"Jag stannar" sa han bara och satte sig bredvid mig på golvet där jag satt med väskan i knät. Han la en arm runt mina axlar och jag kände mig trygg. Redo att ringa mamma. Inte många signaler gick fram innan hon svarade. Justin lutade sitt huvud mot mitt så att han också kunde höra vad mamma sa.

"Vart sjutton är du, fattar du inte att vi blir oroliga när du inte ringer, inte svarar och inte är hemma när du sa att du skulle komma hem?! Jag hoppas att du har en väldigt bra förklaring annars..." nästan skrek hon i örat på mig.
"Ta det lugnt, mamma. Jag är fortfarande hemma hos Ryan, allt är bra. Jag sov över här en natt till, men glömde att ringa. Förlåt." bad jag och hopades att hon inte skulle vara sur när jag kom hem. Det var inte en glädjedödare jag behövde nu.
"Jaja. Men ring i fortsättningen. När kommer du hem?" frågade jag och andades ut. Hon lät fortfarande sur, men hon hade nog förlåtit mig.
Jag tittade frågande på Justin, jag visste inte om det var något planerat för idag, eller när jag kunde komma hem. Han ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, någon gång i eftermiddag kanske" sa jag till mamma.
"Okej, då ses vi då!" sa mamma och la på.
Jag drog en lättnadens suck och la ner mobilen i väskan igen.
"Det var inte så farligt som jag hade väntat mig" sa jag.
Justin skrattade. "Så du kommer inte få utegångsförbud eller någonting nu då?" frågade han.
"Nej, det skulle jag inte tro. Hon är glad när jag är ute och umgås med folk" sa jag, och tänkt på sista tiden i Montréal. Då hade mina föräldrar nästan sparkat ut mig genom dörren för att få mig att träffa någon och inte bara sitta på mitt rum och deppa. Den tiden verkade vara över nu.
Justin böjde sig fram och det kittlades när han viskade i mitt öra:
"So she wouldn't mind if i took you out on a date tonight?"
Jag hajade till. Jag var inte beredd på den frågan. Visst ville jag gå på dejt med honom, men hur skulle det gå? Han var ju trots allt Justin Bieber, och pressen skulle nog inte lämna oss ifred. Fast det skulle nog gå bra, intalade jag mig själv.
"Det tror jag inte att hon skulle ha något emot" viskade jag tillbaka och utrotade de sista centimeterna mellan oss, jag lutade mig fram och lät mina läppar nudda hans. Han besvarade kyssen och de känslor jag tryck undan förut kom tillbaka nu. Jag var äntligen ensam med honom igen och behövde inte ta hänsyn till någon Chaz.
Jag tror att Justin märkte det, kyssen blev mer och mer vild och okontrollerad och det slutade med att han låg på golvet, och jag på hans mage, och vi båda var andfådda.
"Oj då" flinade jag och fortsatte kyssa honom längs halsen så att vi kunde andas ett tag.
"Nej nu får ni fan lägga av" skrattade Ryan, som plötsligt stod i dörren. Jag rullade snabbt av Justin och drog ner min tröja som hade... åkt upp lite av någon konstig anledning.
"Minnie får panik, ni båda springer upp hit och vi där nere undrar vad som står på. Och sen visar det sig att ni ligger här uppe och hånglar! Va? Vad är det för stil?" frågade han men skrattade samtidigt så jag förstod att han inte var sur på riktigt.
"Äsh, men kom ner nu" sa han och gick ut igen.
"Snart" sa Justin och drog mig till honom igen. Hans händer letade sig fram över min kropp och mina var intrasslade i hans hår. Jag tryckte honom närmare mig och fick svårt att andas, hans ansikte var så nära mitt att det knappt fanns någon luft kvar mellan oss.
Golvet var hårt, men det brydde vi oss inte om. Jag rullade någon meter bort från honom, jag låg där på rygg och hämtade andan. Jag kände hans blick på mig och vände huvudet åt hans håll, där låg han och log mot mig. Ett leende som nådde hans ögon och fick dem att glittra.
Han var så underbar, jag kunde bara inte förstå att han var min...


En vecka sen förra, i know. Men om jag skriver när jag inte vill så blir det inte bra! 7 kommentarer på det här så kommer nästa inom 2 days!;)

"Stranden igen?" föreslog Ryan.
"Neeej inte idag igen!" protesterade Caitlin.
"Kom med något bättre förslag då" sa Ryan och blängde på henne.
"Vem är med på Mario Kart turnering?!" frågade hon och började gå mot vardagsrummet.
"JAG!" sa Chaz snabbt och följde efter henne ut. Ryan hängde på och jag började gå efter dem när Justin tog tag i min arm och stoppade mig.
"Vi ska väl äta frukost först?" frågade han.
"Jo. Just det" sa jag och hällde upp lite flingor och mjölk i en skål och ställde den vid den plats vid bordet jag suttit igår. Jag gick och drog ut i princip alla lådor som fanns i köket innan jag hittade en sked. När jag kom till bordet satt Justin där på 'min' plats med en macka i handen. Jag ryckte på axlarna och började försiktigt fösa min skål åt sidan för att sätta mig på platsen bredvid i stället när Justin tog tag i min arm och stoppade mig och drog ner mig i sitt knä.
"Det är lugnt, vi kan dela stol" sa han och la ena armen runt min midja.
Nästa sekund stack Caitlin in huvudet genom dörren till köket.
"Åh, förlåt om jag stör" sa hon och flinade. "Men ni två får möta vinnaren sen, okej?"
"Sure" sa Justin och jag nickade och gjorde tummen upp, med munnen full av flingor.
Caitlin försvann ut igen.
"Är du klar?" frågade Justin och lutade sitt huvud på min axel samtidigt som han ritade små mönster med sitt finger på min rygg.
"Nästan" svarade jag och fortsatte äta, vilket var svårt eftersom min mage pirrade till så fort han rörde mig.
När jag tillslut var färdig gick jag och ställde disken på diskbänken och sen gick vi ut till vardagsrummet där de andra satt i soffan och skrattade. Vi satte oss bredvid varandra på kanten av soffan och snart var det vår tur att spela. Ryan hade vunnit och vi skulle möta honom.
"Lycka till" sa han och flinade samtidigt som han räckte oss varsin ratt.


--------- Ehm... Jaa. Jag skriver mestadels från mobilen men lyckades få datorn att fungera några sekunder så jag kunde sätta in bilder. Mobilen har också vart lite sådär, så jag fick skriva om nån gång och så går det jättelångsamt x( men ni får långa kapitel i alla fall, särskilt med tanke på att de är skrivna från the phone.
Kommentera vad ni tyckte om kapitlet sötisar!:)

Jag öppnade dörren till vårt rum och där stod Justin med händerna tomma och såg oskyldig ut.
"Vart. Är. Min. Tröja." sa jag, men han bara flinade och ryckte på axlarna.
Jag stängde dörren bakom mig och gick sen fram till honom.
"Ge mig den" sa jag och spände blicken i honom.
"Du är mycket finare såhär" sa han och blinkade med ena ögat.
"Kul. Fast du är inte heller så dum utan tröja" erkände jag och tog de sista stegen för att komma fram till honom.
"Jag vet" sa han och jag lät hans flin försvinna mot mina läppar samtidigt som jag lät mina händer falla ner längs hans mage, utforskade de utformade musklerna.
"Förlåt" sa jag och backade snabbt undan igen.
Jag kunde inte kyssa honom hela tiden. Vad jag kände för honom var säkerligen mer än vad han kände för mig, han verkade ju inte bry sig om min personlighet. Därför var det tråkigt att det var just honom jag skulle falla för, honom jag skulle börja tycka om mer än som en vän, och det efter bara några dagar. Han fick mig att känna mig hel, när jag var med honom var jag inte längre trasig, som när Luke lämnade mig. Med Justin kände jag mig stark igen.
"Förlåt för vad?" frågade Justin oförstående.
"Jag kan inte bara kyssa dig hela tiden" sa jag och kollade ner i golvet.
"Jo, det kan du väl? Jag har ingenting emot det i alla fall" sa han med ett skratt.
"Jag måste tänka" sa jag och gick mot sängen, utmattad av alla känslor.
"Jag finns här om du behöver prata. Och jag är faktiskt rätt bra på att prata, för att vara kille" sa han, fullt seriöst. "Och om du behöver någon att kyssa så är jag mer än villig" la han till.

