This heart Chapter 9 ~ Sometimes you don't wanna be loved
När jag kom ner i köket satt alla redan vid köksbordet och åt. Fil flingor, rostade mackor och diverse pålägg stod framme så jag satte mig på en ledig stol bredvid Chaz och började plocka åt mig till en storfrukost.
"Vart är Bieber?" frågade en trött Caitlin.
"Han kommer snart, han skulle bara byta om" svarade jag.
"Vad hände egentligen i går kväll? Skulle inte ni tjejer sova tillsammans eller?" frågade Ryan.
"Jo, men när Justin och jag kom upp låg Caitlin och sov på madrassen i ert rum, så vi hade inget annat val" förklarade jag.
"Jag blev lite mörkrädd" sa Caitlin generat. "Därför gick jag in till er och sen råkade jag somna."
Jag hörde steg bakom mig och vände på huvudet och såg Justin komma in i köket.
"Morning" sa han till alla och satte sig ner bredvid mig. Nu satt jag alltså mellan Chaz och Justin, great.
"Morning"
Chaz hade knappt pratat med mig överhuvudtaget. Han var altid så tyst, men samtidigt uttryckte han så mycket med kroppsspråket. Idag tillexempel var han trött och lite spänd, det kunde till och med jag se som inte kände honom.
"Chaz, kan du skicka brödet?" frågade Justin, och Chaz ryckte till som om han hade suttit och sovit.
"Ah, visst" sa han förvirrat.
"Vad ska vi göra idag då?" undrade Caitlin, som verkade ha ätit klart redan, hon satt och försökte prata med Ryan som hade lite svårt att svara, han hade hela munnen full med rostat bröd.
"Vi kanske kan dra till stranden?" föreslog Chaz, som nu verkade ha vaknat till.
"Är det okej för dig, Justin? Det borde inte vara några paparazzis ute idag, det är ju helg och sommarlovet börjar snart, så det borde vara chill" sa Caitlin.
"Visst, är alla med på det?" frågade han och tittade på mig.
"Sure. Caitlin, kan jag låna en bikini av dig? Tog inte med någon" sa jag, vi hade planerat för varmt väder, men jag hade inte tagit med en bikini, så dumt.
"Visst, vi kan gå till stranden!" sa Ryan plötsligt, han verkade ha tuggat ur nu. Lite sent att komma med sin åsikt kanske?
Alla skrattade åt honom och han försvarade sig:
"Vaaaaad, jag är bara hungrig, okej?"
"Den här kan du få låna" sa Caitlin och räckte mig en turkos bikini. "Jag tog med två av nästan allting, ifall du skulle glömma något."
"Tack så jättemycket, vad skulle jag göra utan dig?" sa jag med ett skratt och kramade henne.
Jag sprang in i badrummet och bytte om så att jag hade bikinin under kläderna, och borstade tänderna.
Jag tog med mina underkläder in till rummet igen medan Cat gick ner för trappan till de andra killarna som var klara för länge sen. I rummet möttes jag av Justin, som stod där i tröja och blårutiga badbyxor.
"Hej, jag skulle bara lämna några saker" sa jag och generades över att jag höll i en bh och ett par trosor. Jag gick fort och la ner dom i min lilla väska.
Jag var på väg ut igen när jag stoppades av att Justin greppade tag i mig bakifrån. Han höll armarna runt mig i ett stenhårt grepp, så det var omöjligt att komma loss.
"Du är så söt när du rodnar" viskade han i mitt öra, samtidigt som jag kämpade för att ta mig ur hans hårda grepp.
"Jag ville bara säga att vi nog gör bäst i att inte berätta för de andra att vi... ja du vet..." famlade han.
"Hånglar så fort de vänder ryggen till" avslutade jag meningen åt honom.
"Precis" sa han med ett litet skratt.
"Vi borde åtminstone inte säga det till Chaz, han kan bli sårad" sa jag.
"Varför?"
"Han gillar mig" sa jag och tittade ner i golvet. Jag hade ju lovat Caitlin att inte berätta för någon, men nu tyckte jag ändå att omständigheterna var lite... annorlunda.
"Han gör vad? Så det är därför han har varit så tyst och tillbakadragen, jag har inte riktigt känt igen honom det senaste dygnet. Så det är alltså därför" pratade han för sig själv. "Hur som helst, jag klandrar honom inte" sa han och pussade mig i nacken.
"Men du gillar mig ju inte på det sättet" sa jag och det gjorde lite ont i hjärtat.
"Never say never" viskade han i mitt öra och släppte mig sen. "Vi går ner till de andra nu" sa han och la en hand på min axel och ledde mig fram till dörren. En sista puss på kinden fick jag, sen gick vi ut genom dörren till den delen av världen där det var förbjudet att ens hålla handen.
Han kollade ner på mig och log.
"Varför så fundersam?" undrade han.
"Inget" svarade jag och började gå nedför trappan med honom i hälarna.
Ganska kort, men nästa blir längre! Kommentera nu, det är många som läser men inte så många som kommenterar. Vad vill ni se mer av? Vad är bra, vad är mindre bra?
"Vart är Bieber?" frågade en trött Caitlin.
"Han kommer snart, han skulle bara byta om" svarade jag.
"Vad hände egentligen i går kväll? Skulle inte ni tjejer sova tillsammans eller?" frågade Ryan.
"Jo, men när Justin och jag kom upp låg Caitlin och sov på madrassen i ert rum, så vi hade inget annat val" förklarade jag.
"Jag blev lite mörkrädd" sa Caitlin generat. "Därför gick jag in till er och sen råkade jag somna."
Jag hörde steg bakom mig och vände på huvudet och såg Justin komma in i köket.
"Morning" sa han till alla och satte sig ner bredvid mig. Nu satt jag alltså mellan Chaz och Justin, great.
"Morning"
Chaz hade knappt pratat med mig överhuvudtaget. Han var altid så tyst, men samtidigt uttryckte han så mycket med kroppsspråket. Idag tillexempel var han trött och lite spänd, det kunde till och med jag se som inte kände honom.
"Chaz, kan du skicka brödet?" frågade Justin, och Chaz ryckte till som om han hade suttit och sovit.
"Ah, visst" sa han förvirrat.
"Vad ska vi göra idag då?" undrade Caitlin, som verkade ha ätit klart redan, hon satt och försökte prata med Ryan som hade lite svårt att svara, han hade hela munnen full med rostat bröd.
"Vi kanske kan dra till stranden?" föreslog Chaz, som nu verkade ha vaknat till.
"Är det okej för dig, Justin? Det borde inte vara några paparazzis ute idag, det är ju helg och sommarlovet börjar snart, så det borde vara chill" sa Caitlin.
"Visst, är alla med på det?" frågade han och tittade på mig.
"Sure. Caitlin, kan jag låna en bikini av dig? Tog inte med någon" sa jag, vi hade planerat för varmt väder, men jag hade inte tagit med en bikini, så dumt.
"Visst, vi kan gå till stranden!" sa Ryan plötsligt, han verkade ha tuggat ur nu. Lite sent att komma med sin åsikt kanske?
Alla skrattade åt honom och han försvarade sig:
"Vaaaaad, jag är bara hungrig, okej?"
"Den här kan du få låna" sa Caitlin och räckte mig en turkos bikini. "Jag tog med två av nästan allting, ifall du skulle glömma något."
"Tack så jättemycket, vad skulle jag göra utan dig?" sa jag med ett skratt och kramade henne.
Jag sprang in i badrummet och bytte om så att jag hade bikinin under kläderna, och borstade tänderna.
Jag tog med mina underkläder in till rummet igen medan Cat gick ner för trappan till de andra killarna som var klara för länge sen. I rummet möttes jag av Justin, som stod där i tröja och blårutiga badbyxor.
"Hej, jag skulle bara lämna några saker" sa jag och generades över att jag höll i en bh och ett par trosor. Jag gick fort och la ner dom i min lilla väska.
Jag var på väg ut igen när jag stoppades av att Justin greppade tag i mig bakifrån. Han höll armarna runt mig i ett stenhårt grepp, så det var omöjligt att komma loss.
"Du är så söt när du rodnar" viskade han i mitt öra, samtidigt som jag kämpade för att ta mig ur hans hårda grepp.
"Jag ville bara säga att vi nog gör bäst i att inte berätta för de andra att vi... ja du vet..." famlade han.
"Hånglar så fort de vänder ryggen till" avslutade jag meningen åt honom.
"Precis" sa han med ett litet skratt.
"Vi borde åtminstone inte säga det till Chaz, han kan bli sårad" sa jag.
"Varför?"
"Han gillar mig" sa jag och tittade ner i golvet. Jag hade ju lovat Caitlin att inte berätta för någon, men nu tyckte jag ändå att omständigheterna var lite... annorlunda.
"Han gör vad? Så det är därför han har varit så tyst och tillbakadragen, jag har inte riktigt känt igen honom det senaste dygnet. Så det är alltså därför" pratade han för sig själv. "Hur som helst, jag klandrar honom inte" sa han och pussade mig i nacken.
"Men du gillar mig ju inte på det sättet" sa jag och det gjorde lite ont i hjärtat.
"Never say never" viskade han i mitt öra och släppte mig sen. "Vi går ner till de andra nu" sa han och la en hand på min axel och ledde mig fram till dörren. En sista puss på kinden fick jag, sen gick vi ut genom dörren till den delen av världen där det var förbjudet att ens hålla handen.
Han kollade ner på mig och log.
"Varför så fundersam?" undrade han.
"Inget" svarade jag och började gå nedför trappan med honom i hälarna.
Ganska kort, men nästa blir längre! Kommentera nu, det är många som läser men inte så många som kommenterar. Vad vill ni se mer av? Vad är bra, vad är mindre bra?
This heart Chapter 8 ~ So complicated
Att vakna upp med någons arm runt sig, i någons famn och känna sig helt trygg—och tro att det är ens ex som är där. Det är inte helt lätt. Särskilt inte när man försiktigt vänder sig om, för att inte väcka honom, och inser att det inte är han. Utan Justin Bieber.
När man kommer ihåg vad som hände kvällen innan, och hur komplicerat allt är.
När man sakta har insett detta, och sen ser i ljuset av morgonsolen från fönstret att denne Justin Bieber ligger och tittar på en med gyllene ögon och ett leende från himmelen.
Då vill man bara smälta och sjunka genom jorden som om man aldrig funnits.
"Godmorgon Beautiful" viskade han med den där sexiga rösten killar har på morgonen.
"Godmorgon Bieber" viskade jag tillbaka och tänkte precis sätta mig upp när han tog tag i min arm och viskade:
"Alltså, förlåt. Men jag måste bara få göra det här igen" och närmade sig mig med ena handen runt mig och den andra på min kind. Han var så nära, jag kunde känna lätta puffar på kinden när han andades, ingen morning breath där inte. Själv höll jag andan så gott det gick. Han lutade sig ännu lite närmare och våra läppar möttes.
Jag gav mig in i kyssen med kanske lite väl mycket entusiasm. Jag flätade in mina fingrar i hans hår och drog honom närmare mig, pressade mina läppar hårt mot hans. Täcket låg hoptrasslat i en boll vid våra fötter, men låt oss säga att vi var varma nog ändå.
Han höll om min midja och drog mig närmare honom. Våra kroppar pressades ihop, jag kände med ena handen längs hans bara rygg och undrade vad jag egentligen höll på med.
Jag, som för en vecka sen var deppig över en kille som gick bakom min rygg, verkade nu ha släppt allting och låg och hånglade med en kille som jag inte kände.
Han tog tag i mon höft och innan jag hann reagera låg han över mig, han tog stöd mot sängen, så han la inte hela sin vikt på mig, men jag pressades ändå närmare honom.
