När jag kom innanför ytterdörren sprack jag upp i ett leende. Jag hade inte varit såhär glad på väldigt väldigt länge, och det verkade min mamma märka också.
"Var det där ett leende jag såg?" frågade hon och kramade mig.
"Kanske det" svarade jag och himlade med ögonen.
"Välkommen hem i alla fall" sa hon och log.
"Jo, mamma... I kväll, vi har väl inget inplanerat?..." frågade jag och höll tummarna bakom ryggen.
"Nej, hur så?" frågade hon och gav mig en granskande blick.
"Well... Det finns en kille... Som jag gillar... Och han är liksom min pojkvän... Och han ville gärna ta med mig ut på något ikväll" sa jag och tittade ner. Hon skulle säkert säga nej.
"Honom vill jag allt träffa först innan han tar min dotter" sa mamma och jag suckade. Bra, nu skulle jag få skämmas medan mamma överöste honom med hundra frågor. "När kommer han?" frågade hon.
"Vet inte" sa jag och gick in på mitt rum.
Skulle mamma och pappa känna igen honom som Justin Bieber? Han var ju trots allt väldigt känd, men visste mina föräldrar om honom? Vad skulle dom i såna fall tycka om att jag var tillsammans med en kändis?
Min mobil plingade till.
"Hämtar upp dig kl 19, ok? ;)" Från Justin.
"Min mamma vill prata med dig först" skrev jag tillbaka.
"No problems. Förstår henne. Ska jag komma 18.30 istället?"
"18.30 blir bra" Det var en halvtimme kvar.
Jag gick ut ur mitt rum och på väg till badrummet ropade jag till min mamma:
"Han kommer om en halvtimme, uppför dig!"
Jag hade väldigt starka känslor för Justin, jag ville verkligen inte att han skulle bli avskrämd av att min mamma uppförde sig otrevligt.
"Jaja" ropade hon tillbaka.

Jag duschade bort saltvattnet ur håret, sen klädde jag på mig. Jag valde en rosa blommig klänning och satte upp det blöta håret i en slarvig tofs. Jag struntade i att sminka mig.

Jag hörde från mitt rum hur det knackade på dörren och jag snubblade nästan i min iver att öppna. När jag öppnade dörren stod Justin där, snyggare än någonsin i svarta byxor och en svart tunn läderjacka med en vit t-shirt under.
"Hej" sa jag, och kunde inte annat än le.
"Hej älskling" sa han och log. Han klev in och omfamnade mig i en kram. Han släppte mig dock väldigt fort när min mamma harklade sig, hon hade också kommit in i hallen.
"Hej, Mrs Paynter" sa Justin artigt och steg fram för att skaka hennes hand.
Mamma såg lite överraskad ut, men tog sedan hans hand.
"Är inte du... Justin Bieber?" frågade hon och tittade sen på mig. "Mindy, du kunde inte ha nämnt att denna kille du pratade var Justin Bieber?" sa hon och jag fick lust att bara skrika åt henne.
Moget av en mamma att bry sig om att han var en superkändis.
"Jag tyckte att det kanske inte spelade någon roll, och du frågade inte" sa jag ändå istället för att skrika.
Min pappa kom också till hallen, men han verkade inte känna igen Justin, i alla fall visade han inga tecken på det.
"Mr Paynter, trevligt att träffa er" sa Justin och skakade även hans hand.
Jag stod och höll på att dö. Justin var alldeles för trevlig, och min mamma var pinsam.
"Välkommen" sa min pappa. Usch, stämningen var väldigt stel. "Vad hade ni tänkt göra ikväll då?" frågade jag och jag var tacksam över att åtminstone han uppförde sig.
"Jag hade tänkt ta Mindy till Pazzo" sa han och jag förstod att han menade den italienska restaurangen som låg någon halvtimme härifrån.
"Det går bra, kom inte hem för sent bara" sa mamma och jag himlade med ögonen utan att hon såg det.
"Nej då" lovade Justin och jag började dra i hans arm mot ytterdörren.
"Hej dååå" sa jag och greppade tag i min vita väska på vägen ut. Jag slog igen dörren efter oss och suckade. Varför skulle mina föräldrar vara så pinsamt jobbiga?
"Förlåt, men de vill nog inte att jag ska dejta vilken kille som helst" sa jag.
"Det är lugnt" sa Justin och tog min hand på väg ut till bilen. Jag kunde höra på honom att han var mer road än besvärad.

"Pazzo, alltså?" frågade jag när vi satt i bilen.
"Nej, det hittade jag bara på. Vi ska nån helt annan stans" sa Justin och skrattade.
"Och vart ska vi, om jag får fråga?"
"Det får bli en överraskning" sa han och flinade.

---

Ni får hata mig, det är lugnt. Inte updaterat på hundra tusen år. Men nästa kapitel ska ni inte behöva vänta allt för länge på ;)

Vad tycker ni om novellen hittills? Är ju faktiskt på kapitel 15 nu! Är det någonting jag kan ändra på sättet jag skriver, är det någonting med handlingen som inte är bra? Eller är det bara uppdateringen som suger haha?