Jag tog av mig mina shorts och la mig i sängen i bara underkläder. Jag drog täcket över huvudet och försökte hålla tillbaka tårarna. Jag fick inte bryta ihop här, jag ville inte att Justin skulle se mig gå sönder, bli svagare.
Jag hörde hur han släckte lampan, gick till sängen och drog av sig sina byxor, sen kände jag hur han gled ner bredvid mig.
Jag låg och väntade ett tag i mörkret, och när jag trodde att Justin sov lät jag tårarna rinna fritt. Jag grät så tyst jag kunde för att inte väcka Justin, och min kudde blev blöt. Det senaste dygnet hade jag varit gladare än på mycket länge, och nu verkade alla känslor som tryckts undan komma fram igen.
"Varför gråter du?" hörde jag Justin viska och jag ryckte till.
"Förlåt att jag väckte dig" viskade jag tyst.
"Jag somnade aldrig. Men det blev outhärdligt att höra dig gråta så länge" viskade han och jag vände mig mot honom.
"Idag när jag var inne i köket med Chaz, berättade han för mig att han gillar mig. Eller snarare gillade, för nu tror jag att han är så sårad att han hatar mig" började jag, men Justin avbröt mig.
"Vad sa du då? Jag är säker på att det inte var något taskigt" viskade han.
"Jag sa att jag gillade honom, men inte på det sättet han gillar mig. Och då frågade han om jag gillade dig, men det svarade jag inte på. Och han lät jätteledsen och jag kände mig verkligen hemsk" svarade jag.
"Men då sa du ju bara som du kände. Då får han vara ledsen, sanningen kan man inte ändra på" sa han. "Men det är någonting mer som du är ledsen över, jag känner det. Du kan berätta allt för mig, come on!"
"Du vill inte veta" viskade jag tyst. Aldrig att jag tänkte berätta om mina känslor för honom.
"Jo det vill jag. Jag lovar att inte skvallra" sa han allvarligt.
Okej, jag var tvungen att berätta, det var bättre om han visste.
Jag satte mig upp i sängen, och han gjorde detsamma. Jag lät täcket falla av mig, det var så mörkt att han ändå inte såg mig. Jag höll ut armen och fann att han satt mycket närmare mig än jag trott, mina fingertoppar nuddade hans överarm och jag lät min hand falla för att fånga upp hans. Jag tog den och höll den hårt i min.
"Jag vet inte hur jag ska säga dethär utan att få det att låta töntigt. Men jag ska försöka" började jag. "I början tyckte jag om dig som du tycker om mig fortfarande, men nu... Nu betyder du mer än så för mig, när jag är med dig mår jag bra, jag tycker om dig. Fast jag vet att du inte ser mig på det sättet jag önskar, så kan jag inte hjälpa att jag tror att jag är kär i dig" viskade jag, och min röst tystnade bort i slutet.
Jag kramade hans hand och önskade att den ville hålla i min också, önskade samtidigt att försvinna från jordens yta, det här var så sjukt pinsamt.
Jag tänkte precis släppa hans hand när jag kände hans hand krama min tillbaka. Han lyfte den och höll den mot sitt hjärta, jag kunde känna det slå starkt.
"Det slår för dig" viskade han i mitt öra. Sen sa han: "Du anar inte hur glad jag är att du vågade berätta för mig. Själv var jag för feg för att ta första steget. Jag har aldrig fallit för en tjej såhär snabbt förut. Det brukar byggas upp med en vänskap. Men det har samtidigt aldrig känts så rätt. Du passar med mig, det känns naturligt allting, till och med våra läppar passar ihop!" sa han och skrattade, men blev sen seriös igen. "Aldrig förut har det kännts så rätt" avslutade han och jag kände hur han såg på mig genom mörkret.
"Men varför väljer du mig? Du har miljoner tjejer där ute som skulle göra vad som helst för dig?" frågade jag tvivelaktigt.
"Varför väljer du mig över alla andra killar som vill ha dig?" frågade Justin.
"Jag förstår inte. Chaz är den ända jag vet som gillar mig" sa jag oförstående.
"Om jag känner Ryan rätt skulle inte han tacka nej, och jag känner rätt många ute i världen som du nog skulle falla i smaken. Personligen ser jag ingen anledning varför någon inte skulle tycka om dig. Du är söt, smart, och sexigare än för ditt eget bästa. Det är också varför jag aldrig skulle göra samma sak mot dig som... Vad han nu hette, gjorde" sa han och jag satt i sängen, mållös efter den andra kärleksförklaringen jag fått idag.
Justin tog tag i båda mina händer och höll dom i sina.
"Möt mig på baksidan av huset om fem minuter" viskade han och försvann sen ut genom dörren. Jag hörde hans snabba fotsteg i trappan. Jag gick ur sängen och ställde mig upp. Ville han att vi skulle gå ut? Skulle jag ta på mig någonting mer? Jag bestämde mig för att dra på mig en av Justins t-shirtar så att jag inte skulle frysa, en smög jag långsamt nedför trappan och ut genom altandörren som stod öppen. Jag gick på tå i gräset, runt husknuten och där stod Justin i bara boxers.
"Justin?" sa jag undrande. Ett ensamt tänt ljus stod på gräsmattan i en låg ljusstake och spred en liten ring av ljus. Resten av trädgården var svagt upplyst av stjärnorna, det var stjärnklart och nästan nymåne.
"Kom" sa han och vinkade till mig med pekfingret. Jag gick fram till honom och stannade på en armlängds avstånd ungefär.
"Jag har ingen ring, men..." sa han och tog min vänstra hand i sin. Jag kunde inte tro det när han sjönk ner på knä, tittade mig djupt i ögonen och sa:
"Vill du bli min flickvän?"
Jag kände tårarna tränga fram och sa, innan jag förlorade kontrollen av rösten, "Ja"
Han kysste min hand och ställde sig sen upp för att kyssa mina läppar. Jag var inte sen att besvara kyssen, med fjäderlätta berörningar, mer passionerat än någonsin.
"Jag älskar dig" viskade han i mitt öra, och jag svarade med att kyssa honom mer bestämt och lägga mina armar runt hans bara axlar. Efter ett tag tog jag ett steg bakåt för att betrakta den kille, som jag inte kunde förstå var min.
"Du är rätt... Vacker" sa jag.
"Talking about yourself, beautiful?" frågade han och log större än jag någonsin sett honom le.
"Men det är rätt kallt här ute, vi borde gå in så vi inte blir förkylda."
"Visst" sa jag och tog tag i hans hand och efter att han hade blåst ut ljuset drog jag med honom in och uppför trappan in på vårt rum och han stängde dörren efter oss.
Då kunde jag inte hålla mig längre utan bokstavligen hoppade upp på honom, jag höll benen runt hans midja och han höll upp mig. Jag böjde ner huvudet och pressade mina läppar mot hans. Jag drog mina händer genom hans hår och drog honom närmare mig. Han började gå mot sängen och la ner mig ovanpå täcket, men var inte sen att lägga sig över mig och kyssa mig längs halsen. Hans händer letade sig in under min tröja och hans fingrar sände ilningar genom hela mig när de smekte längs min mage. Jag la mina armar runt hans nacke och drog honom närmare mig.
"Jag kan inte fatta att du är min" viskade han hest i mitt öra.
"Jag är din, bara din" viskade jag andfått tillbaka och kysste honom en sista gång innan jag rullade undan och la mig bredvid honom.
"Imorgon också?" viskade han på skoj och jag skrattade.
"Imorgon också" viskade jag.