Han böjde ner huvudet, men jag stoppade honom när hans läppar bara var en centimeter från mina.
"Varför?" viskade jag lågt.
"Cause you're so damn hot" viskade han tillbaka, och såg mig i ögonen. Hans blick var omöjlig att läsa, hans ögon glödde på något sätt, och hans blick var så intensiv att jag var tvungen att vända bort blicken. Jag lyfte lite på huvudet för att viska i hans öra:
"Detsamma"
Han svarade inte, han bara böjde sig ner och kysste mig försiktigt.
"Vi borde gå upp nu" sa han och flinade. Jag kollade på väckarklockan som stod bredvid sängen. 9.23.
"Ja, de andra har kanske vaknat nu" höll jag med och tillade sen:
"Fast jag kan ju inte gå upp så länge du ligger kvar där" och skrattade lite tyst.
"Oh, rigth" sa han som om han inte insett det förrän nu. "Jag ska bara..." sa han och kysste mig en sista gång.
Han rullade smidigt av mig och la sig bredvid mig i sängen. Jag satte mig upp och kollade på honom. Han var... fin. Jag kunnde bara inte fatta att han var Justin Bieber. En popstjärna borde väl inte bete sig såhär?
"He's not acting like a pop star" ((OMGOMGOMG HEEEEET))
"Vad?" frågade han tillslut när jag hade suttit och kollat på honom ett tag.
"Inget" svarade jag och tittade generat bort.
"Det är lugnt. I'm sexy and I know it" sa han och skrattade högt.
Jag suckade åt hans självgodhet. Det knackade på dörren.
"Vad håller ni på med här inne? Vi andra tänker gå ner och äta frukost nu!" ropade Chaz utifrån.
"Kommer snart" ropade Justin tillbaka och gick ur sängen. Nu stod han där på golvet med ryggen mot mig i boxers och blickade ut över golvet i hopp om att finna en tröja att ta på sig.
Naturligtvis fanns bara den som han hade haft igår, plus den jag hade på mig. Det var väl den han hade tänkt ha på sig idag.
"Åh, vänta" sa jag och ställde mig upp började dra av mig tröjan. Lyckligtvis hade jag behållit bhn under.
När tröjan var av gick jag fram till Justin och räckte fram den till honom. Han stod bara och stirrade.
"Vad?" var det min tur att fråga.
Han bara stod där, helt stum.
"I'm sexy and I know it" viskade jag och lutade mig fram för att kyssa honom mjukt.
Sen gick jag till min väska och började dra upp kläderna som jag skulle ha på mig idag. Ett par shorts och ett vitt linne, det skulle tydligen bli varmt idag. Jag tog på mig dom och vände mig sen mot Justin. Han hade fått på sig tröjan, men stod fortfarande bara och stirrade.
"Jag går ner nu, ska jag säga att du kommer ner snart eller?" frågade jag honom.
Han nickade och jag lämnade honom där och gick ner till dom andra.
Händer inte så mycket i novellen nu kanske, men mer drama väntar! Keep up the good work med kommentarerna, de värmer verkligen! Statistiken går uppåt också, likeylikey.
När man kommer ihåg vad som hände kvällen innan, och hur komplicerat allt är.
När man sakta har insett detta, och sen ser i ljuset av morgonsolen från fönstret att denne Justin Bieber ligger och tittar på en med gyllene ögon och ett leende från himmelen.
Då vill man bara smälta och sjunka genom jorden som om man aldrig funnits.
"Godmorgon Beautiful" viskade han med den där sexiga rösten killar har på morgonen.
"Godmorgon Bieber" viskade jag tillbaka och tänkte precis sätta mig upp när han tog tag i min arm och viskade:
"Alltså, förlåt. Men jag måste bara få göra det här igen" och närmade sig mig med ena handen runt mig och den andra på min kind. Han var så nära, jag kunde känna lätta puffar på kinden när han andades, ingen morning breath där inte. Själv höll jag andan så gott det gick. Han lutade sig ännu lite närmare och våra läppar möttes.
Jag gav mig in i kyssen med kanske lite väl mycket entusiasm. Jag flätade in mina fingrar i hans hår och drog honom närmare mig, pressade mina läppar hårt mot hans. Täcket låg hoptrasslat i en boll vid våra fötter, men låt oss säga att vi var varma nog ändå.
Han höll om min midja och drog mig närmare honom. Våra kroppar pressades ihop, jag kände med ena handen längs hans bara rygg och undrade vad jag egentligen höll på med.
Jag, som för en vecka sen var deppig över en kille som gick bakom min rygg, verkade nu ha släppt allting och låg och hånglade med en kille som jag inte kände.
Han tog tag i mon höft och innan jag hann reagera låg han över mig, han tog stöd mot sängen, så han la inte hela sin vikt på mig, men jag pressades ändå närmare honom.
Han böjde ner huvudet, men jag stoppade honom när hans läppar bara var en centimeter från mina.
"Varför?" viskade jag lågt.
"Cause you're so damn hot" viskade han tillbaka, och såg mig i ögonen. Hans blick var omöjlig att läsa, hans ögon glödde på något sätt, och hans blick var så intensiv att jag var tvungen att vända bort blicken. Jag lyfte lite på huvudet för att viska i hans öra:
"Detsamma"
Han svarade inte, han bara böjde sig ner och kysste mig försiktigt.
"Vi borde gå upp nu" sa han och flinade. Jag kollade på väckarklockan som stod bredvid sängen. 9.23.
"Ja, de andra har kanske vaknat nu" höll jag med och tillade sen:
"Fast jag kan ju inte gå upp så länge du ligger kvar där" och skrattade lite tyst.
"Oh, rigth" sa han som om han inte insett det förrän nu. "Jag ska bara..." sa han och kysste mig en sista gång.
Han rullade smidigt av mig och la sig bredvid mig i sängen. Jag satte mig upp och kollade på honom. Han var... fin. Jag kunnde bara inte fatta att han var Justin Bieber. En popstjärna borde väl inte bete sig såhär?
"He's not acting like a pop star" ((OMGOMGOMG HEEEEET))
"Vad?" frågade han tillslut när jag hade suttit och kollat på honom ett tag.
"Inget" svarade jag och tittade generat bort.
"Det är lugnt. I'm sexy and I know it" sa han och skrattade högt.
Jag suckade åt hans självgodhet. Det knackade på dörren.
"Vad håller ni på med här inne? Vi andra tänker gå ner och äta frukost nu!" ropade Chaz utifrån.
"Kommer snart" ropade Justin tillbaka och gick ur sängen. Nu stod han där på golvet med ryggen mot mig i boxers och blickade ut över golvet i hopp om att finna en tröja att ta på sig.
Naturligtvis fanns bara den som han hade haft igår, plus den jag hade på mig. Det var väl den han hade tänkt ha på sig idag.
"Åh, vänta" sa jag och ställde mig upp började dra av mig tröjan. Lyckligtvis hade jag behållit bhn under.
När tröjan var av gick jag fram till Justin och räckte fram den till honom. Han stod bara och stirrade.
"Vad?" var det min tur att fråga.
Han bara stod där, helt stum.
"I'm sexy and I know it" viskade jag och lutade mig fram för att kyssa honom mjukt.
Sen gick jag till min väska och började dra upp kläderna som jag skulle ha på mig idag. Ett par shorts och ett vitt linne, det skulle tydligen bli varmt idag. Jag tog på mig dom och vände mig sen mot Justin. Han hade fått på sig tröjan, men stod fortfarande bara och stirrade.
"Jag går ner nu, ska jag säga att du kommer ner snart eller?" frågade jag honom.
Han nickade och jag lämnade honom där och gick ner till dom andra.
Händer inte så mycket i novellen nu kanske, men mer drama väntar! Keep up the good work med kommentarerna, de värmer verkligen! Statistiken går uppåt också, likeylikey.
This heart Chapter 7 ~ Best kisser ever
Vi gick uppför trappan tillsammans och jag gick till Ryans föräldrars rum och Justin till Ryans.
Men när jag kom in i rummet var lampan tänd och sängen tom.
"Caitlin?" ropade jag tyst.
"Hon är här inne" hörde jag Justin säga från Ryans rum. Jag gick dit och mycket riktigt, där låg Caitlin på en madrass på golvet, och Ryan och Chaz sov i Ryans våningssäng.
"Där skulle jag ha sovit" sa Justin och pekade på Caitlin på golvet.
"Hur ska vi göra nu då?" frågade jag, fast jag redan visste svaret.
"Vi får sova i hans föräldrars rum" sa Justin enkelt, som om det vore no big deal alls.
Men för mig var det. Jag hade inte sovit med en kille sen... Och det är ju lite speciellt faktiskt. Man sover ju inte med vilken kille som helst hur som helst.
"Okej" sa jag bara. Om han tyckte det var lugnt så fick väl jag tycka det också.
Jag gick tillbaka in till rummet och började leta i min väska efter pyamas och tandkräm och så.
"Shit. Justin, du har inte en stor tröja som jag skulle kunna få låna? Jag glömde pyamasen hemma" sa jag. Great. Sova med en kille i en stor säng med hans tröja.
"Visst, här" sa han och kastade en stor tröja till mig.
Jag gick ut ur rummet och in på toaletten, den visste jag faktiskt var den låg, och borstade tänderna och bytte om. Tröjan var nog i oversizemodell för honom, så den var lite som en klänning på mig. En kort klänning, men den gick ner över där bak i alla fall.
Jag gick tillbaka till rummet, där stod Justin mitt på golvet i boxers och en t-shirt. Awkward.
"Vill du sova till höger eller till vänster?" frågade jag och undvek att titta på honom.
"Spelar ingen roll. Men du, är det okej om jag sover utan den här?" frågade han och började ta av sig t-shirten utan att vänta på svar. Han vände sig snabbt om och la ner den i sin väska, men jag hann skymta en väldigt vältränad mage. Sova med en sexig kille i en stor säng med hans tröja på. Det skulle ju gå jättelätt att somna.
"Just det, det är en sak till jag skulle vilja göra innan jag går och lägger mig" sa han och gick tvärs över rummet mot mig.
"Vad?" undrade jag och fortsatte undvika att titta på honom, vilket var svårt.
"Du kysste inte mig lika länge som dom andra killarna" sa han och sekunden efter var han framme hos mig.
Han tog mitt ansikte i sina hände och närmade sig mig, hans läppar pressades mot mina i vad som började som en mjuk kyss, men som fortsatte allt mer passionerat.
Jag la mina armar runt hans axlar och drog honom mot mig, det här kändes så fel men samtidigt så rätt, han var fel och jag kände honom inte, men samtidigt passade våra läppar ihop, det klickade liksom.
Han lät ena armen glida ner längs min rygg och pressade mig ännu närmare honom. Jag drog med min ena hand längs med de delar av hans mage som inte var tätt i hop pressad mot mig, och den andra handen lekte i hans hår och pressade hans ansikte mot mitt.
Som om han inte kunde komma tillräckligt nära mig backade han upp mig mot väggen så hårt att det nästan gjorde ont. Han lät mig andas och kysste mig ner längs min hals ett tag innan hans läppar fann mina igen.
Jag lekte med tungan över hans läppar och stannade då och då upp för att andas.
Under ett av de mer intensiva ögonblicken lät han sin hand glida ner lite till och viskade i mitt öra:
"You drive me crazy, girl" Jag svarade med:
"Naughty boy" och linda in mina fingrar mer i hans hår och dra honom närmare mig. Kyssen började gå mmot sitt slut, och jag flyttade mina händer till hans kinder och kysste honom mer försiktigt.
