"Kom" sa Justin och sträckte ut handen mot mig där jag satt kvar på golvet i Ryans föräldrars rum. Jag tittade förvånat upp mot Justin och tog tag i hans hand och lät honom dra mig upp.

"Let's go eat" ((OMG THAT'S ONE SEXY SMILE OMGOMGOMG))

"Jag är hungrig, let's go eat. Det finns säkert något i kylen" sa han.
"Ehm. Visst" sa jag och lät mig dras ner för trappan till vardagsrummet och köket.

"Vad gör ni?" frågade Caitlin som plötsligt stod i dörren till köket i bara nattlinne.
"Vi blev hungriga så vi letar efter någonting att äta" sa jag och skrattade, det kändes verkligen som att vi borde sova istället, klockan var nog mycket nu.
"Jaha. Jag har redan borstat tänderna, annars hade jag gärna joinat er. Jag går upp till killarna ett tag, sen går jag och lägger mig" sa hon.
"Visst, jag kommer upp snart" sa jag.

"Tror du vi kan ta dom här?" frågade Justin när hon hade gått och höll upp två Ben & Jerry's som han hittat i frysen.
"Det blir nog bra" sa jag och skrattade.
"Ja, nu är det för sent att fråga i alla fall" sa han och öppnade locken på båda. "Ska vi sitta här eller?" sa han och pekade på köksbordet.
"Sure. Eller i soffan" sa jag.
"Soffan blir bra" beslutade han och började gå dit med båda våra glassar och varsin sked i händerna.
Han satte ner glassarna på soffbordet och satte sig i soffan, jag satte mig bredvid honom.

"Ben & Jerry's"

"Det är ganska mörkt här" sa jag efter ett tags tystnad medan vi båda åt av glassen.
"Mm. Vill du att vi ska tända? Du kanske är mörkrädd" sa han och jag kunde höra flinet i hans röst även om det var så mörkt att jag inte kunde se honom.
"Nejdå, det är lugnt" sa jag och försökte få rösten att låta stadig. Faktum var att scener från skräck-filmen vi hade sett tidigare på kvällen började målas upp framför mig och där i mörkret kände jag mig ganska liten.
"Fast det är ju klart, ditt hår lyser ganska stark så det kanske inte är så farligt" sa Justin och skrattade.
Okej. Den var låg.
Jag grabbade tag i ena kudden jag satt lutad mot i soffan och dängde den i huvudet på Justin innan han hann reagera.
"Vad var det där bra för?" sa han, och i nästa sekund hade även jag fått en kudde mitt i prick i huvudet.
"Ska vi starta en pillowfight och väcka dom andra eller ska vi hålla lite låg volym kanske?" föreslog jag och höll pekfingret framför munnen även om jag visste att han inte såg det.
"Okej, vi är lite tystare. Har du ätit klart?" frågade han.
"Nästan" svarade jag. "Men, hur kommer det sig att du är här?" frågade jag.
"Eh. Jag blev hungrig." svarade han förvirrat.
"Haha, nej inte så, att du överhuvudtaget är här i Stratford, varför är du inte på turné?" frågade jag.
"Jaha. Sommarlov" svarade han. "Ert lov börjar väl också snart? Hur som helst så har jag tagit ett extra långt sommarlov i år, jag kände att jag behövde vara hemma ett tag."
"Bor du här i Stratford?" frågade jag förvånat. Stratford var ju en liten stad, jag borde ha hört talas om att han kom här i från.
"Japp. Uppvuxen här och sen när min karriär startade flyttade jag till Atlanta. Men mina morföräldrar bor kvar här och så har jag ju Ryan, Chaz och the Beadles som jag måste hälsa på ibland." sa han.
"Har du känt dom länge?" frågade jag. Det kändes så, de pratade med varandra som om de hade känt varandra hela livet, och Justin verkade känna till varenda vrå i det här huset.
"Man kan väl säga att jag växte upp med dem. Jag träffar mycket nytt folk nu när jag är känd, men jag föredrar att behålla mina gamla vänner så att man vet att de tycker om en för den man är och inte för att man är känd" förklarade han och sen la han till "Fast du är okej, såklart. Du hänger ju med Ryan, Chaz och Caitlin. Så dig kan jag lita på." och skrattade lite.
"Åh. Vad bra" sa jag och kände hur jag rodnade, tur att det var mörkt så att han inte kunde se det. "Fast jag är väl inte direkt ett fan eller vad man ska säga."
"Skönt. Ibland tycker folk om en lite för mycket" sa han och skrattade. "När flyttade du hit då?"
"Inte alls länge sedan, lite mer än en vecka sen bara. Så jag känner ingen riktigt bra ännu egentligen" sa jag.
"Men du vågar kyssa folk hur som helst" sa han och åter igen kunde jag höra ett flin i hans röst.
"Ska du säga" svarade jag bara.
"Hur som helst. Varför flyttade du hit?" frågade han.
"Är det här ett förhör?" ifrågasatte jag.
"Just wondering" försvarade han sig.
"Mina föräldrar tvingade mig flytta hit. Just hit vet jag inte, men dom ville att jag skulle börja om med nya vänner i en ny stad. De tyckte att jag hade blivit lite... deprimerad sen min ex var otrogen mot mig för ett tag sen" sa jag och tystnade sen. Det hade jag inte ens berättat för Caitlin, det var någonting jag inte ville ta upp igen nu när jag hade det så pass bra här i ny skola och allt.
Jag vet inte varför jag berättade det för Justin, men på något sätt var han så lätt att prata med, jag skulle nog kunna berätta vad som helst för honom.
"That's sad" sa han. "Vill du ha en kram?" frågade han efter ett tags tystnad.
"Mm" sa jag bara, jag kände att jag var nära till tårar så jag ville inte säga något mer. Att berätta om det hade rivit upp en del gamla sår som tydligen inte läkt helt. På nytt var det något som rasade inom mig, något som gick sönder till ingenting.
Men ögonblicket jag kände hans armar runt mig kände jag mig helare på något sätt, han kramade mig hårt men inte strypande, som Ryan. När han tillslut släppte taget om mig och lutade sig tillbaka kände jag mig bättre än på länge.
"Tack" sa jag.
"My pleasure, baby" sa han och jag rodnade igen, kraftigare den här gången.
"Vi kanske borde gå och lägga oss snart, det börjar bli ganska sent" föreslog jag.
"Visst, ska vi gå upp?" frågade han och jag nickade, sen kom jag på att han inte såg det, det var ju mörkt.
"Visst"

---

Nästa kommer imorgon!