Bra va?:DDDDDDD Jag tycker iallafall att det var bra ;) vad tycker ni ska hända next? Har stora planer för novellen, värsta storyn asso haha :P

CHAZ's PERSPEKTIV

Jag såg det på sättet de kollade på varandra. De såg på varandra med mer i blicken än bara att dom hade känt varandra i två dygn. De dolde någonting för oss andra, och jag hade vissa aningar vad som kunde ha hänt när de sov tillsammans.
Jag ville inte erkänna för mig själv att jag var avundsjuk på Justin, uppenbarligen hade de någonting på gång. Det var ju jag som hälsade på henne först, jag som lärde känna henne lite innan honom, och framför allt var det jag som gillade henne först. Jag hade berättat för Caitlin, hon kunde intyga att jag såg Minnie som possibly more than just a friend.
Vi var hemma nu, det var kväll och alla var rätt trötta efter att ha varit på stranden hela förmiddagen.
"Vi kör sanning eller konsekvens ikväll också, det kanske blir roligare nu eftersom alla känner Minnie lite bättre" sa Ryan och flinade. Jag nickade instämmande. Nu skulle jag kyssa Minnie så att alla hennes tankar på Justin blåste iväg. MINNIES PERSPEKTIV

Ikväll kände jag mig om möjligt ännu mer negativt inställd till leken än kvällen innan. Det som hänt mellan mig och Justin, och det faktum att ingen fick veta om det, försvårade allting. Tänk om vi skulle vara tvungna att kyssas nu, skulle vi kunna hålla tillbaka efter vad vi gjort när ingen sett på? Och hur skulle jag hantera att kyssa Chaz, jag visste ju att han tyckte om mig, och kände mig dum som inte gillade honom tillbaka.
"Vi kan väl sitta i vardagsrummet?" föreslog Justin.
"Sure, pax för att sitta längst ut" sa Caitlin snabbt.
Vi gick alla från köket där vi suttit och ätit pizza till middag, och in i vardagsrummet.
"Last chance att borsta tänderna nu innan vi börjar sa Caitlin och drog med mig till toan utanför vardagsrummet där vi hade våra tandborstar.
"Att kyssas direkt efter en pizza är aldrig bra" sa hon och skrattade.
"Nej, hoppas killarna fattar det också och borstar tänderna" sa jag och stämde in i hennes skratt.
När vi gick ut i vardagsrummet igen var bara Justin där, jag antog att han var först upp till toan på övervåningen och därmed först ner också.
"De andra kommer snart" sa han och makade lite på sig och visade att jag skulle sitta bredvid honom. Jag satte mig ner bredvid honom, nära nog för att känna hans axel nudda min.
"Ni har något på gång va?" frågade Caitlin plötsligt från andra sidan soffan.
"Vad?" frågade jag och försökte att inte låta paniken ta över. Jag kände Justin stelna till bredvid mig.
"Jo, jag ser det. Ni passar ihop" sa hohn och log mot mig utan att se på Justin.
"Såååå let the game begin!!" ropade Ryan plötsligt från dörren till vardagsrummet och jag hoppade till. Hoppas att dom inte hade hört någonting av vad Caitlin sagt, Chaz kom in tätt bakom Ryan och hans ansikte var sammanbitet. "Vem snurrar flaskan först?" frågade han och satte sig bredvid mig på höger sida.
Ryan satte sig mellan Chaz och Caitlin och sa:
"Du kan göra det, du verkar ju inte kunna vänta längre" och skrattade.
Chaz blängde först på honom men skrattade sen.
Han snurrade flaskan och den kom på Caitlin. Jag såg hur hon blev lite nervös när Chaz sa:
"Vi kör den jätte-elaka versionen" och flinade. "Varannan får konka och varannan får ta av sig ett klädesplagg. Caitlin, Ta med dig Ryan in i köket och... Ehm... Hångla lite" sa han och Caitlin protesterade:
"Vaaad? Kunde du inte vara lite snäll i början?"
"Nope. Dörren till köket är öppen, varsågoda" sa han. Ryan fick ett förvånat uttryck i ansiktet när Caitlin ställde sig upp och drog upp honom.
"I guess we have no choice" sa hon och ryckte på axlarna. Hon drog med honom i handen in till köket och stängde dörren efter dem med en sista sur blick på Chaz som satt och flinade. "Tror ni vi får sova här en natt till?" frågade han sen mig och Justin.
"Det tror jag, hans föräldrar skulle visst vara borta ett tag till" sa Justin.
Caitlin kom tillbaka med Ryan efter sig och satte sig i soffan igen.
Caitlin snurrade på flaskan utan ett ord och den kom på Justin.
"Varsågod att ta av dig någonting" sa hon och skrattade åt Justins min.

Han hade på sig ett par jeans och en t-shirt, han bestämde sig för att ta av på överdelen först, till min stora förskräckelse. En shirtless Justin bredvid sig är inte att leka med, det kunde jag intyga. Jag gjorde allt för att undvika att titta på honom när han böjde sig fram och snurrade flaskan på bordet.
Den kom på mig.
"Ta av dig tröjan" sa han.
"Men vaaa? Jag ska ju ha konka, inte ta av mig något?" sa jag upprört.
"Ja. Och det du ska göra är att ta av dig tröjan. Eller ska jag göra det åt dig?" frågade han retsamt.
"Glöm det" sa jag och skakade på huvudet. Jag drog motvilligt av mig tröjan och släppte ner den på golvet. Jag lutade mig framåt och snurrade på flaskan. Den kom på Ryan, som genast drog av sig tröjan och sen snurrade flaskan. Chaz var nästa på tur. "Din tur att hångla i köket. Fast ta den andra tjejen" sa han och nickade mot mig.
Okej. Toppen. Great. Jo, verkligen.
Chaz ställde sig väldigt hastigt upp och tog min hand och drog med mig in i köket. Jag stängde dörren efter oss och hann se en sista glimt av Justin, hans blick genomborrade mig på något sett och var omöjlig att tyda.

Jag drog igen dörren och sekunden efter tog Chaz tag i min hand och drog mig in i hans famn. Han la ena handen på min korsrygg och den andra på min kind och pressade sina läppar hårt mot mina. Han lutade sig framåt och lät båda händerna vila på min korsrygg. Han lutade mig bakåt och kysste mig ner längs med min hals.
"Jag tycker om dig" viskade han i mitt öra. "Mer än du tror. Jag vet inte om du tycker om mig på det sättet, men jag ville bara att du skulle veta."
Lampan var släckt i köket, så han kunde inte se att jag rodnade. Kanske kände han det, för nu la han sina händer på mina kinder och kysste mig mjukt.
Jag bara stod där, mållös, och visste inte vad jag skulle göra.
"Nu vet jag det" sa jag tillslut, vilket jag snart insåg var ett rätt taskigt och sårande svar. Jag slank ur hans armar och gick för att öppna dörren och gå in till vardagsrummet igen, när jag kände hans hand på min axel.
"Du gillar Justin, va? Du gillar inte mig, du gillar honom. Fine" sa han och hans röst skar sig på slutet. Gud vad jag kände mig hemsk.
"Jag gillar dig, det är klart. Bara inte på det sättet" sa jag och det gjorde ont i mig. Jag vände mig om och kastade armarna runt honom i en hård kram.
Jag undvek att svara på frågan om Justin, jag ville inte säga det rakt ut.
Jag släppte honom och öppnade dörren och gick in till vardagsrummet igen där de andra satt och väntade. Jag hörde Chaz följa efter bakom mig.
Jag antog att mitt ansiktsuttryck avslöjade en del, jag såg i ögonvrån att Justin tittade oroligt på mig och Caitlin gav mig en orolig blick.
Chaz satte sig ner bredvid mig och snurrade flaskan utan mycket energi.
Den kom på Caitlin och hon tog av sig linnet hon hade på sig och snurrade glatt flaskan igen
Den stannade efter många varv på Justin.
"Hmm" tänkte hon. "Kyss den i rummet som du tycker är snyggast" kom hon fram till.
"Men det är ju både sanning och konsekvens" sa Ryan.
"Men han behöver inte säga något!" försvarade sig Caitlin.
"Det spelar ingen roll" sa Justin. "Här eller i köket?" frågade han istället.
"Här går bra" sa Caitlin och flinade mot mig.
"Okej" sa Justin och vände sig mot mig. "Hey snygging" sa han skämtsamt och la ena armen runt mina axlar och lutade sig framåt för att låta våra läppar mötas i en mjuk kyss.
"Jag som trodde du tyckte jag var den snyggaste i världen" sa Ryan sen med spelad ledsenhet.
"Ha. Ha." sa Justin och skrattade sen.
"Alla sover här en natt till va?" frågade Ryan och alla nickade. "Vi kan väl gå och lägga oss nu då?"
"Visst" sa Justin och reste sig upp. Han plockade upp både hans och min tröja från golvet och sa till Ryan: "Jag kan sova i dina föräldrars rum igen, så slipper jag och Caitlin flytta massa saker i kväll nu när det blev så sent."
"Visst" sa Ryan och ställde sig upp.
Justin började gå uppför trappan, och det var inte förrän han var ute ur sikte som jag insåg att han hade min tröja i handen. "Ehm... Godnatt" sa jag till Ryan, Caitlin och Chaz och skyndade mig upp efter Justin och min tröja.
"Godnatt" hörde jag alla deras röster i kör efter mig.