Han började släppa taget om mig och la sina händer runt mitt huvud, i mitt hår och våra läppar nuddade varandra en sista gång och sen var kyssen över. Han släppte mig och backade några steg, medan jag stod kvar mot väggen och hämtade andan med ett förundrat uttryck i ansiktet.
"Our lips touched one last time and then the kiss was ended..."
Aldrig förut hade jag blivit kysst med så mycket passion, aldrig förut.
Men var det kärlek? Vi kände ju inte varandra, och han var världskänd, även om det inte verkade påverka honom särskilt mycket.
"You liked it?" frågade han och flinade.
Nu kunde jag nicka så att han såg det, och det var det ända jag förmådde mig att göra. He was the best kisser ever. Seriöst.
"Bra" sa han. "Ska vi gå och lägga oss nu?" frågade han och skrattade.
"Mm" svarade jag.
Vi gick och la oss, jag sov till vänster och han till höger. Han släckte lampan innan han hoppade ner i sängen.
"Varför?" frågade jag när jag återfått talförmågan.
"Jag sa ju det. Du kysste mig inte lika länge som de andra, det tyckte jag var orättvist" sa han med spelad ledsenhet i rösten.
"Seriöst" sa jag.
"Det, plus det faktum att sen jag såg dig första gången, sen du kom in i vardagsrummet och jag satt där i soffan har jag velat göra det. Jag väntade bara på rätt tillfälle. Och det kom ju tillslut" sa han och skrattade.
Jag svarade inte, jag bara låg där och tänkte. Ville han bara kyssa mig och sen var det klart, eller gillade han mig också? Svårt att ta reda på om man inte frågade. Men jag behövde inte nödvändigtvis fråga ikväll.
"Do you mind?" frågade han i en låg viskning.
"Vad?"
"This" viskade han och tog sin ena hand i mitt hår och drog mig närmare sig. Hans läppar snuddade mjukt vid mina, så mjukt att det knappt kändes, men ändå sände kyssen vibrationer ända ner till mina tår. Jag kysste honom tillbaka, lika försiktigt och la en arm runt honom och drog honom närmare mig.
Jag avslutade kyssen försiktigt och långsamt, ville inte att den skulle ta slut, men jag kände att jag skulle somna vilken sekund som helst.
"Nu måste vi sova" sa jag och vände mig om. Han la en arm runt mig och drog mig närmare honom så jag kunde känna hans andetag i nacken.
Bra, nu skulle jag verkligen kunna sova. I en sto säng med en sexig kille som dessutom var en gud på att kyssas och nu låg och höll om mig.
"Kisses like a god"
På något sätt lyckades jag ändå somna där, med en kille jag inte visste om han gillade mig, och som jag inte visste om jag gillade.
This heart Chapter 6 ~ Reaching deep
"Kom" sa Justin och sträckte ut handen mot mig där jag satt kvar på golvet i Ryans föräldrars rum. Jag tittade förvånat upp mot Justin och tog tag i hans hand och lät honom dra mig upp.
"Let's go eat" ((OMG THAT'S ONE SEXY SMILE OMGOMGOMG))
"Jag är hungrig, let's go eat. Det finns säkert något i kylen" sa han.
"Ehm. Visst" sa jag och lät mig dras ner för trappan till vardagsrummet och köket.
"Vad gör ni?" frågade Caitlin som plötsligt stod i dörren till köket i bara nattlinne.
"Vi blev hungriga så vi letar efter någonting att äta" sa jag och skrattade, det kändes verkligen som att vi borde sova istället, klockan var nog mycket nu.
"Jaha. Jag har redan borstat tänderna, annars hade jag gärna joinat er. Jag går upp till killarna ett tag, sen går jag och lägger mig" sa hon.
"Visst, jag kommer upp snart" sa jag.
"Tror du vi kan ta dom här?" frågade Justin när hon hade gått och höll upp två Ben & Jerry's som han hittat i frysen.
"Det blir nog bra" sa jag och skrattade.
"Ja, nu är det för sent att fråga i alla fall" sa han och öppnade locken på båda. "Ska vi sitta här eller?" sa han och pekade på köksbordet.
"Sure. Eller i soffan" sa jag.
"Soffan blir bra" beslutade han och började gå dit med båda våra glassar och varsin sked i händerna.
Han satte ner glassarna på soffbordet och satte sig i soffan, jag satte mig bredvid honom.
"Ben & Jerry's"
"Det är ganska mörkt här" sa jag efter ett tags tystnad medan vi båda åt av glassen.
"Mm. Vill du att vi ska tända? Du kanske är mörkrädd" sa han och jag kunde höra flinet i hans röst även om det var så mörkt att jag inte kunde se honom.
"Nejdå, det är lugnt" sa jag och försökte få rösten att låta stadig. Faktum var att scener från skräck-filmen vi hade sett tidigare på kvällen började målas upp framför mig och där i mörkret kände jag mig ganska liten.
"Fast det är ju klart, ditt hår lyser ganska stark så det kanske inte är så farligt" sa Justin och skrattade.
Okej. Den var låg.
Jag grabbade tag i ena kudden jag satt lutad mot i soffan och dängde den i huvudet på Justin innan han hann reagera.
"Vad var det där bra för?" sa han, och i nästa sekund hade även jag fått en kudde mitt i prick i huvudet.
"Ska vi starta en pillowfight och väcka dom andra eller ska vi hålla lite låg volym kanske?" föreslog jag och höll pekfingret framför munnen även om jag visste att han inte såg det.
"Okej, vi är lite tystare. Har du ätit klart?" frågade han.
"Nästan" svarade jag. "Men, hur kommer det sig att du är här?" frågade jag.
"Eh. Jag blev hungrig." svarade han förvirrat.
"Haha, nej inte så, att du överhuvudtaget är här i Stratford, varför är du inte på turné?" frågade jag.
"Jaha. Sommarlov" svarade han. "Ert lov börjar väl också snart? Hur som helst så har jag tagit ett extra långt sommarlov i år, jag kände att jag behövde vara hemma ett tag."
"Bor du här i Stratford?" frågade jag förvånat. Stratford var ju en liten stad, jag borde ha hört talas om att han kom här i från.
"Japp. Uppvuxen här och sen när min karriär startade flyttade jag till Atlanta. Men mina morföräldrar bor kvar här och så har jag ju Ryan, Chaz och the Beadles som jag måste hälsa på ibland." sa han.
"Har du känt dom länge?" frågade jag. Det kändes så, de pratade med varandra som om de hade känt varandra hela livet, och Justin verkade känna till varenda vrå i det här huset.
"Man kan väl säga att jag växte upp med dem. Jag träffar mycket nytt folk nu när jag är känd, men jag föredrar att behålla mina gamla vänner så att man vet att de tycker om en för den man är och inte för att man är känd" förklarade han och sen la han till "Fast du är okej, såklart. Du hänger ju med Ryan, Chaz och Caitlin. Så dig kan jag lita på." och skrattade lite.
"Åh. Vad bra" sa jag och kände hur jag rodnade, tur att det var mörkt så att han inte kunde se det. "Fast jag är väl inte direkt ett fan eller vad man ska säga."
"Skönt. Ibland tycker folk om en lite för mycket" sa han och skrattade. "När flyttade du hit då?"
"Inte alls länge sedan, lite mer än en vecka sen bara. Så jag känner ingen riktigt bra ännu egentligen" sa jag.
"Men du vågar kyssa folk hur som helst" sa han och åter igen kunde jag höra ett flin i hans röst.
"Ska du säga" svarade jag bara.
"Hur som helst. Varför flyttade du hit?" frågade han.
"Är det här ett förhör?" ifrågasatte jag.
"Just wondering" försvarade han sig.
"Mina föräldrar tvingade mig flytta hit. Just hit vet jag inte, men dom ville att jag skulle börja om med nya vänner i en ny stad. De tyckte att jag hade blivit lite... deprimerad sen min ex var otrogen mot mig för ett tag sen" sa jag och tystnade sen. Det hade jag inte ens berättat för Caitlin, det var någonting jag inte ville ta upp igen nu när jag hade det så pass bra här i ny skola och allt.
Jag vet inte varför jag berättade det för Justin, men på något sätt var han så lätt att prata med, jag skulle nog kunna berätta vad som helst för honom.
"That's sad" sa han. "Vill du ha en kram?" frågade han efter ett tags tystnad.
"Mm" sa jag bara, jag kände att jag var nära till tårar så jag ville inte säga något mer. Att berätta om det hade rivit upp en del gamla sår som tydligen inte läkt helt. På nytt var det något som rasade inom mig, något som gick sönder till ingenting.
Men ögonblicket jag kände hans armar runt mig kände jag mig helare på något sätt, han kramade mig hårt men inte strypande, som Ryan. När han tillslut släppte taget om mig och lutade sig tillbaka kände jag mig bättre än på länge.
"Tack" sa jag.
"My pleasure, baby" sa han och jag rodnade igen, kraftigare den här gången.
"Vi kanske borde gå och lägga oss snart, det börjar bli ganska sent" föreslog jag.
"Visst, ska vi gå upp?" frågade han och jag nickade, sen kom jag på att han inte såg det, det var ju mörkt.
"Visst"
Nästa kommer imorgon!
"Let's go eat" ((OMG THAT'S ONE SEXY SMILE OMGOMGOMG))
"Jag är hungrig, let's go eat. Det finns säkert något i kylen" sa han.
"Ehm. Visst" sa jag och lät mig dras ner för trappan till vardagsrummet och köket.
"Vad gör ni?" frågade Caitlin som plötsligt stod i dörren till köket i bara nattlinne.
"Vi blev hungriga så vi letar efter någonting att äta" sa jag och skrattade, det kändes verkligen som att vi borde sova istället, klockan var nog mycket nu.
"Jaha. Jag har redan borstat tänderna, annars hade jag gärna joinat er. Jag går upp till killarna ett tag, sen går jag och lägger mig" sa hon.
"Visst, jag kommer upp snart" sa jag.
"Tror du vi kan ta dom här?" frågade Justin när hon hade gått och höll upp två Ben & Jerry's som han hittat i frysen.
"Det blir nog bra" sa jag och skrattade.
"Ja, nu är det för sent att fråga i alla fall" sa han och öppnade locken på båda. "Ska vi sitta här eller?" sa han och pekade på köksbordet.
"Sure. Eller i soffan" sa jag.
"Soffan blir bra" beslutade han och började gå dit med båda våra glassar och varsin sked i händerna.
Han satte ner glassarna på soffbordet och satte sig i soffan, jag satte mig bredvid honom.
"Ben & Jerry's"
"Det är ganska mörkt här" sa jag efter ett tags tystnad medan vi båda åt av glassen.
"Mm. Vill du att vi ska tända? Du kanske är mörkrädd" sa han och jag kunde höra flinet i hans röst även om det var så mörkt att jag inte kunde se honom.
"Nejdå, det är lugnt" sa jag och försökte få rösten att låta stadig. Faktum var att scener från skräck-filmen vi hade sett tidigare på kvällen började målas upp framför mig och där i mörkret kände jag mig ganska liten.
"Fast det är ju klart, ditt hår lyser ganska stark så det kanske inte är så farligt" sa Justin och skrattade.
Okej. Den var låg.
Jag grabbade tag i ena kudden jag satt lutad mot i soffan och dängde den i huvudet på Justin innan han hann reagera.
"Vad var det där bra för?" sa han, och i nästa sekund hade även jag fått en kudde mitt i prick i huvudet.
"Ska vi starta en pillowfight och väcka dom andra eller ska vi hålla lite låg volym kanske?" föreslog jag och höll pekfingret framför munnen även om jag visste att han inte såg det.
"Okej, vi är lite tystare. Har du ätit klart?" frågade han.
"Nästan" svarade jag. "Men, hur kommer det sig att du är här?" frågade jag.
"Eh. Jag blev hungrig." svarade han förvirrat.
"Haha, nej inte så, att du överhuvudtaget är här i Stratford, varför är du inte på turné?" frågade jag.
"Jaha. Sommarlov" svarade han. "Ert lov börjar väl också snart? Hur som helst så har jag tagit ett extra långt sommarlov i år, jag kände att jag behövde vara hemma ett tag."
"Bor du här i Stratford?" frågade jag förvånat. Stratford var ju en liten stad, jag borde ha hört talas om att han kom här i från.
"Japp. Uppvuxen här och sen när min karriär startade flyttade jag till Atlanta. Men mina morföräldrar bor kvar här och så har jag ju Ryan, Chaz och the Beadles som jag måste hälsa på ibland." sa han.
"Har du känt dom länge?" frågade jag. Det kändes så, de pratade med varandra som om de hade känt varandra hela livet, och Justin verkade känna till varenda vrå i det här huset.
"Man kan väl säga att jag växte upp med dem. Jag träffar mycket nytt folk nu när jag är känd, men jag föredrar att behålla mina gamla vänner så att man vet att de tycker om en för den man är och inte för att man är känd" förklarade han och sen la han till "Fast du är okej, såklart. Du hänger ju med Ryan, Chaz och Caitlin. Så dig kan jag lita på." och skrattade lite.
"Åh. Vad bra" sa jag och kände hur jag rodnade, tur att det var mörkt så att han inte kunde se det. "Fast jag är väl inte direkt ett fan eller vad man ska säga."
"Skönt. Ibland tycker folk om en lite för mycket" sa han och skrattade. "När flyttade du hit då?"
"Inte alls länge sedan, lite mer än en vecka sen bara. Så jag känner ingen riktigt bra ännu egentligen" sa jag.
"Men du vågar kyssa folk hur som helst" sa han och åter igen kunde jag höra ett flin i hans röst.
"Ska du säga" svarade jag bara.
"Hur som helst. Varför flyttade du hit?" frågade han.
"Är det här ett förhör?" ifrågasatte jag.
"Just wondering" försvarade han sig.
"Mina föräldrar tvingade mig flytta hit. Just hit vet jag inte, men dom ville att jag skulle börja om med nya vänner i en ny stad. De tyckte att jag hade blivit lite... deprimerad sen min ex var otrogen mot mig för ett tag sen" sa jag och tystnade sen. Det hade jag inte ens berättat för Caitlin, det var någonting jag inte ville ta upp igen nu när jag hade det så pass bra här i ny skola och allt.
Jag vet inte varför jag berättade det för Justin, men på något sätt var han så lätt att prata med, jag skulle nog kunna berätta vad som helst för honom.
"That's sad" sa han. "Vill du ha en kram?" frågade han efter ett tags tystnad.
"Mm" sa jag bara, jag kände att jag var nära till tårar så jag ville inte säga något mer. Att berätta om det hade rivit upp en del gamla sår som tydligen inte läkt helt. På nytt var det något som rasade inom mig, något som gick sönder till ingenting.
Men ögonblicket jag kände hans armar runt mig kände jag mig helare på något sätt, han kramade mig hårt men inte strypande, som Ryan. När han tillslut släppte taget om mig och lutade sig tillbaka kände jag mig bättre än på länge.
"Tack" sa jag.
"My pleasure, baby" sa han och jag rodnade igen, kraftigare den här gången.
"Vi kanske borde gå och lägga oss snart, det börjar bli ganska sent" föreslog jag.
"Visst, ska vi gå upp?" frågade han och jag nickade, sen kom jag på att han inte såg det, det var ju mörkt.
"Visst"
Nästa kommer imorgon!
Bloggen har ny look :DDD
Tryck på f5 om du inte kan se den ;)
Ska nog fixa till den lite mer imorgon, menmen den blev fin tycker jag iaf :D Nästa chapter kommer i eftermiddag.
Kommentera massor nu luuvies ;D
Ska nog fixa till den lite mer imorgon, menmen den blev fin tycker jag iaf :D Nästa chapter kommer i eftermiddag.
Kommentera massor nu luuvies ;D
This heart Chapter 5 ~ Truth or consequences
Vi satte oss i en ring på golvet i Ryans föräldrars stora sovrum, jag hamnade mellan Caitlin och Justin.
"Alla här är singel, eller har jag missat något?" frågade Ryan skämtfullt och kollade på oss. Alla mumlade "singel".
Jag ville verkligen inte göra det här, jag kände ingen av dom riktigt väl, och dessutom satt en världskänd popstjärna bredvid mig.
Men utan sympati för mig snurrade Ryan på flaskan som han placerat i mitten av ringen och såklart, den hamnade på mig.
"Sanning" sa jag, det kändes säkrast för tillfället. Någonting sa mig att de här killarna kunde hitta på riktigt elaka saker.
"Okej" sa Ryan, och jag kunde se en liten besvikelse i hans ögon. Han ville nog att jag skulle välja konka. "Vi kör den elaka versionen, va? Hur många killar har du kysst under det senaste året?"
Den var lätt. Men den gjorde ändå så ont. "En" sa jag tyst och snurrade flaskan. Den kom på Caitlin.
"Sanning" sa hon och jag andades ut. Det var lättare att komma på frågor.
"Samma fråga" sa jag.
"Men va tråkig du är. Tre" sa hon och flinade åt killarnas förvånade miner. Hon snurrade flaskan igen och den kom på Ryan.
"Konsekvens" sa han och såg stolt ut.
"Okej, evil verision. Krama Minnie" sa hon och skrattade.
"No no no no" sa jag och började backa undan. Men han kröp snabbt över golvet och slog armarna om mig. Han kramade mig minst lika hårt som när vi kom, han klassade den första säkert som försiktig. När han släppte på greppet andades jag förskräckt ut och drog mig tillbaka till min plats med ett par revben krossade, kändes det som.
Flaskan snurrades igen, och den kom på Justin.
"Konsekvens" sa han trotsigt.
"Kyss Minnie tills jag säger att det räcker" sa Ryan.
"Vaaaad?!" sa jag.
"It's the evil verision. Kom igen nu" s Ryan och tittade på Justin, som såg förvånad ut.
"Men hallå, vi känner inte varandra, vi har knappt pratat med varandra, vi träffades för första gången idag, och... Och..." fortsatte jag och försökte komma på fler anledningar till varför jag och Justin inte skulle kyssas. "Och du är världskänd, Justin, tänk om någon får reda på det!" sa jag i ett sista, lönlöst försök.
"Äsch, jag kysser vem jag vill. Och, it's just a game" sa han och blinkade mot mig med ena ögat.
It's just a game"
Jag svarade inte, jag bara nickade kort och tittade ner. No way to escape, alltså.
Justin makade sig närmare mig, vi satt ju redan bredvid varandra, så det behövdes bara någon decimeter för att jag skulle känna hans kroppsvärme. Han la ena armen runt mina axlar och drog mig närmare honom, jag stängde ögonen och struntade i att kämpa emot.
Tre korta sekunder senare snuddade hans läppar mjukt mot mina, och jag la mina armar runt hans nacke.
Jag hade inte blivit kysst på månader, så en sådan här nära kontakt med någon kändes konstig. Samtidigt kändes allt självklart, hans läppar passade ihop med mina, och våra kroppar formade sig lätt efter varandra där vi satt på golvet. Hans läppar lekte lätt över mina och det kändes tryggt att vara i någons famn igen.
Ryan harklade sig, jag hade glömt att vi inre var ensamma.
"Det... räcker nu" sa han med ett flin och jag drog mig generat ur Justins grepp.
Jag satt och tittade ner i golvet när Justin snurrade på flaskan. Den kom tydligen på Caitlin, för hon sa "konsekvens".
"Okej, pussa Chaz på munnen" sa Justin och skrattade.
Utan att tveka gick hon på knä till ringens andra sida och böjde sig ner för att pussa Chaz mitt på munnen.
"Haha" sa hon och gick tillbaka till sin plats. "Min tur" sa hon och snurrade flaskan.
Den kom på mig.
"Kyss Ryan i minst femton sekunder" sa hon och ryckte på axlarna när jag spände blicken i henne. "Ja, du måste".
Jag reste på mig och gick fram till Ryan och sa åt honom att ställa sig upp. Skulle jag kyssa någon skulle jag göra det ordentligt.
"Oh yes" sa han och skrattade. Gud, han dolde inte direkt sina tankar, han sa dem rakt ut hela tiden.
Jag la försiktigt armarna om hans axlar och närmade mig honom. Våra läppar nuddade varandra och han la mjukt händerna om mina kinder. Han var en bra kyssare, det måste jag erkänna. Han kysste mig allt intensivare, och jag avbröt kyssen så fort jag kände att tiden hade gått ut. Herregud, han kunde verkligen ta andan ur mig på fler sätt än att bara krama mig, tänkte jag.
Jag snurrade flaskan och den kom på Justin. "Konsekvens" valde han igen.
"Kyss Caitlin" sa jag efter en stunds fundering.
Justin gav mig en forskande blick och kröp sen på knä bort till Caitlin som såg besvärad ut. Dom kysste varandra lätt på munnen, sen backade Justin smidigt undan och satte sig bredvid mig igen.
Han snurrade flaskan och den kom på Chaz.
"Konsekvens" sa han, ingen verkade ta sanning längre. Stämningen var väldigt tyst, jag tror alla började bli lite trötta.
"Hångla med Ryan" sa Justin och Chaz öppnade munnen för att protestera.
"Skojade bara" sa Justin snabbt och höll upp händerna framför sig. "Gör det med Minnie istället"
Jag hann inte bli chockad innan Chaz var framme hos mig och tog mitt ansikte i sina händer.
Precis innan jag stängde ögonen såg jag något i hans ögon som gjorde mig orolig. Jag såg frustration, en slags frustration jag inte kände igen, och samtidigt en sorts seger. Ett leende som betydde seger, som suddades ut när hans läppar pressades mot mina.
Han verkade verkligen inställd på att göra som Justin sagt, att hångla, inte bara en kyss. Det fanns inget i rörelserna hans läppar gjorde mot mina som tydde på att han skulle luta inom den närmaste framtiden. Han lät ena handen falla ner längs min rygg medan den andra höll fast mitt ansikte mot hans.
Det kändes som en evighet senare som han sakta släppte taget om mig. Han log och tog sig sen tillbaka till sin plats.
"Nej, nu måste i alla fall jag sova!" sa Ryan plötsligt. "Nån mer?"
Caitlin och Chaz gick också och la sig, killarna skulle sova i Ryan's rum och jag och Cat skulle få sova i hans föräldrars.
"Kom" sa Justin och sträckte ut handen mot mig där jag satt kvar på golvet i Ryans föräldrars rum. Jag tittade förvånat upp mot Justin och tog tag i hans hand och lät honom dra mig upp.
Eeeeeeeeextra-super-duper långt kapitel, hope u like it. Har typ skrivit på det hela dan, haha, är så seg x3
Kommentera massor nu, nästa kommer nog upp i övermorgon.
"Alla här är singel, eller har jag missat något?" frågade Ryan skämtfullt och kollade på oss. Alla mumlade "singel".
Jag ville verkligen inte göra det här, jag kände ingen av dom riktigt väl, och dessutom satt en världskänd popstjärna bredvid mig.
Men utan sympati för mig snurrade Ryan på flaskan som han placerat i mitten av ringen och såklart, den hamnade på mig.
"Sanning" sa jag, det kändes säkrast för tillfället. Någonting sa mig att de här killarna kunde hitta på riktigt elaka saker.
"Okej" sa Ryan, och jag kunde se en liten besvikelse i hans ögon. Han ville nog att jag skulle välja konka. "Vi kör den elaka versionen, va? Hur många killar har du kysst under det senaste året?"