Lång väntan, men långt kapitel. Skrivet på mobilen, för jag har ingen dator hemma just nu. Skriver så tummen blöder haha xD eftersom jag skriver på mobilen så kan jag inte lägga in bilder heller, det suger. Så det blir bildlösa kapitel tills datorn kommer hem! Ni är lite dåliga på att kommentera, säg någonting så jag vet att ni tycker om det iaf!
Kan lova att nästa kapitel kommer bli kanon, så se fram emot det i morgon eller övermorgon!:) love y'all <3

När vi kom till stranden (vi gick dit eftersom det bara tog ungefär en kvart) var den nästan helt öde. Jag visste inte om det berodde på att det fortfarande var ganska tidigt, och det var helg så folk tog sovmorgon, eller om folk tyckte att det var för kallt fortfarande. Hur dom nu kunde tycka det, det var 24°C i luften, och det hade varit en varm period ett tag så vattnet borde inte vara iskallt.
Vi bestämde oss för att lägga ut våra handdukar ganska långt upp fån vattnet.
"Vem vill bada?" frågade Ryan som verkade väldigt peppad.
Alla vi andra såg däremot tveksamt på vattnet, undrade om det var tillräckligt varmt.
"Åhhh, kom igen!" sa Ryan när han såg våra ansikten. "Sisten i suger" ropade han och började springa mot vattnet samtidigt som han slet av sig tröjan och kastade den på marken.
Justin var inte sen att anta utmaningen, han satte av efter Ryan i en väldig fart och även hans tröja hamnade i sanden. Chaz gav sig av kort därefter.
Det lämnade mig och Caitlin kvar på stranden, jag mötte hennes blick och vi nickade samtidigt.
"Vi stannar" bekräftade hon och tog av sig sina shorts och blusen hon hade haft på sig, och la sig på magen på sin handduk i solen.
Jag bestämde mig för att göra detsamma, jag klädde av mig till bara bikini och la mig på rygg.
Jag såg hur killarna förde något krig där nere i vattnet, de hade hittat några små hinkar som något barn säkert glömt kvar, och kastade nu vatten på varandra så det skvätte lång väg.
"Kom då!" ropade Ryan efter oss, men vi bara låg kvar och låtsades som ingenting. Varför skulle vi frysa ihjäl i vattnet när man kunde sola?

Sen såg jag i ögonvrån hur killarna började komma upp igen. Waterfight over tydligen. När han var tillräckligt nära gjorde Justin sin berömda hair-flip (ja, den hade jag hört talas om ett flertal gånger, fast jag inte var ett fan...) och vatten skvätte över mig och Caitlin.
"JUSTIN!" skrek Cat hon hade legat och blundat på mage, så hon såg inte att killarna kom. Jag däremot, blängde bara på Justin.
"Tror du det var kul?" frågade jag.
"Det var jättekul" svarade han och flinade. Jag bara fortsatte blänga på honom.

"Hair flip"

"Ni suger" sa Ryan och skrattade.
"Vi är åtminstone två om det" sa Caitlin och log mot mig.
"Tänker ni bara ligga här hela dagen?" frågade Justin. "Vill du hänga med och köpa glass?" frågade han sen Chaz, som hade stått och vilat blicken på mig i minst två minuter nu, vilket hade börjat kännas lite generande.
"Sure" svarade han och tittade genast bort från mig. "Vill någon annan ha något?"
"Vänta, jag följer med" sa jag. "Ni skulle ändå inte kunna välja en glass åt mig utan att jag blev missnöjd" sa jag och skrattade.
"Jag behöver inget" sa Caitlin.
"Inte jag heller" sa Ryan.
Jag, Justin och Chaz började gå mot kiosken. Det var en pinsam tystnad, jag gick där i bikini mellan två snygga killar i badbyxor, den ena tyckte om mig och den andra tyckte om att hångla med mig.
Vi kom fram till kiosken och beställde, sen kom nästa problem. Vem som skulle betala. Både Chaz och Justin hade med sig pengar, dum som jag var hade inte jag det, jag tänkte inte på det eftersom jag inte hade någon ficka på bikinin direkt.
"Jag betalar åt dig" erbjöd sig Chaz fort.
"Nej, jag kan betala" sa Justin snabbt. "Jag tog med extra."
Okej, hur skulle jag lösa det här? Men Chaz verkade inse att han inte skulle vinna så han sa uppgivet:
"Okej då"
Det slutade med att Justin betalade åt alla tre, och vi gick tillbaka samtidigt som vi åt våra glassar.
"Åh nej" utbrast jag, min glass droppade ner på magen.
Justin såg det och sa:
"Strunta i det, jag tänkte ändå tvinga dig att bada sen" och flinade.
Jag blängde på honom.
"Vad? Man kan ju inte vara på stranden en hel dag utan att nudda vattnet?" sa han oförstående.
Jag svarade inte på det, jag hade redan nuddat vattnet idag, eller snarare blivit nuddad av det, och det var Justins fel.
Vi var framme hos Ryan och Caitlin igen, vi hade redan ätit upp våra glassar.
"Suck, jag antar att jag går och badar då. Är det någon annan som hänger med? Caitlin?" frågade jag.
"Visst. Kan inte alla bada?" frågade hon.
Alla gick ner till vattnet, Chaz och Justin sprang i först, men jag, Caitlin och Ryan stannade så att vågorna bara precis nudda våra tår.
"Jag trodde väl att ni skulle tveka. Justin, Chaz, jag behöver lite hjälp här!" ropade han och killarna kom genast.
"De vill inte bada" förklarade Ryan. Killarna fattade direkt och tog tag i våra armar medan Ryan puttade på bakifrån.
Jag var nog starkare än de trodde, Caitlin drog de med sig efter ett tag och hon låg nu och sprattlade i vattnet.
Det betydde att alla tre killar drog i mig, men jag stod orubbad kvar på båda benen.
Innan jag hann reagera lyfte någon upp mig, jag vände förskräckt på huvudet och såg att det var Justin som höll mig i ett järngrepp.
"Släpp ner mig!" skrek jag, jag ville inte kastas i vattnet.
Justin började dock gå ut längre och längre med mig i vattnet, och när vi hade kommit till en lagom nivå enligt honom, släppte han mig.
Vattnet var inte så kallt som jag trodde att det skulle. Men det var ändå så kallt att jag tappade andan i några sekunder och förtvivlat viftade med armarna för att komma upp till ytan igen. Mitt huvud bröt vattenytan och efter en sekund hade jag lokaliserat Justin.
"Du ska dö" sa jag och ställde mig upp.
"Oj, vad rädd jag blir" sa han ironiskt och skrattade.
Jag stegade fram till honom och la händerna runt hans midja. Han fick ett förvånat uttryck i ansiktet, han trodde säkert att jag skulle kyssa honom eller något, han lutade sig närmare mig. Men innan han kom allt för nära lutade jag mig bakåt, jag föll ner i vattnet igen och drog honom med mig. Jag fann snabbt balansen igen och ställde mig upp, medan det tog ett tag innan Justin stod upp igen.
"Surprise" sa jag och flinade.
Han blängde på mig och gick sen in till de andra som bara stod på stranden och stirrade på oss. Jag följde efter honom och när jag kom upp på stranden sa Ryan:
"You go girl. Ett tag såg det nästan ut som om ni skulle kyssas, men nu ser han inte ut att gilla dig särskilt mycket"
Det var sant, Justin stod en liten bit bort och stirrade på mig med arg blick.
"Säg till när du har surat klart!" sa jag till honom och skrattade.
"Sure, jag ska inte vara sur på dig längre nu. Men jag har en idé, kom hit alla förutom Minnie" sa han och i hans blick såg jag en plan ta form i hans huvud.
Aj då.
En minut stod de andra i en klunga och diskuterade, jag undrade vad de pratade om. Självklart hade det med mig att göra eftersom jag inte fick höra.
"Let's go" sa Ryan efter ett tag, och sprang snabbt tillbaka till mig.
"Vad ska ni göra?" frågade jag, försökte få rösten att inte låta orolig.
Men han svarade inte till mig, istället tog han bak mina händer bakom min rygg och ropade till de andra:
"Jag har henne!"
De andra kom också, och några sekunder senare satt jag på marken, Caitliln höll mina händer och killarna hällde sand på mina ben.
"Vad gör ni? Tänker ni begrava mig eller?" frågade jag henne.
"Nästan. Justin fick en idé, han tyckte du såg ut så mycket som en sjöjungfru, så han ville göra en grej..." sa hon.
"Klart!" sa Justin som hade placerat ut några stenar på den formation av sand som mina ben var begravda under. Jag såg att det liknade en fiskfena, och förstod att jag nu såg ut som en strandad sjöjungfru. Great.
"Okej, posera nu så tar jag kort!" sa Justin och jag gjorde en så snygg pose som möjligt medan han fotad med sin iPhone.
"Åh, this is soooo going on twitter" skrattade han.
"Nej nej nej" sa jag bestämt.
"You can't stop me. Du sitter liksom fast" sa han och flinade.