Den var lätt. Men den gjorde ändå så ont. "En" sa jag tyst och snurrade flaskan. Den kom på Caitlin.
"Sanning" sa hon och jag andades ut. Det var lättare att komma på frågor.
"Samma fråga" sa jag.
"Men va tråkig du är. Tre" sa hon och flinade åt killarnas förvånade miner. Hon snurrade flaskan igen och den kom på Ryan.
"Konsekvens" sa han och såg stolt ut.
"Okej, evil verision. Krama Minnie" sa hon och skrattade.
"No no no no" sa jag och började backa undan. Men han kröp snabbt över golvet och slog armarna om mig. Han kramade mig minst lika hårt som när vi kom, han klassade den första säkert som försiktig. När han släppte på greppet andades jag förskräckt ut och drog mig tillbaka till min plats med ett par revben krossade, kändes det som.
Flaskan snurrades igen, och den kom på Justin.
"Konsekvens" sa han trotsigt.
"Kyss Minnie tills jag säger att det räcker" sa Ryan.
"Vaaaad?!" sa jag.
"It's the evil verision. Kom igen nu" s Ryan och tittade på Justin, som såg förvånad ut.
"Men hallå, vi känner inte varandra, vi har knappt pratat med varandra, vi träffades för första gången idag, och... Och..." fortsatte jag och försökte komma på fler anledningar till varför jag och Justin inte skulle kyssas. "Och du är världskänd, Justin, tänk om någon får reda på det!" sa jag i ett sista, lönlöst försök.
"Äsch, jag kysser vem jag vill. Och, it's just a game" sa han och blinkade mot mig med ena ögat.
It's just a game"
Jag svarade inte, jag bara nickade kort och tittade ner. No way to escape, alltså.
Justin makade sig närmare mig, vi satt ju redan bredvid varandra, så det behövdes bara någon decimeter för att jag skulle känna hans kroppsvärme. Han la ena armen runt mina axlar och drog mig närmare honom, jag stängde ögonen och struntade i att kämpa emot.
Tre korta sekunder senare snuddade hans läppar mjukt mot mina, och jag la mina armar runt hans nacke.
Jag hade inte blivit kysst på månader, så en sådan här nära kontakt med någon kändes konstig. Samtidigt kändes allt självklart, hans läppar passade ihop med mina, och våra kroppar formade sig lätt efter varandra där vi satt på golvet. Hans läppar lekte lätt över mina och det kändes tryggt att vara i någons famn igen.
Ryan harklade sig, jag hade glömt att vi inre var ensamma.
"Det... räcker nu" sa han med ett flin och jag drog mig generat ur Justins grepp.
Jag satt och tittade ner i golvet när Justin snurrade på flaskan. Den kom tydligen på Caitlin, för hon sa "konsekvens".
"Okej, pussa Chaz på munnen" sa Justin och skrattade.
Utan att tveka gick hon på knä till ringens andra sida och böjde sig ner för att pussa Chaz mitt på munnen.
"Haha" sa hon och gick tillbaka till sin plats. "Min tur" sa hon och snurrade flaskan.
Den kom på mig.
"Kyss Ryan i minst femton sekunder" sa hon och ryckte på axlarna när jag spände blicken i henne. "Ja, du måste".
Jag reste på mig och gick fram till Ryan och sa åt honom att ställa sig upp. Skulle jag kyssa någon skulle jag göra det ordentligt.
"Oh yes" sa han och skrattade. Gud, han dolde inte direkt sina tankar, han sa dem rakt ut hela tiden.
Jag la försiktigt armarna om hans axlar och närmade mig honom. Våra läppar nuddade varandra och han la mjukt händerna om mina kinder. Han var en bra kyssare, det måste jag erkänna. Han kysste mig allt intensivare, och jag avbröt kyssen så fort jag kände att tiden hade gått ut. Herregud, han kunde verkligen ta andan ur mig på fler sätt än att bara krama mig, tänkte jag.
Jag snurrade flaskan och den kom på Justin. "Konsekvens" valde han igen.
"Kyss Caitlin" sa jag efter en stunds fundering.
Justin gav mig en forskande blick och kröp sen på knä bort till Caitlin som såg besvärad ut. Dom kysste varandra lätt på munnen, sen backade Justin smidigt undan och satte sig bredvid mig igen.
Han snurrade flaskan och den kom på Chaz.
"Konsekvens" sa han, ingen verkade ta sanning längre. Stämningen var väldigt tyst, jag tror alla började bli lite trötta.
"Hångla med Ryan" sa Justin och Chaz öppnade munnen för att protestera.
"Skojade bara" sa Justin snabbt och höll upp händerna framför sig. "Gör det med Minnie istället"
Jag hann inte bli chockad innan Chaz var framme hos mig och tog mitt ansikte i sina händer.
Precis innan jag stängde ögonen såg jag något i hans ögon som gjorde mig orolig. Jag såg frustration, en slags frustration jag inte kände igen, och samtidigt en sorts seger. Ett leende som betydde seger, som suddades ut när hans läppar pressades mot mina.
Han verkade verkligen inställd på att göra som Justin sagt, att hångla, inte bara en kyss. Det fanns inget i rörelserna hans läppar gjorde mot mina som tydde på att han skulle luta inom den närmaste framtiden. Han lät ena handen falla ner längs min rygg medan den andra höll fast mitt ansikte mot hans.
Det kändes som en evighet senare som han sakta släppte taget om mig. Han log och tog sig sen tillbaka till sin plats.
"Nej, nu måste i alla fall jag sova!" sa Ryan plötsligt. "Nån mer?"
Caitlin och Chaz gick också och la sig, killarna skulle sova i Ryan's rum och jag och Cat skulle få sova i hans föräldrars.
"Kom" sa Justin och sträckte ut handen mot mig där jag satt kvar på golvet i Ryans föräldrars rum. Jag tittade förvånat upp mot Justin och tog tag i hans hand och lät honom dra mig upp.
Eeeeeeeeextra-super-duper långt kapitel, hope u like it. Har typ skrivit på det hela dan, haha, är så seg x3
Kommentera massor nu, nästa kommer nog upp i övermorgon.
This heart Chapter 4 ~ Sleepover @Ryan's PART 2
"Vad är det du inte har berättat för mig?" frågade jag hetsigt.
"Såja, ta det lugnt, du har ju inte frågat. Men ja, jag känner Justin" sa hon och kollade på mig.
"Är inte det något man brukar tala om för sina kompisar?" frågade jag. Jag visste inte varför jag blev så upprörd över att hon inte berättat det, jag var inget stort fan av Justin, och jag och Cat hade ju bara känt varandra i några dagar.
"Nej, för jag vill inte ha vänner som 'gillar' mig för att jag känner Justin Bieber, jag vill ha äkta vänner som gillar mig för den jag är. Och trust me, det händer ofta att folk låtsats vilja vara med mig för att de vill lära känna Justin. Inte för att jag tror att du är en av dem, men jag hade inte tänkt berätta för dig förr än jag var helt säker. För jag vill verkligen bli din vän, och jag vill att du ska vara min vän för att du gillar mig." sa hon och såg besvärat på mig.
Efter det följde några minuters tystnad, innan jag sa:
"Det är klart du vill. Förlåt. Jag förstod inte." och kramade henne.
"Tack"
"Popcorn!!" ropade Ryan inifrån köket och några sekunder efter kom han ut med Justin efter sig, båda bar på varsin enorm skål popcorn.
"Chipsen var slut, så vi gjorde popcorn istället" sa Justin med ett enormt leende på läpparna.
"Vilken film ska vi se?" frågade Caitlin.
"Jag vet inte, men ska vi inte vänta på Chaz innan vi sätter igång?" sa Justin.
Jag hade helt glömt bort Chaz, och allt som hade med honom att göra.
"Jo, han borde komma när som helst. Han sa att han kunde bli lite sen, men nu kan han nog komma snart" sa Ryan.
I samma ögonblick knackade det på dörren och Ryan gick och öppnade. Ett "Välkommen, de andra är redan i vardagsrummet. Vi väntade bara på dig, Christian kunde inte komma" hördes och sen ett "Jaha, okej men jag kommer snart, ni kan börja, ska bara på toa".
Ryan kom tillbaka och vi kom överens om att se på Paranormal Activity 2, det hade redan börjat bli lite mörkt ute så rädda skulle vi nog bli.
Chaz kom tillbaka efter någon minut, och när han fick syn på Justin sken han upp i ett stort leende.
"Hey bro" sa han och dom kramades. Gulligt, tyckte jag, det måste vara svårt att hålla kontakten när Justin jämt var ute på turné och sådant.
"Så, let's start the movie" sa Ryan och tryckte igång den med fjärrkontrollen.
Ryans familj hade en enorm hörnsoffa, så alla fem fick plats där. Jag satt längst ut på kanten bredvid Caitlin.
Då och då sneglade jag på de andra, och jag märkte att ju längre in i filmen vi kom, desto oftare var det någon som satt och blundade, med ögonen ihopknipta av rädsla.
Oftast var det Ryan, hans tuffa utsida betydde kanske inte att han var tuff inuti.
När filmen var slut skrattade jag.
"Ryan, du såg helt sjukt rädd ut ibland!" sa jag till honom.
"Vaddå? Nej, det gjorde jag väl inte, eller?" sa han och försökte låta så oberörd som möjligt.
Jag bara skrattade.
"Jo. Du såg livrädd ut!"
"Såja, nu pratar vi inte mer om det. Är det dags att gå och lägga oss eller vad vill ni göra?" frågade han och bytte samtalsämne.
"Neeej, vi ska väl inte gå och lägga oss redan?" protesterade Chaz.
"Vi kör sanning eller konsekvens!" föreslog Cat. Jag gav henne en mördande blick, men det var redan för sent.
"Visst, jag är på" sa Ryan.
"Jag med. Klockan är ju bara halv elva, det är lång tid kvar innan vi behöver lägga oss" sa Justin och flinade.
"Jag antar att jag också är med" sa Chaz.
"Och jag antar att jag är nedröstad, det är väl ingen idé att argumentera emot när det är fyra mot en" sa jag uppgivet.
"You're right" sa Ryan och vände sig om och började gå uppför trappan. "Vi kör väl på rummet va?" frågade han utan att vänta på svar.
Bra? Förlåt att det har tagit så lång tid! Börjar skriva på ett nytt nu, men kan inte lova att det kommer upp idag ;)
"Såja, ta det lugnt, du har ju inte frågat. Men ja, jag känner Justin" sa hon och kollade på mig.
"Är inte det något man brukar tala om för sina kompisar?" frågade jag. Jag visste inte varför jag blev så upprörd över att hon inte berättat det, jag var inget stort fan av Justin, och jag och Cat hade ju bara känt varandra i några dagar.
"Nej, för jag vill inte ha vänner som 'gillar' mig för att jag känner Justin Bieber, jag vill ha äkta vänner som gillar mig för den jag är. Och trust me, det händer ofta att folk låtsats vilja vara med mig för att de vill lära känna Justin. Inte för att jag tror att du är en av dem, men jag hade inte tänkt berätta för dig förr än jag var helt säker. För jag vill verkligen bli din vän, och jag vill att du ska vara min vän för att du gillar mig." sa hon och såg besvärat på mig.
Efter det följde några minuters tystnad, innan jag sa:
"Det är klart du vill. Förlåt. Jag förstod inte." och kramade henne.
"Tack"
"Popcorn!!" ropade Ryan inifrån köket och några sekunder efter kom han ut med Justin efter sig, båda bar på varsin enorm skål popcorn.
"Chipsen var slut, så vi gjorde popcorn istället" sa Justin med ett enormt leende på läpparna.
"Vilken film ska vi se?" frågade Caitlin.
"Jag vet inte, men ska vi inte vänta på Chaz innan vi sätter igång?" sa Justin.
Jag hade helt glömt bort Chaz, och allt som hade med honom att göra.
"Jo, han borde komma när som helst. Han sa att han kunde bli lite sen, men nu kan han nog komma snart" sa Ryan.
I samma ögonblick knackade det på dörren och Ryan gick och öppnade. Ett "Välkommen, de andra är redan i vardagsrummet. Vi väntade bara på dig, Christian kunde inte komma" hördes och sen ett "Jaha, okej men jag kommer snart, ni kan börja, ska bara på toa".
Ryan kom tillbaka och vi kom överens om att se på Paranormal Activity 2, det hade redan börjat bli lite mörkt ute så rädda skulle vi nog bli.
Chaz kom tillbaka efter någon minut, och när han fick syn på Justin sken han upp i ett stort leende.
"Hey bro" sa han och dom kramades. Gulligt, tyckte jag, det måste vara svårt att hålla kontakten när Justin jämt var ute på turné och sådant.
"Så, let's start the movie" sa Ryan och tryckte igång den med fjärrkontrollen.
Ryans familj hade en enorm hörnsoffa, så alla fem fick plats där. Jag satt längst ut på kanten bredvid Caitlin.
Då och då sneglade jag på de andra, och jag märkte att ju längre in i filmen vi kom, desto oftare var det någon som satt och blundade, med ögonen ihopknipta av rädsla.
Oftast var det Ryan, hans tuffa utsida betydde kanske inte att han var tuff inuti.
När filmen var slut skrattade jag.
"Ryan, du såg helt sjukt rädd ut ibland!" sa jag till honom.
"Vaddå? Nej, det gjorde jag väl inte, eller?" sa han och försökte låta så oberörd som möjligt.
Jag bara skrattade.
"Jo. Du såg livrädd ut!"
"Såja, nu pratar vi inte mer om det. Är det dags att gå och lägga oss eller vad vill ni göra?" frågade han och bytte samtalsämne.
"Neeej, vi ska väl inte gå och lägga oss redan?" protesterade Chaz.
"Vi kör sanning eller konsekvens!" föreslog Cat. Jag gav henne en mördande blick, men det var redan för sent.
"Visst, jag är på" sa Ryan.
"Jag med. Klockan är ju bara halv elva, det är lång tid kvar innan vi behöver lägga oss" sa Justin och flinade.
"Jag antar att jag också är med" sa Chaz.
"Och jag antar att jag är nedröstad, det är väl ingen idé att argumentera emot när det är fyra mot en" sa jag uppgivet.
"You're right" sa Ryan och vände sig om och började gå uppför trappan. "Vi kör väl på rummet va?" frågade han utan att vänta på svar.
Bra? Förlåt att det har tagit så lång tid! Börjar skriva på ett nytt nu, men kan inte lova att det kommer upp idag ;)
Sorry guys :/
Nästa kapitel kommer imorgon, förlåt för att ni får vänta så länge.
Har ni förresten hört att Caitlin Beadles ligger på sjukhus igen? Stackars henne :( #prayforcaitlin
Har ni förresten hört att Caitlin Beadles ligger på sjukhus igen? Stackars henne :( #prayforcaitlin
This heart Chapter 4 ~ Sleepover @Ryan's PART 1
Hinner inte skriva så länge nu, så jag delar upp det på två delar ;) Enjoy!
"Ni är alldeles för tidiga..." var det första Ryan sa när han öppnade dörren.
"Nu känner man ju sig jättevälkommen" sa Caitlin, låtsat surt.
"Haha, välkommen!" sa Ryan snabbt och sträckte ut armarna för att krama henne. Men Caitlin slank under hans arm in i huset och började ta av sig skorna.
"Don't let him hug you!" sa hon till mig, jag stod fortfarande kvar utanför.
"Varfö..." började jag, men innan jag hann längre slängde Ryan armarna om mig.
Jag kunde inte andas, han tryckte luften ur mina lungor och jag kände mina revben knaka. Jag hade aldrig hittills i mitt liv träffat någon som kramades så... hårt. Han kramades som en björn. En stark grizzlybjörn, rättare sagt.
När han släppte mig drog jag in snabba, panikartade andetag.
"Gör ladrig om det där" sa jag andfått.
"I'm a beast" skrattade han.
Jag gick in och tog av mig skorna och ställde de bredvid Caitlins på golvet.
"Christian kunde inte komma. Någon match han skulle på med hockeylaget" sa Caitlin till Ryan. Han stängde dörren och jag gick efter honom och Cat till vardagsrummet.
"JUSTIN??!!" skrek Caitlin plötsligt och jag hoppade högt.
"Caitlin!!" skrek en killröst, inte fullt lika högt, men ändå tillräckligt för att det skulle göra ont i mina öron.
När jag tittade mot bortre väggen, satt en kille i soffan som jag mycket väl kände igen.
Kände jag honom? Bodde han i Montréal? Gick han i min förra skola? Jag kände igen honom så mycket att det kändes konstigt att jag inte kom ihåg från var jag kände igen honom. Men sen kopplade jag ihop hans namn med hur han såg ut.
Den killen som satt i soffan var ingen annan än Justin Bieber himself.
"Herregud vad längesen! Typ flera månader sen vi sågs sist!" pratade Caitlin på, sen kom hon ihåg mig.
"Minnie, det här är Justin. Justin, det här är Minnie" presenterade hon oss för varandra.
Justin ställde sig genast upp och gick fram till mig där jag stod förstenad mitt på golvet. Justin? Justin Bieber? Här?
"Hej" sa han.
"Hej" svarade jag och kände hur chockat och dumt mitt ansikte måste sett ut. Jag sträckte ut handen, men istället för att ta den kramade han mig. Inte så hårt som Ryan kramat mig, utan försiktigt till min stora lättnad.
"Jag förstår att det här måste vara väldigt konstigt, men don't freak out, okej?" sa han och skrattade.
"Hey"
Ryan harklade sig bakom mig.
"Kom Justin, vi fixar chips så kan vi se på film sen" sa han och drog med sig Justin till köket och lämnade mig och Cat ensamma.
Jag tittade på henne med en blick som inte betydde någonting annat än "tell me everything".
"Kom och sätt dig" sa hon och klappade bredvid sig på soffan där hon satt.
Var det bra? Eller blev det konstigt att Justin kom in så tidigt i novellen/handlingen? Comment sweeties ;)
"Ni är alldeles för tidiga..." var det första Ryan sa när han öppnade dörren.
"Nu känner man ju sig jättevälkommen" sa Caitlin, låtsat surt.
"Haha, välkommen!" sa Ryan snabbt och sträckte ut armarna för att krama henne. Men Caitlin slank under hans arm in i huset och började ta av sig skorna.
"Don't let him hug you!" sa hon till mig, jag stod fortfarande kvar utanför.
"Varfö..." började jag, men innan jag hann längre slängde Ryan armarna om mig.
Jag kunde inte andas, han tryckte luften ur mina lungor och jag kände mina revben knaka. Jag hade aldrig hittills i mitt liv träffat någon som kramades så... hårt. Han kramades som en björn. En stark grizzlybjörn, rättare sagt.
När han släppte mig drog jag in snabba, panikartade andetag.
"Gör ladrig om det där" sa jag andfått.
"I'm a beast" skrattade han.
Jag gick in och tog av mig skorna och ställde de bredvid Caitlins på golvet.
"Christian kunde inte komma. Någon match han skulle på med hockeylaget" sa Caitlin till Ryan. Han stängde dörren och jag gick efter honom och Cat till vardagsrummet.
"JUSTIN??!!" skrek Caitlin plötsligt och jag hoppade högt.
"Caitlin!!" skrek en killröst, inte fullt lika högt, men ändå tillräckligt för att det skulle göra ont i mina öron.
När jag tittade mot bortre väggen, satt en kille i soffan som jag mycket väl kände igen.
Kände jag honom? Bodde han i Montréal? Gick han i min förra skola? Jag kände igen honom så mycket att det kändes konstigt att jag inte kom ihåg från var jag kände igen honom. Men sen kopplade jag ihop hans namn med hur han såg ut.
Den killen som satt i soffan var ingen annan än Justin Bieber himself.
"Herregud vad längesen! Typ flera månader sen vi sågs sist!" pratade Caitlin på, sen kom hon ihåg mig.
"Minnie, det här är Justin. Justin, det här är Minnie" presenterade hon oss för varandra.
Justin ställde sig genast upp och gick fram till mig där jag stod förstenad mitt på golvet. Justin? Justin Bieber? Här?
"Hej" sa han.
"Hej" svarade jag och kände hur chockat och dumt mitt ansikte måste sett ut. Jag sträckte ut handen, men istället för att ta den kramade han mig. Inte så hårt som Ryan kramat mig, utan försiktigt till min stora lättnad.
"Jag förstår att det här måste vara väldigt konstigt, men don't freak out, okej?" sa han och skrattade.
"Hey"
Ryan harklade sig bakom mig.
"Kom Justin, vi fixar chips så kan vi se på film sen" sa han och drog med sig Justin till köket och lämnade mig och Cat ensamma.
Jag tittade på henne med en blick som inte betydde någonting annat än "tell me everything".
"Kom och sätt dig" sa hon och klappade bredvid sig på soffan där hon satt.
Var det bra? Eller blev det konstigt att Justin kom in så tidigt i novellen/handlingen? Comment sweeties ;)
This heart Chapter 3 ~ Skype all night long
Jag gillade verkligen Caitlin. Hon var som den där systern jag aldrig haft. Idag i skolan hade jag inte lärt känna så många; Ryan, Chaz, och Caitlin. Och så hade några andra kommit fram och börjat prata med mig, men jag hade väl svarat så korkat på alla deras frågor att jag skrämt bort dem.
När skolan var slut hade Caitlin bett om att få mitt Skype-namn. Nu väntade jag bara på att hon skulle ringa, jag satt på mitt rum med datorn på.
Min ringsignal började spelas och jag klickade snabbt på "svara" när jag såg att det var Caitlin som ringde. Jag kopplade på webcamen också när jag såg att hon hade den på.
"Hej Minnieeeee!" ropade Caitlin så fort fönstret öppnades.
"Hej Cat" svarade jag.
"Asså du, jag seriöst löööve ditt hår!"
"I loooove your hair"
"Ehm. Tack" svarade jag.
"Just det, Ryan bad mig fråga om du ville komma över till honom imorgon efter skolan. Jag, Chaz och min lillebror Christian ska sova över där" berättade hon.
"Jag vet inte..." började jag, men Caitlin avbröt mig.
"Jo, det är klart du ska! Vi går hem till mig först efter skolan, sen sticker vi hem till Ryan!"
"Okej då" sa jag. Det var ett bra tillfälle att lära känna dem lite bättre.
"Bra, då ses vi i skolan imorgon" sa hon och lät nöjd över att ha övertalat mig så lätt.
"Vi ses" sa jag. "Godnatt"
"Godnatt!" sa hon och jag tänkte precis stänga ned fönstret när hon sa:
"Vänta! Chaz gillar dig. Bara så att du vet liksom. Han sa det till mig och jag lovade att inte säga någonting till dig, men, ja. Nu gjorde jag ju det. Så lova att inte säga att jag sa det. Han gillar dig." sa hon igen, som för att försäkra sig om att jag hade hört det.
Jag satt där, mållös. Skit också, jag ville inte hamna i kärlekstrubbel det första jag gjorde när jag flyttade till ett nytt ställe. Jag kände ju inte Chaz, och han kände inte mig, så vad skulle jag göra nu? Och övernattningen imorgon, det skulle bli jättekonstig stämning.