"Looking like a mermaid"

"Och när hade ni tänkt hjälpa mig loss?" frågade jag. Jag var trött på den här hämnden nu.
"Åh, det ingår inte riktigt i min plan att få loss dig" sa Justin retsamt.

---

Lååååångt kapitel, och ni lär få läsa om det några gånger, för nu kommer uppdateringen suga ett par dagar, har rätt mycket inplanerat nu på höstlovet.
Men statistiken är toppen och många kommenterar, great!

När jag kom ner i köket satt alla redan vid köksbordet och åt. Fil flingor, rostade mackor och diverse pålägg stod framme så jag satte mig på en ledig stol bredvid Chaz och började plocka åt mig till en storfrukost.
"Vart är Bieber?" frågade en trött Caitlin.
"Han kommer snart, han skulle bara byta om" svarade jag.
"Vad hände egentligen i går kväll? Skulle inte ni tjejer sova tillsammans eller?" frågade Ryan.
"Jo, men när Justin och jag kom upp låg Caitlin och sov på madrassen i ert rum, så vi hade inget annat val" förklarade jag.
"Jag blev lite mörkrädd" sa Caitlin generat. "Därför gick jag in till er och sen råkade jag somna."
Jag hörde steg bakom mig och vände på huvudet och såg Justin komma in i köket.
"Morning" sa han till alla och satte sig ner bredvid mig. Nu satt jag alltså mellan Chaz och Justin, great.

"Morning"

Chaz hade knappt pratat med mig överhuvudtaget. Han var altid så tyst, men samtidigt uttryckte han så mycket med kroppsspråket. Idag tillexempel var han trött och lite spänd, det kunde till och med jag se som inte kände honom.
"Chaz, kan du skicka brödet?" frågade Justin, och Chaz ryckte till som om han hade suttit och sovit.
"Ah, visst" sa han förvirrat.
"Vad ska vi göra idag då?" undrade Caitlin, som verkade ha ätit klart redan, hon satt och försökte prata med Ryan som hade lite svårt att svara, han hade hela munnen full med rostat bröd.
"Vi kanske kan dra till stranden?" föreslog Chaz, som nu verkade ha vaknat till.
"Är det okej för dig, Justin? Det borde inte vara några paparazzis ute idag, det är ju helg och sommarlovet börjar snart, så det borde vara chill" sa Caitlin.
"Visst, är alla med på det?" frågade han och tittade på mig.
"Sure. Caitlin, kan jag låna en bikini av dig? Tog inte med någon" sa jag, vi hade planerat för varmt väder, men jag hade inte tagit med en bikini, så dumt.
"Visst, vi kan gå till stranden!" sa Ryan plötsligt, han verkade ha tuggat ur nu. Lite sent att komma med sin åsikt kanske?
Alla skrattade åt honom och han försvarade sig:
"Vaaaaad, jag är bara hungrig, okej?"

"Den här kan du få låna" sa Caitlin och räckte mig en turkos bikini. "Jag tog med två av nästan allting, ifall du skulle glömma något."
"Tack så jättemycket, vad skulle jag göra utan dig?" sa jag med ett skratt och kramade henne.
Jag sprang in i badrummet och bytte om så att jag hade bikinin under kläderna, och borstade tänderna.
Jag tog med mina underkläder in till rummet igen medan Cat gick ner för trappan till de andra killarna som var klara för länge sen. I rummet möttes jag av Justin, som stod där i tröja och blårutiga badbyxor.
"Hej, jag skulle bara lämna några saker" sa jag och generades över att jag höll i en bh och ett par trosor. Jag gick fort och la ner dom i min lilla väska.
Jag var på väg ut igen när jag stoppades av att Justin greppade tag i mig bakifrån. Han höll armarna runt mig i ett stenhårt grepp, så det var omöjligt att komma loss.
"Du är så söt när du rodnar" viskade han i mitt öra, samtidigt som jag kämpade för att ta mig ur hans hårda grepp.
"Jag ville bara säga att vi nog gör bäst i att inte berätta för de andra att vi... ja du vet..." famlade han.
"Hånglar så fort de vänder ryggen till" avslutade jag meningen åt honom.
"Precis" sa han med ett litet skratt.
"Vi borde åtminstone inte säga det till Chaz, han kan bli sårad" sa jag.
"Varför?"
"Han gillar mig" sa jag och tittade ner i golvet. Jag hade ju lovat Caitlin att inte berätta för någon, men nu tyckte jag ändå att omständigheterna var lite... annorlunda.
"Han gör vad? Så det är därför han har varit så tyst och tillbakadragen, jag har inte riktigt känt igen honom det senaste dygnet. Så det är alltså därför" pratade han för sig själv. "Hur som helst, jag klandrar honom inte" sa han och pussade mig i nacken.
"Men du gillar mig ju inte på det sättet" sa jag och det gjorde lite ont i hjärtat.
"Never say never" viskade han i mitt öra och släppte mig sen. "Vi går ner till de andra nu" sa han och la en hand på min axel och ledde mig fram till dörren. En sista puss på kinden fick jag, sen gick vi ut genom dörren till den delen av världen där det var förbjudet att ens hålla handen.
Han kollade ner på mig och log.
"Varför så fundersam?" undrade han.
"Inget" svarade jag och började gå nedför trappan med honom i hälarna.

---

Ganska kort, men nästa blir längre! Kommentera nu, det är många som läser men inte så många som kommenterar. Vad vill ni se mer av? Vad är bra, vad är mindre bra?