"Minnie?"
Jag hade glömt att jag fortfarande pratade med Caitlin.
"Jag vet inte hur jag ska göra nu, Cat. Jag vill lära känna honom, han verkar jättesnäll, men jag gillar honom inte på det sättet"
"Jag vet inte heller hur du ska göra. Förlåt, jag borde inte sagt något. Men du kommer väl ändå imorgon?" frågade hon.
"Jag antar det" sa jag.
Vi fortsatte prata en stund till, sen sa vi godnatt och loggade ut.
Mitt liv i Montréal (som jag bestämt mig för att inte tänka på mer) var komplicerat. Jag flyttade för att börja om, men skulle allt bli tilltrasslat här också? Fan, jag måste reda ut det här. Jag är inte redo för invecklad kärlek igen.
Assssså det blir ju inte bra Dx Har skrivit om delar av det här kapitlet flera gånger, det blir inte bra!? Kort är det också :(
När skolan var slut hade Caitlin bett om att få mitt Skype-namn. Nu väntade jag bara på att hon skulle ringa, jag satt på mitt rum med datorn på.
Min ringsignal började spelas och jag klickade snabbt på "svara" när jag såg att det var Caitlin som ringde. Jag kopplade på webcamen också när jag såg att hon hade den på.
"Hej Minnieeeee!" ropade Caitlin så fort fönstret öppnades.
"Hej Cat" svarade jag.
"Asså du, jag seriöst löööve ditt hår!"
"I loooove your hair"
"Ehm. Tack" svarade jag.
"Just det, Ryan bad mig fråga om du ville komma över till honom imorgon efter skolan. Jag, Chaz och min lillebror Christian ska sova över där" berättade hon.
"Jag vet inte..." började jag, men Caitlin avbröt mig.
"Jo, det är klart du ska! Vi går hem till mig först efter skolan, sen sticker vi hem till Ryan!"
"Okej då" sa jag. Det var ett bra tillfälle att lära känna dem lite bättre.
"Bra, då ses vi i skolan imorgon" sa hon och lät nöjd över att ha övertalat mig så lätt.
"Vi ses" sa jag. "Godnatt"
"Godnatt!" sa hon och jag tänkte precis stänga ned fönstret när hon sa:
"Vänta! Chaz gillar dig. Bara så att du vet liksom. Han sa det till mig och jag lovade att inte säga någonting till dig, men, ja. Nu gjorde jag ju det. Så lova att inte säga att jag sa det. Han gillar dig." sa hon igen, som för att försäkra sig om att jag hade hört det.
Jag satt där, mållös. Skit också, jag ville inte hamna i kärlekstrubbel det första jag gjorde när jag flyttade till ett nytt ställe. Jag kände ju inte Chaz, och han kände inte mig, så vad skulle jag göra nu? Och övernattningen imorgon, det skulle bli jättekonstig stämning.
"Minnie?"
Jag hade glömt att jag fortfarande pratade med Caitlin.
"Jag vet inte hur jag ska göra nu, Cat. Jag vill lära känna honom, han verkar jättesnäll, men jag gillar honom inte på det sättet"
"Jag vet inte heller hur du ska göra. Förlåt, jag borde inte sagt något. Men du kommer väl ändå imorgon?" frågade hon.
"Jag antar det" sa jag.
Vi fortsatte prata en stund till, sen sa vi godnatt och loggade ut.
Mitt liv i Montréal (som jag bestämt mig för att inte tänka på mer) var komplicerat. Jag flyttade för att börja om, men skulle allt bli tilltrasslat här också? Fan, jag måste reda ut det här. Jag är inte redo för invecklad kärlek igen.
Assssså det blir ju inte bra Dx Har skrivit om delar av det här kapitlet flera gånger, det blir inte bra!? Kort är det också :(
Älskar er!
Tack för att så många kommenterar!
Jag har lagt ut prolog+två kapitel, och ni gillar det redan! Blir så sjukt glad, ni fattar inte :S
Jag har lagt ut prolog+två kapitel, och ni gillar det redan! Blir så sjukt glad, ni fattar inte :S
This heart Chapter 2 ~ I'll show you
När jag vaknade på morgonen hade jag ingen aning om var jag var.
Jag satte mig upp i sängen och stirrade runt mig. Just det. Nytt hus.
Det var inte förr än efter ett tag jag förstod att min väckarklocka stod och ringde på mitt nattygsbord. Jag sträckte ut armen och slog till den med lite mer kraft än nödvändigt, så att den åkte i golvet.
Jag sträckte på mig och gick sen ur sängen, och för första gången på länge kände jag mig redo för en ny dag.
Tills jag kom på att det var skola idag. Då var det som om någonting inom mig stannade.
Jag klädde långsamt på mig och fixade mig för min första dag i min nya skola. Jag valde diskreta kläder, jag ville inte sticka ut mer än nödvändigt första dagen. Mitt hår skulle nog dra till sig lagom många blickar ändå.
~~~~~~~~
Jag tvekade länge innan jag knackade på dörren. Jag hade försäkrat mig om att det var rätt klassrum flera gånger genom att läsa på skylten ovanför dörren och kollat att rätt klass hade lektion där nu genom att kolla på schemat som satt upptejpat på dörren. Jag hade varit hos rektorn på ett första möte, därför hade lektionen redan börjat.
Jag innanför dörren hörde jag höga ljud, rop och skratt. Några steg som kom närmare och någon som drog ner handtaget för att öppna dörren.
"Åh, välkommen Mindy" sa en man som jag antog var min engelska-lärare och klassföreståndare Mr Hanson.
"Ehm. Tack" svarade jag och log försiktigt. Snälla, be mig inte att presentera mig inför hela klassen, tänkte jag.
Han steg åt sidan så att jag kunde gå in och stängde dörren efter mig.
Det blev knäpptyst och allas blickar vändes mot mig.
"Det här är Mindy Paynter, hon är ny i klassen. Skulle du vara vänlig och presentera dig så vi får lära känna dig?" frågade han mig. Han gick och satte sig på sin stol vid katedern och väntade sig uppenbarligen att jag skulle börja prata.
Jag harklade mig och satte igång, lika bra att få det överstökat så fort som möjligt.
"Uhm. Ja, jag heter Mindy men ni kan kalla mig Minnie, Minny, Mindie, Reddie eller vad ni än vill" sa jag, och ångrade genast att jag hade nämnt det sista smeknamnet. Det var min närmsta kompis i Montréal som kallade mig det ibland, och om hon gjorde det för ofta blev jag uppretad.
"Jag har flyttat hit från Montréal och ja... Jag gillar väl musik och så" fortsatte jag och kollade upp, försökte möta några blickar men blev generad och kollade ner i golvet när jag såg att alla stirrade på mig. Jag kände hur mina kinder blev röda.
"Okej, tack Mindy. Du kan sätta dig bredvid Chaz. Chaz, vinka lite!" sa Mr Hanson.
En kille längst bak vinkade lite och jag gick lättat och satte mig på den tomma platsen bredvid honom.
"Hey" sa han och log.
"Hej" sa jag och tittade bort. Snälla prata inte med mig. Som tur var hade alla andra börjat jobba igen, det var visst en diskussionsövning jag hade avbrutit när jag kom in i klassrummet. Så alla lyssnade inte på vår "konversation"
"Snyggt hår" sa han och blinkade mot mig.
Överraskad över att någon pratade med mig tog det ett tag innan jag svarade.
"Tack" sa jag och log försiktigt mot honom.
"Thanks"
"Men Chaz, säg inte att du lägger en haff på henne det första du gör!"
Tjejen som satt framför mig vände sig om och skrattade.
"Ge henne lite rum att landa först"
Jag kollade ner i bordet och kände hur kinderna hettade. I ögonvrån såg jag hur Chaz rev ett papper ur hans block som låg på bordet. I nästa sekund flög det genom luften i form av en boll och träffade tjejen framför.
Hon fångade upp pappersbollen och kastade tillbaka den på Chaz.
"Hej, jag är Caitlin. Och det här är Ryan" sa hon och petade på killen som satt bredvid henne och såg ut som om han försökte koncentrera sig på arbetet.
När Caitlin rörde honom tittade han förvånat upp.
"Godmorgon, Ryan. Det här är Mindy. Hon presenterade sig nyss för klassen, men du sov på bänken då så du missade henne nog" sa Caitlin.
Ryan tittade på mig med en förvånad blick.
"Hej" sa han. "Welcome"
"Nu är det lunchrast!" ropade Caitlin och en sekund senare ringde klockan och alla ställde sig upp. Mr Hanson satt kvar på sin stol och verkade inte särskilt upprörd över den högljudda situationen.
Jag ställde mig upp och kände mig osäker. Lunch? Var?
"Oroa dig inte. Jag kan visa dig runt" sa Caitlin och krokade arm med mig. "Sorry boys, men ni får klara er utan mig den här rasten!"
Och så spenderade jag resten av dagen, men Caitlins arm i min och med hennes pladder konstant i mina öron. Vad mer kunde jag önska mig av första dagen i skolan?
Oj. Det blev ganska långt och inte så bra. Men håll ut, snart händer mer! Det var viktigt att det här kapitlet blev rätt, därför tog det så lång tid att skriva. Och på grund av internet som segade ihop ett tag ;)
Kommentera nu!
Jag satte mig upp i sängen och stirrade runt mig. Just det. Nytt hus.
Det var inte förr än efter ett tag jag förstod att min väckarklocka stod och ringde på mitt nattygsbord. Jag sträckte ut armen och slog till den med lite mer kraft än nödvändigt, så att den åkte i golvet.
Jag sträckte på mig och gick sen ur sängen, och för första gången på länge kände jag mig redo för en ny dag.
Tills jag kom på att det var skola idag. Då var det som om någonting inom mig stannade.
Jag klädde långsamt på mig och fixade mig för min första dag i min nya skola. Jag valde diskreta kläder, jag ville inte sticka ut mer än nödvändigt första dagen. Mitt hår skulle nog dra till sig lagom många blickar ändå.
~~~~~~~~
Jag tvekade länge innan jag knackade på dörren. Jag hade försäkrat mig om att det var rätt klassrum flera gånger genom att läsa på skylten ovanför dörren och kollat att rätt klass hade lektion där nu genom att kolla på schemat som satt upptejpat på dörren. Jag hade varit hos rektorn på ett första möte, därför hade lektionen redan börjat.
Jag innanför dörren hörde jag höga ljud, rop och skratt. Några steg som kom närmare och någon som drog ner handtaget för att öppna dörren.
"Åh, välkommen Mindy" sa en man som jag antog var min engelska-lärare och klassföreståndare Mr Hanson.
"Ehm. Tack" svarade jag och log försiktigt. Snälla, be mig inte att presentera mig inför hela klassen, tänkte jag.
Han steg åt sidan så att jag kunde gå in och stängde dörren efter mig.
Det blev knäpptyst och allas blickar vändes mot mig.
"Det här är Mindy Paynter, hon är ny i klassen. Skulle du vara vänlig och presentera dig så vi får lära känna dig?" frågade han mig. Han gick och satte sig på sin stol vid katedern och väntade sig uppenbarligen att jag skulle börja prata.
Jag harklade mig och satte igång, lika bra att få det överstökat så fort som möjligt.
"Uhm. Ja, jag heter Mindy men ni kan kalla mig Minnie, Minny, Mindie, Reddie eller vad ni än vill" sa jag, och ångrade genast att jag hade nämnt det sista smeknamnet. Det var min närmsta kompis i Montréal som kallade mig det ibland, och om hon gjorde det för ofta blev jag uppretad.