Att vakna upp med någons arm runt sig, i någons famn och känna sig helt trygg—och tro att det är ens ex som är där. Det är inte helt lätt. Särskilt inte när man försiktigt vänder sig om, för att inte väcka honom, och inser att det inte är han. Utan Justin Bieber.
När man kommer ihåg vad som hände kvällen innan, och hur komplicerat allt är.
När man sakta har insett detta, och sen ser i ljuset av morgonsolen från fönstret att denne Justin Bieber ligger och tittar på en med gyllene ögon och ett leende från himmelen.
Då vill man bara smälta och sjunka genom jorden som om man aldrig funnits.
"Godmorgon Beautiful" viskade han med den där sexiga rösten killar har på morgonen.
"Godmorgon Bieber" viskade jag tillbaka och tänkte precis sätta mig upp när han tog tag i min arm och viskade:
"Alltså, förlåt. Men jag måste bara få göra det här igen" och närmade sig mig med ena handen runt mig och den andra på min kind. Han var så nära, jag kunde känna lätta puffar på kinden när han andades, ingen morning breath där inte. Själv höll jag andan så gott det gick. Han lutade sig ännu lite närmare och våra läppar möttes.
Jag gav mig in i kyssen med kanske lite väl mycket entusiasm. Jag flätade in mina fingrar i hans hår och drog honom närmare mig, pressade mina läppar hårt mot hans. Täcket låg hoptrasslat i en boll vid våra fötter, men låt oss säga att vi var varma nog ändå.
Han höll om min midja och drog mig närmare honom. Våra kroppar pressades ihop, jag kände med ena handen längs hans bara rygg och undrade vad jag egentligen höll på med.
Jag, som för en vecka sen var deppig över en kille som gick bakom min rygg, verkade nu ha släppt allting och låg och hånglade med en kille som jag inte kände.
Han tog tag i mon höft och innan jag hann reagera låg han över mig, han tog stöd mot sängen, så han la inte hela sin vikt på mig, men jag pressades ändå närmare honom.
Han böjde ner huvudet, men jag stoppade honom när hans läppar bara var en centimeter från mina.
"Varför?" viskade jag lågt.
"Cause you're so damn hot" viskade han tillbaka, och såg mig i ögonen. Hans blick var omöjlig att läsa, hans ögon glödde på något sätt, och hans blick var så intensiv att jag var tvungen att vända bort blicken. Jag lyfte lite på huvudet för att viska i hans öra:
"Detsamma"
Han svarade inte, han bara böjde sig ner och kysste mig försiktigt.
"Vi borde gå upp nu" sa han och flinade. Jag kollade på väckarklockan som stod bredvid sängen. 9.23.
"Ja, de andra har kanske vaknat nu" höll jag med och tillade sen:
"Fast jag kan ju inte gå upp så länge du ligger kvar där" och skrattade lite tyst.
"Oh, rigth" sa han som om han inte insett det förrän nu. "Jag ska bara..." sa han och kysste mig en sista gång.
Han rullade smidigt av mig och la sig bredvid mig i sängen. Jag satte mig upp och kollade på honom. Han var... fin. Jag kunnde bara inte fatta att han var Justin Bieber. En popstjärna borde väl inte bete sig såhär?


"He's not acting like a pop star" ((OMGOMGOMG HEEEEET))

"Vad?" frågade han tillslut när jag hade suttit och kollat på honom ett tag.
"Inget" svarade jag och tittade generat bort.
"Det är lugnt. I'm sexy and I know it" sa han och skrattade högt.
Jag suckade åt hans självgodhet. Det knackade på dörren.
"Vad håller ni på med här inne? Vi andra tänker gå ner och äta frukost nu!" ropade Chaz utifrån.
"Kommer snart" ropade Justin tillbaka och gick ur sängen. Nu stod han där på golvet med ryggen mot mig i boxers och blickade ut över golvet i hopp om att finna en tröja att ta på sig.
Naturligtvis fanns bara den som han hade haft igår, plus den jag hade på mig. Det var väl den han hade tänkt ha på sig idag.
"Åh, vänta" sa jag och ställde mig upp började dra av mig tröjan. Lyckligtvis hade jag behållit bhn under.
När tröjan var av gick jag fram till Justin och räckte fram den till honom. Han stod bara och stirrade.
"Vad?" var det min tur att fråga.
Han bara stod där, helt stum.
"I'm sexy and I know it" viskade jag och lutade mig fram för att kyssa honom mjukt.
Sen gick jag till min väska och började dra upp kläderna som jag skulle ha på mig idag. Ett par shorts och ett vitt linne, det skulle tydligen bli varmt idag. Jag tog på mig dom och vände mig sen mot Justin. Han hade fått på sig tröjan, men stod fortfarande bara och stirrade.
"Jag går ner nu, ska jag säga att du kommer ner snart eller?" frågade jag honom.
Han nickade och jag lämnade honom där och gick ner till dom andra.

---

Händer inte så mycket i novellen nu kanske, men mer drama väntar! Keep up the good work med kommentarerna, de värmer verkligen! Statistiken går uppåt också, likeylikey.

Vi gick uppför trappan tillsammans och jag gick till Ryans föräldrars rum och Justin till Ryans.
Men när jag kom in i rummet var lampan tänd och sängen tom.
"Caitlin?" ropade jag tyst.
"Hon är här inne" hörde jag Justin säga från Ryans rum. Jag gick dit och mycket riktigt, där låg Caitlin på en madrass på golvet, och Ryan och Chaz sov i Ryans våningssäng.
"Där skulle jag ha sovit" sa Justin och pekade på Caitlin på golvet.
"Hur ska vi göra nu då?" frågade jag, fast jag redan visste svaret.
"Vi får sova i hans föräldrars rum" sa Justin enkelt, som om det vore no big deal alls.
Men för mig var det. Jag hade inte sovit med en kille sen... Och det är ju lite speciellt faktiskt. Man sover ju inte med vilken kille som helst hur som helst.
"Okej" sa jag bara. Om han tyckte det var lugnt så fick väl jag tycka det också.
Jag gick tillbaka in till rummet och började leta i min väska efter pyamas och tandkräm och så.
"Shit. Justin, du har inte en stor tröja som jag skulle kunna få låna? Jag glömde pyamasen hemma" sa jag. Great. Sova med en kille i en stor säng med hans tröja.
"Visst, här" sa han och kastade en stor tröja till mig.
Jag gick ut ur rummet och in på toaletten, den visste jag faktiskt var den låg, och borstade tänderna och bytte om. Tröjan var nog i oversizemodell för honom, så den var lite som en klänning på mig. En kort klänning, men den gick ner över där bak i alla fall.
Jag gick tillbaka till rummet, där stod Justin mitt på golvet i boxers och en t-shirt. Awkward.
"Vill du sova till höger eller till vänster?" frågade jag och undvek att titta på honom.
"Spelar ingen roll. Men du, är det okej om jag sover utan den här?" frågade han och började ta av sig t-shirten utan att vänta på svar. Han vände sig snabbt om och la ner den i sin väska, men jag hann skymta en väldigt vältränad mage. Sova med en sexig kille i en stor säng med hans tröja på. Det skulle ju gå jättelätt att somna.

"Just det, det är en sak till jag skulle vilja göra innan jag går och lägger mig" sa han och gick tvärs över rummet mot mig.
"Vad?" undrade jag och fortsatte undvika att titta på honom, vilket var svårt.
"Du kysste inte mig lika länge som dom andra killarna" sa han och sekunden efter var han framme hos mig.
Han tog mitt ansikte i sina hände och närmade sig mig, hans läppar pressades mot mina i vad som började som en mjuk kyss, men som fortsatte allt mer passionerat.
Jag la mina armar runt hans axlar och drog honom mot mig, det här kändes så fel men samtidigt så rätt, han var fel och jag kände honom inte, men samtidigt passade våra läppar ihop, det klickade liksom.
Han lät ena armen glida ner längs min rygg och pressade mig ännu närmare honom. Jag drog med min ena hand längs med de delar av hans mage som inte var tätt i hop pressad mot mig, och den andra handen lekte i hans hår och pressade hans ansikte mot mitt.
Som om han inte kunde komma tillräckligt nära mig backade han upp mig mot väggen så hårt att det nästan gjorde ont. Han lät mig andas och kysste mig ner längs min hals ett tag innan hans läppar fann mina igen.
Jag lekte med tungan över hans läppar och stannade då och då upp för att andas.
Under ett av de mer intensiva ögonblicken lät han sin hand glida ner lite till och viskade i mitt öra:
"You drive me crazy, girl" Jag svarade med:
"Naughty boy" och linda in mina fingrar mer i hans hår och dra honom närmare mig. Kyssen började gå mmot sitt slut, och jag flyttade mina händer till hans kinder och kysste honom mer försiktigt.
Han började släppa taget om mig och la sina händer runt mitt huvud, i mitt hår och våra läppar nuddade varandra en sista gång och sen var kyssen över. Han släppte mig och backade några steg, medan jag stod kvar mot väggen och hämtade andan med ett förundrat uttryck i ansiktet.