"Jag har flyttat hit från Montréal och ja... Jag gillar väl musik och så" fortsatte jag och kollade upp, försökte möta några blickar men blev generad och kollade ner i golvet när jag såg att alla stirrade på mig. Jag kände hur mina kinder blev röda.
"Okej, tack Mindy. Du kan sätta dig bredvid Chaz. Chaz, vinka lite!" sa Mr Hanson.
En kille längst bak vinkade lite och jag gick lättat och satte mig på den tomma platsen bredvid honom.
"Hey" sa han och log.
"Hej" sa jag och tittade bort. Snälla prata inte med mig. Som tur var hade alla andra börjat jobba igen, det var visst en diskussionsövning jag hade avbrutit när jag kom in i klassrummet. Så alla lyssnade inte på vår "konversation"
"Snyggt hår" sa han och blinkade mot mig.
Överraskad över att någon pratade med mig tog det ett tag innan jag svarade.
"Tack" sa jag och log försiktigt mot honom.
"Thanks"
"Men Chaz, säg inte att du lägger en haff på henne det första du gör!"
Tjejen som satt framför mig vände sig om och skrattade.
"Ge henne lite rum att landa först"
Jag kollade ner i bordet och kände hur kinderna hettade. I ögonvrån såg jag hur Chaz rev ett papper ur hans block som låg på bordet. I nästa sekund flög det genom luften i form av en boll och träffade tjejen framför.
Hon fångade upp pappersbollen och kastade tillbaka den på Chaz.
"Hej, jag är Caitlin. Och det här är Ryan" sa hon och petade på killen som satt bredvid henne och såg ut som om han försökte koncentrera sig på arbetet.
När Caitlin rörde honom tittade han förvånat upp.
"Godmorgon, Ryan. Det här är Mindy. Hon presenterade sig nyss för klassen, men du sov på bänken då så du missade henne nog" sa Caitlin.
Ryan tittade på mig med en förvånad blick.
"Hej" sa han. "Welcome"
"Nu är det lunchrast!" ropade Caitlin och en sekund senare ringde klockan och alla ställde sig upp. Mr Hanson satt kvar på sin stol och verkade inte särskilt upprörd över den högljudda situationen.
Jag ställde mig upp och kände mig osäker. Lunch? Var?
"Oroa dig inte. Jag kan visa dig runt" sa Caitlin och krokade arm med mig. "Sorry boys, men ni får klara er utan mig den här rasten!"
Och så spenderade jag resten av dagen, men Caitlins arm i min och med hennes pladder konstant i mina öron. Vad mer kunde jag önska mig av första dagen i skolan?
Oj. Det blev ganska långt och inte så bra. Men håll ut, snart händer mer! Det var viktigt att det här kapitlet blev rätt, därför tog det så lång tid att skriva. Och på grund av internet som segade ihop ett tag ;)
Kommentera nu!
Internet har varit nere :/
Internet har inte funkat, men nu kommer kapitel 2, håller på att skriva klart det nu :)
Btw, fick min första kommentar :D Tack Cherry ;)
Btw, fick min första kommentar :D Tack Cherry ;)
Imorgon kommer nästa!
Imorgon kommer nästan garanterat nästa kapitel, har skrivit på det nu, men det är långt och viktiga detaljer eftersom det är i början, så det tar lång tid att skriva. Och den tiden har jag inte nu, sorry :/
Så ledsen!
Mitt internet har varit nere ett par dagar, skriker på chapter 1 nu! Hoppas ni förstår...
Update!
Chater 1 finns här under! Read & Enjoy ^^
l
l
l
l
V
Update!
Chater 1 finns här under! Read & Enjoy ^^
l
l
l
l
V
This heart Chapter 1 ~ Always remember, never forget
Mina naglar var nedbitna och min hjärna var på högvarv. Dagen hade kommit, dagen då vi skulle flytta från min hemstad.
"Mindy, kom du ihåg att ta ner handdukarna från badrummet?" undrade mamma.
"Mmm" svarade jag.
Jag satt i baksätet i bilen, pappa satt vid ratten och väntade på att få köra iväg. Han trummade med fingrarna på ratten, han var nog den av oss som var mest ivrig att komma iväg.
Mamma kom ut genom den öppna ytterdörren och såg stressad ut.
"Så, nu tror jag att allt ska vara färdigt. Ja, då är vi redo att åka!" sa hon. '
Jag var allt annat än färdig. Jag ville inte flytta, det var ju här, i Montréal jag hörde hemma, där jag hade vuxit upp, där all min släkt bodde. Där de få vänner jag hade bodde.
Mamma satte sig i passagerarsätet bredvid pappa och jag sjönk ihop på min plats i baksätet. Det enda min hjärna tänkte var nej, nej, nej. Med en sista blick på huset svängde vi ut på stora vägen.
Resan skulle ta väldigt lång tid, kanske skulle vi vara tvungna att stanna och övernatta på något hotell på vägen.
För mig kändes det som den längsta resan någonsin.
"Longest journey ever"
~~~~~~~~
Vad kunde man säga?
Min första tanke när jag såg huset? Wow. That's one BIG house.
Min andra tanke: VEM bor där?
Min tredje tanke: Oh crap. I do.
Hur mina föräldrar kunde ha råd med vårt nya hus vet jag verkligen inte.
Men jag blev mer än imponerad när jag gick in i mitt nya rum.
En enorm säng tog upp största delen av rummet, en säng med vita överkast och som såg ut att platsa i en lyxsvit på ett hotell. I andra änden stod en vit byrå med en stor spegel på. Tapeterna var ljust rosalila och ett enormt fönster på bortre väggen släppte in ljus i hela rummet.
"Det är lugnt, jag kan bo här" sa jag tyst för mig själv. Stratford skulle kanske inte bli så dumt ändå, tänkte jag och log. Mitt rum är åtminstone värt att dö för.
"It's okay. I can live here"
Tell me what you think ;) Kommer nog ett till idag, men kan inte lova you know...
"Mindy, kom du ihåg att ta ner handdukarna från badrummet?" undrade mamma.
"Mmm" svarade jag.
Jag satt i baksätet i bilen, pappa satt vid ratten och väntade på att få köra iväg. Han trummade med fingrarna på ratten, han var nog den av oss som var mest ivrig att komma iväg.
Mamma kom ut genom den öppna ytterdörren och såg stressad ut.
"Så, nu tror jag att allt ska vara färdigt. Ja, då är vi redo att åka!" sa hon. '
Jag var allt annat än färdig. Jag ville inte flytta, det var ju här, i Montréal jag hörde hemma, där jag hade vuxit upp, där all min släkt bodde. Där de få vänner jag hade bodde.
Mamma satte sig i passagerarsätet bredvid pappa och jag sjönk ihop på min plats i baksätet. Det enda min hjärna tänkte var nej, nej, nej. Med en sista blick på huset svängde vi ut på stora vägen.
Resan skulle ta väldigt lång tid, kanske skulle vi vara tvungna att stanna och övernatta på något hotell på vägen.
För mig kändes det som den längsta resan någonsin.
"Longest journey ever"
~~~~~~~~
Vad kunde man säga?
Min första tanke när jag såg huset? Wow. That's one BIG house.
Min andra tanke: VEM bor där?
Min tredje tanke: Oh crap. I do.
Hur mina föräldrar kunde ha råd med vårt nya hus vet jag verkligen inte.
Men jag blev mer än imponerad när jag gick in i mitt nya rum.
En enorm säng tog upp största delen av rummet, en säng med vita överkast och som såg ut att platsa i en lyxsvit på ett hotell. I andra änden stod en vit byrå med en stor spegel på. Tapeterna var ljust rosalila och ett enormt fönster på bortre väggen släppte in ljus i hela rummet.
"Det är lugnt, jag kan bo här" sa jag tyst för mig själv. Stratford skulle kanske inte bli så dumt ändå, tänkte jag och log. Mitt rum är åtminstone värt att dö för.
"It's okay. I can live here"
Tell me what you think ;) Kommer nog ett till idag, men kan inte lova you know...
This Heart ~ PROLOG
Bilder får weheartit.com
Musiken dunkade högt i hennes hörlurar där hon gick hem från busshållplatsen. Med tunga steg tog hon sig hem efter ännu en dag i skolan.
Så fort hon kom hem smög hon in på sitt rum, hon ville inte att hennes föräldrar skulle behöva se när hon bröt ihop. Hon drog hörlurarna ur öronen och slängde både dom och mobilen på skrivbordet, innan hon kastade sig ner på sängen. Hon drog täcket över huvudet och kvävde gråten i kudden.
I vardagsrummet satt hennes föräldrar, mållösa. De tittade på varandra och nickade bekräftande. Det var snart dags. Bara vänta lite till så hon skulle hinna lugna ner sig först.
Ett tag senare kom flickan ut från sitt rum. Hon ville inte titta upp, inte möta föräldrarnas blick då hennes ögon var rödgråtna. Mascaran hade runnit långt ner på kinderna, lämnat spår av hennes sorg. I ett försök att torka bort den hade hon bara spridit ut den ännu mer. Hennes starkt röda hår var trassligt, hon hade säkert inte borstat det på länge.
Hon tänkte gå in i köket och göra mellanmål, men synen av föräldrarna sittande i soffan med seriösa ansikten stoppade henne mitt i steget.
Hon stannade upp och undrade vad dom ville nu?
"Sätt dig gumman, vi måste prata" sa hennes mamma och gjorde en gest mot fåtöljen som stod bredvid soffan.
Spänt satte hon sig ner, tonen i hennes mammas röst gjorde henne nervös.
"Vi ser vad som händer. Vi vet att du försöker dölja det här, men det undgår ändå inte oss. Sen du fick reda på att Luke var otrogen har du gått från att vara en glad och utåtriktad person till mer och mer... depressiv. Du blir deprimerad, det här funkar inte längre! Att du ser Luke och hans nya tjej i skolan varje dag får dig att må riktigt dåligt, eller hur? Du har också glidit ifrån dina kompisar, det ända du gör nu efter skolan är att springa hem och gråta."
Hon satt där, stum. Hennes mamma hade träffat en öm punkt där. När hon sa hans namn kom alla gamla minnen upp till ytan igen, minnen hon trodde hon hade lyckats förtränga. Det hade trots allt gått mer än tre månader sen... det tog slut.
Minnen av långa eftermiddagar på caféer runt om i stan, minnen av hans arm runt hennes axlar under otalet biobesök de gjort tillsammans. Bra minnen, men också de som gjorde mest ont.
För hon visste att hon aldrig skulle få uppleva det igen.
"Därför har jag och din mamma bestämt" började hennes pappa med tydlig röst. "att vi ska flytta."
"Flytta från Montréal?" frågade flickan med panik i rösten. Montréal, staden hon hade vuxit upp i, staden hon aldrig tänkte lämna.
"Vi ska flytta till Stratford älskling, börja om. En nystart helt enkelt" sa hennes mamma och försökte fånga flickans blick.
"Stratford? Som ligger var? Nej, jag vill inte flytta" sa flickan bestämt och la armarna i kors.
"Stratford som ligger utanför Toronto. Och huset där har vi redan köpt" sa hennes pappa ursäktande.
"We moving?"
Flickan ställde sig snabbt upp från fåtöljen och med en besviken blick på sina föräldrar som satt uppgivna i soffan sprang hon ut genom ytterdörren och smällde igen den efter sig.
Flickan sprang genom de få kvarter som behövdes för att komma till stranden. Hon hade alltid älskat att vara där, känna vinden dra i håret och få känna sig fri. Idag var det näst intill vindstilla. Hon satte sig ner utan att bry sig om byxorna blev sandiga.
Kommer jag någonsin komma tillbaka hit?, tänkte hon.
Epilogen till This Heart, You like it? :D
Chapter 1 kanske kommer ikväll ;)