"Our lips touched one last time and then the kiss was ended..."

Aldrig förut hade jag blivit kysst med så mycket passion, aldrig förut.
Men var det kärlek? Vi kände ju inte varandra, och han var världskänd, även om det inte verkade påverka honom särskilt mycket.
"You liked it?" frågade han och flinade.
Nu kunde jag nicka så att han såg det, och det var det ända jag förmådde mig att göra. He was the best kisser ever. Seriöst.
"Bra" sa han. "Ska vi gå och lägga oss nu?" frågade han och skrattade.
"Mm" svarade jag.
Vi gick och la oss, jag sov till vänster och han till höger. Han släckte lampan innan han hoppade ner i sängen.
"Varför?" frågade jag när jag återfått talförmågan.
"Jag sa ju det. Du kysste mig inte lika länge som de andra, det tyckte jag var orättvist" sa han med spelad ledsenhet i rösten.
"Seriöst" sa jag.
"Det, plus det faktum att sen jag såg dig första gången, sen du kom in i vardagsrummet och jag satt där i soffan har jag velat göra det. Jag väntade bara på rätt tillfälle. Och det kom ju tillslut" sa han och skrattade.
Jag svarade inte, jag bara låg där och tänkte. Ville han bara kyssa mig och sen var det klart, eller gillade han mig också? Svårt att ta reda på om man inte frågade. Men jag behövde inte nödvändigtvis fråga ikväll.
"Do you mind?" frågade han i en låg viskning.
"Vad?"
"This" viskade han och tog sin ena hand i mitt hår och drog mig närmare sig. Hans läppar snuddade mjukt vid mina, så mjukt att det knappt kändes, men ändå sände kyssen vibrationer ända ner till mina tår. Jag kysste honom tillbaka, lika försiktigt och la en arm runt honom och drog honom närmare mig.
Jag avslutade kyssen försiktigt och långsamt, ville inte att den skulle ta slut, men jag kände att jag skulle somna vilken sekund som helst.
"Nu måste vi sova" sa jag och vände mig om. Han la en arm runt mig och drog mig närmare honom så jag kunde känna hans andetag i nacken.
Bra, nu skulle jag verkligen kunna sova. I en sto säng med en sexig kille som dessutom var en gud på att kyssas och nu låg och höll om mig.

"Kisses like a god"

På något sätt lyckades jag ändå somna där, med en kille jag inte visste om han gillade mig, och som jag inte visste om jag gillade.

---

"Kom" sa Justin och sträckte ut handen mot mig där jag satt kvar på golvet i Ryans föräldrars rum. Jag tittade förvånat upp mot Justin och tog tag i hans hand och lät honom dra mig upp.

"Let's go eat" ((OMG THAT'S ONE SEXY SMILE OMGOMGOMG))

"Jag är hungrig, let's go eat. Det finns säkert något i kylen" sa han.
"Ehm. Visst" sa jag och lät mig dras ner för trappan till vardagsrummet och köket.

"Vad gör ni?" frågade Caitlin som plötsligt stod i dörren till köket i bara nattlinne.
"Vi blev hungriga så vi letar efter någonting att äta" sa jag och skrattade, det kändes verkligen som att vi borde sova istället, klockan var nog mycket nu.
"Jaha. Jag har redan borstat tänderna, annars hade jag gärna joinat er. Jag går upp till killarna ett tag, sen går jag och lägger mig" sa hon.
"Visst, jag kommer upp snart" sa jag.

"Tror du vi kan ta dom här?" frågade Justin när hon hade gått och höll upp två Ben & Jerry's som han hittat i frysen.
"Det blir nog bra" sa jag och skrattade.
"Ja, nu är det för sent att fråga i alla fall" sa han och öppnade locken på båda. "Ska vi sitta här eller?" sa han och pekade på köksbordet.
"Sure. Eller i soffan" sa jag.
"Soffan blir bra" beslutade han och började gå dit med båda våra glassar och varsin sked i händerna.
Han satte ner glassarna på soffbordet och satte sig i soffan, jag satte mig bredvid honom.

"Ben & Jerry's"

"Det är ganska mörkt här" sa jag efter ett tags tystnad medan vi båda åt av glassen.
"Mm. Vill du att vi ska tända? Du kanske är mörkrädd" sa han och jag kunde höra flinet i hans röst även om det var så mörkt att jag inte kunde se honom.
"Nejdå, det är lugnt" sa jag och försökte få rösten att låta stadig. Faktum var att scener från skräck-filmen vi hade sett tidigare på kvällen började målas upp framför mig och där i mörkret kände jag mig ganska liten.
"Fast det är ju klart, ditt hår lyser ganska stark så det kanske inte är så farligt" sa Justin och skrattade.
Okej. Den var låg.
Jag grabbade tag i ena kudden jag satt lutad mot i soffan och dängde den i huvudet på Justin innan han hann reagera.
"Vad var det där bra för?" sa han, och i nästa sekund hade även jag fått en kudde mitt i prick i huvudet.
"Ska vi starta en pillowfight och väcka dom andra eller ska vi hålla lite låg volym kanske?" föreslog jag och höll pekfingret framför munnen även om jag visste att han inte såg det.
"Okej, vi är lite tystare. Har du ätit klart?" frågade han.
"Nästan" svarade jag. "Men, hur kommer det sig att du är här?" frågade jag.
"Eh. Jag blev hungrig." svarade han förvirrat.
"Haha, nej inte så, att du överhuvudtaget är här i Stratford, varför är du inte på turné?" frågade jag.
"Jaha. Sommarlov" svarade han. "Ert lov börjar väl också snart? Hur som helst så har jag tagit ett extra långt sommarlov i år, jag kände att jag behövde vara hemma ett tag."
"Bor du här i Stratford?" frågade jag förvånat. Stratford var ju en liten stad, jag borde ha hört talas om att han kom här i från.
"Japp. Uppvuxen här och sen när min karriär startade flyttade jag till Atlanta. Men mina morföräldrar bor kvar här och så har jag ju Ryan, Chaz och the Beadles som jag måste hälsa på ibland." sa han.
"Har du känt dom länge?" frågade jag. Det kändes så, de pratade med varandra som om de hade känt varandra hela livet, och Justin verkade känna till varenda vrå i det här huset.
"Man kan väl säga att jag växte upp med dem. Jag träffar mycket nytt folk nu när jag är känd, men jag föredrar att behålla mina gamla vänner så att man vet att de tycker om en för den man är och inte för att man är känd" förklarade han och sen la han till "Fast du är okej, såklart. Du hänger ju med Ryan, Chaz och Caitlin. Så dig kan jag lita på." och skrattade lite.
"Åh. Vad bra" sa jag och kände hur jag rodnade, tur att det var mörkt så att han inte kunde se det. "Fast jag är väl inte direkt ett fan eller vad man ska säga."
"Skönt. Ibland tycker folk om en lite för mycket" sa han och skrattade. "När flyttade du hit då?"
"Inte alls länge sedan, lite mer än en vecka sen bara. Så jag känner ingen riktigt bra ännu egentligen" sa jag.
"Men du vågar kyssa folk hur som helst" sa han och åter igen kunde jag höra ett flin i hans röst.
"Ska du säga" svarade jag bara.
"Hur som helst. Varför flyttade du hit?" frågade han.
"Är det här ett förhör?" ifrågasatte jag.
"Just wondering" försvarade han sig.
"Mina föräldrar tvingade mig flytta hit. Just hit vet jag inte, men dom ville att jag skulle börja om med nya vänner i en ny stad. De tyckte att jag hade blivit lite... deprimerad sen min ex var otrogen mot mig för ett tag sen" sa jag och tystnade sen. Det hade jag inte ens berättat för Caitlin, det var någonting jag inte ville ta upp igen nu när jag hade det så pass bra här i ny skola och allt.
Jag vet inte varför jag berättade det för Justin, men på något sätt var han så lätt att prata med, jag skulle nog kunna berätta vad som helst för honom.
"That's sad" sa han. "Vill du ha en kram?" frågade han efter ett tags tystnad.
"Mm" sa jag bara, jag kände att jag var nära till tårar så jag ville inte säga något mer. Att berätta om det hade rivit upp en del gamla sår som tydligen inte läkt helt. På nytt var det något som rasade inom mig, något som gick sönder till ingenting.
Men ögonblicket jag kände hans armar runt mig kände jag mig helare på något sätt, han kramade mig hårt men inte strypande, som Ryan. När han tillslut släppte taget om mig och lutade sig tillbaka kände jag mig bättre än på länge.
"Tack" sa jag.
"My pleasure, baby" sa han och jag rodnade igen, kraftigare den här gången.
"Vi kanske borde gå och lägga oss snart, det börjar bli ganska sent" föreslog jag.
"Visst, ska vi gå upp?" frågade han och jag nickade, sen kom jag på att han inte såg det, det var ju mörkt.
"Visst"

---

Nästa kommer imorgon!

Tryck på f5 om du inte kan se den ;)

Ska nog fixa till den lite mer imorgon, menmen den blev fin tycker jag iaf :D Nästa chapter kommer i eftermiddag.

Kommentera massor nu luuvies ;D

Vi satte oss i en ring på golvet i Ryans föräldrars stora sovrum, jag hamnade mellan Caitlin och Justin.
"Alla här är singel, eller har jag missat något?" frågade Ryan skämtfullt och kollade på oss. Alla mumlade "singel".
Jag ville verkligen inte göra det här, jag kände ingen av dom riktigt väl, och dessutom satt en världskänd popstjärna bredvid mig.
Men utan sympati för mig snurrade Ryan på flaskan som han placerat i mitten av ringen och såklart, den hamnade på mig.
"Sanning" sa jag, det kändes säkrast för tillfället. Någonting sa mig att de här killarna kunde hitta på riktigt elaka saker.
"Okej" sa Ryan, och jag kunde se en liten besvikelse i hans ögon. Han ville nog att jag skulle välja konka. "Vi kör den elaka versionen, va? Hur många killar har du kysst under det senaste året?"
Den var lätt. Men den gjorde ändå så ont. "En" sa jag tyst och snurrade flaskan. Den kom på Caitlin.
"Sanning" sa hon och jag andades ut. Det var lättare att komma på frågor.
"Samma fråga" sa jag.
"Men va tråkig du är. Tre" sa hon och flinade åt killarnas förvånade miner. Hon snurrade flaskan igen och den kom på Ryan.
"Konsekvens" sa han och såg stolt ut.
"Okej, evil verision. Krama Minnie" sa hon och skrattade.
"No no no no" sa jag och började backa undan. Men han kröp snabbt över golvet och slog armarna om mig. Han kramade mig minst lika hårt som när vi kom, han klassade den första säkert som försiktig. När han släppte på greppet andades jag förskräckt ut och drog mig tillbaka till min plats med ett par revben krossade, kändes det som.
Flaskan snurrades igen, och den kom på Justin.
"Konsekvens" sa han trotsigt.
"Kyss Minnie tills jag säger att det räcker" sa Ryan.
"Vaaaad?!" sa jag.
"It's the evil verision. Kom igen nu" s Ryan och tittade på Justin, som såg förvånad ut.
"Men hallå, vi känner inte varandra, vi har knappt pratat med varandra, vi träffades för första gången idag, och... Och..." fortsatte jag och försökte komma på fler anledningar till varför jag och Justin inte skulle kyssas. "Och du är världskänd, Justin, tänk om någon får reda på det!" sa jag i ett sista, lönlöst försök.
"Äsch, jag kysser vem jag vill. Och, it's just a game" sa han och blinkade mot mig med ena ögat.

It's just a game"

Jag svarade inte, jag bara nickade kort och tittade ner. No way to escape, alltså.
Justin makade sig närmare mig, vi satt ju redan bredvid varandra, så det behövdes bara någon decimeter för att jag skulle känna hans kroppsvärme. Han la ena armen runt mina axlar och drog mig närmare honom, jag stängde ögonen och struntade i att kämpa emot.
Tre korta sekunder senare snuddade hans läppar mjukt mot mina, och jag la mina armar runt hans nacke.
Jag hade inte blivit kysst på månader, så en sådan här nära kontakt med någon kändes konstig. Samtidigt kändes allt självklart, hans läppar passade ihop med mina, och våra kroppar formade sig lätt efter varandra där vi satt på golvet. Hans läppar lekte lätt över mina och det kändes tryggt att vara i någons famn igen.

Ryan harklade sig, jag hade glömt att vi inre var ensamma.
"Det... räcker nu" sa han med ett flin och jag drog mig generat ur Justins grepp.
Jag satt och tittade ner i golvet när Justin snurrade på flaskan. Den kom tydligen på Caitlin, för hon sa "konsekvens".
"Okej, pussa Chaz på munnen" sa Justin och skrattade.
Utan att tveka gick hon på knä till ringens andra sida och böjde sig ner för att pussa Chaz mitt på munnen.
"Haha" sa hon och gick tillbaka till sin plats. "Min tur" sa hon och snurrade flaskan.
Den kom på mig.
"Kyss Ryan i minst femton sekunder" sa hon och ryckte på axlarna när jag spände blicken i henne. "Ja, du måste".

Jag reste på mig och gick fram till Ryan och sa åt honom att ställa sig upp. Skulle jag kyssa någon skulle jag göra det ordentligt.
"Oh yes" sa han och skrattade. Gud, han dolde inte direkt sina tankar, han sa dem rakt ut hela tiden.
Jag la försiktigt armarna om hans axlar och närmade mig honom. Våra läppar nuddade varandra och han la mjukt händerna om mina kinder. Han var en bra kyssare, det måste jag erkänna. Han kysste mig allt intensivare, och jag avbröt kyssen så fort jag kände att tiden hade gått ut. Herregud, han kunde verkligen ta andan ur mig på fler sätt än att bara krama mig, tänkte jag.
Jag snurrade flaskan och den kom på Justin. "Konsekvens" valde han igen.
"Kyss Caitlin" sa jag efter en stunds fundering.
Justin gav mig en forskande blick och kröp sen på knä bort till Caitlin som såg besvärad ut. Dom kysste varandra lätt på munnen, sen backade Justin smidigt undan och satte sig bredvid mig igen.
Han snurrade flaskan och den kom på Chaz.
"Konsekvens" sa han, ingen verkade ta sanning längre. Stämningen var väldigt tyst, jag tror alla började bli lite trötta.
"Hångla med Ryan" sa Justin och Chaz öppnade munnen för att protestera.
"Skojade bara" sa Justin snabbt och höll upp händerna framför sig. "Gör det med Minnie istället"
Jag hann inte bli chockad innan Chaz var framme hos mig och tog mitt ansikte i sina händer.
Precis innan jag stängde ögonen såg jag något i hans ögon som gjorde mig orolig. Jag såg frustration, en slags frustration jag inte kände igen, och samtidigt en sorts seger. Ett leende som betydde seger, som suddades ut när hans läppar pressades mot mina.
Han verkade verkligen inställd på att göra som Justin sagt, att hångla, inte bara en kyss. Det fanns inget i rörelserna hans läppar gjorde mot mina som tydde på att han skulle luta inom den närmaste framtiden. Han lät ena handen falla ner längs min rygg medan den andra höll fast mitt ansikte mot hans.
Det kändes som en evighet senare som han sakta släppte taget om mig. Han log och tog sig sen tillbaka till sin plats.
"Nej, nu måste i alla fall jag sova!" sa Ryan plötsligt. "Nån mer?"
Caitlin och Chaz gick också och la sig, killarna skulle sova i Ryan's rum och jag och Cat skulle få sova i hans föräldrars.

"Kom" sa Justin och sträckte ut handen mot mig där jag satt kvar på golvet i Ryans föräldrars rum. Jag tittade förvånat upp mot Justin och tog tag i hans hand och lät honom dra mig upp.

---

Eeeeeeeeextra-super-duper långt kapitel, hope u like it. Har typ skrivit på det hela dan, haha, är så seg x3

Kommentera massor nu, nästa kommer nog upp i övermorgon.