Förlåt
Jag har ingen skrivlust alls.
Jag skriver lite då och då, men det känns som att det inte räcker.
Har funderat på att lägga ner novellen, men så tänkte jag att jag inte kunde låta alla härliga karaktärer dö bara sådär. Så jag tänker fortsätta. Just nu skriver jag så mycket att det snurrar i huvet på mig.
Kommentera gärna och peppa mig att skriva mer!
Haha ;D
Jag skriver lite då och då, men det känns som att det inte räcker.
Har funderat på att lägga ner novellen, men så tänkte jag att jag inte kunde låta alla härliga karaktärer dö bara sådär. Så jag tänker fortsätta. Just nu skriver jag så mycket att det snurrar i huvet på mig.
Kommentera gärna och peppa mig att skriva mer!
Haha ;D
This heart Chapter 16 ~ Sunset
"Framme" hörde jag Justins röst och kände hur han puttade löst på min axel.
Jag måste ha somnat under den rätt så långa bilresan.
Jag kom ihåg att vi hade tagit avfarten bort från stan, och nu var vi alltså framme. Jag tittade ut genom bilfönstret, men allt jag såg var träd.
"Var exakt är vi?" frågade jag Justin skeptiskt.
"Haha, följ bara efter mig" sa han och öppnade sin bildörr och gick ut. Jag sträckte lite på mig och skulle sen precis öppna min dörr när jag insåg att Justin redan stod där och höll upp den för mig.
Jag gick ut och stod och väntades medans han hämtade en stor väska i bakluckan.
"Kom" sa han och tog min hand och började leda mig bort från den lilla grusplanen som agerade parkeringsplats åt Justins svarta bil, och in i skogen som såg ganska mörk ut trots att det bara hade börjat skymma lite.
"Hur långt ska vi gå?" frågade jag, mer orolig för Justins axel som bar på den tunga väskan än för mörkret som snart skulle omge oss.
"Bara lite till" sa Justin och log mot mig och kramade min hand.
Vi hade börjat gå brantare uppför nu, och marken under våra fötter blev mindre jordig och ersattes utav sten. Tillslut kämpade vi oss upp för klippsten, och det började bli ljusare; vi kom ut från trädens skugga.
"Blunda" sa Justin och jag suckade, jag hatade verkligen överraskningar.
"Kom igen, stå där och blunda" befallde han igen och jag lydde. Jag kände honom släppa min hand och hörde hans fotsteg gå en bit bort efter några minuter kom han tillbaka. Han ställde sig bakom mig och la sina händer över mina ögon. Han ledde mig en bit framåt och vred på mig ett kvarts varv innan jag fick titta igen.
Han lät sina händer falla och ta tag i mina, han stod fortfarande bakom mig och lät mig ta in det jag såg.
Framför mig hade jag den troligtvis häftigaste syn jag någonsin sett. Vi stod högst upp på ett berg, vilket förklarade uppförsbacken på vägen hit. Framför oss bredde den kanadensiska skogen ut sig och solen stod lågt så att allt badade i ett guldigt sken. Jag kollade ner och insåg att vi stod vid ett stup, det var tiotals meter rakt ner till trädtopparna.
"Wow, Justin" var det ända jag kunde få fram.
"Du gillar det va?" sa han och lät nöjd med sig själv.
"Jag älskar det" sa jag andlöst. Trots att det var ganska sent var luften väldigt varm, och den lätta vinden som nådde oss var ljummen.
"Och jag älskar dig" viskade han och kysste mig i nacken.
Vi stod där ett bra tag och bara tittade och njöt, men sen avbröts vi av ett ljudligt kurr från min mage.
"Haha, you hungry?" frågade Justin. Jag nickade men ville inte flytta mig från där jag stod.
"Kom, jag tog med mackor" sa han och ledde mig bort från kanten till en picnikfilt som jag antog att han hade lagt ut medans jag stod och blundade förut.
Han släppte min hand först när vi båda satt ner och han skulle ta fram mackorna ur väskan. Jag blev bländad av solen som stod väldigt lågt, och jag skuggade ögonen med handen.
"Här" sa Justin och räckte mig ena mackan han höll i. En tystnad föll över oss när vi åt, och några pinsamma ögonblick uppstod när vi kom på varandra med att sitta och titta på den andra.
"Hur hittade du det här stället?" frågade jag för att bryta tystnaden.
"Jag kom hit någon gång när jag var liten. Jag var här omkring med familjen och irrade iväg på egen hand och kom hit. Jag var ganska liten då, det var tur att jag hade vett nog att inte gå för nära kanten" sa han och jag ryste till av tanken på att ramla ner där.
"Sen dess har jag åkt hit ibland för att samla tankarna och få vara ifred" sa han och jag kunde höra på hans röst att det här stället verkligen betydde mycket för honom.
"Och paparazzis har inte hittat hit heller, det här är en av de få platser där jag får vara helt orörd“ sa han. "Vilket också är ett av skälen till varför jag valde att ha vår första date här. Jag ville att vi skulle få vara för oss själva"
"Det är jättemysigt" sa jag i brist på bättre ord.
"Kolla solen nu" sa han och jag vände blicken ut över skogen. Solen låg nu och glödde halvvägs ner bakom horisonten, som ett stort, varmt glödande klot.
"Så vackert" viskade jag lågt för att inte bryta magin.
"Inte vackrare än dig" viskade han och satt plötsligt väldigt nära mig, våra axlar var tätt ihop.
Jag tänkte kolla på honom och ifrågasätta att han sa att jag var vackrare än den här solnedgången, men när jag vände på huvudet var hans ansikte några centimeter från mitt och hans djupa ögon tittade in i mina.
"För du är vackrast i världen" viskade han och hans andedräkt kittlade mig som den ljumna vinden.
Han lutade sig framåt och lät sina läppar mjukt och försiktigt nudda mina. Det var en kort och lätt kyss, men tillräckligt för att få det att pirra i hela mig. Jag lutade mig fram igen och kysste honom mer passionerat och djupare, jag la mina armar runt hans hals och han hade sina händer bak på min rygg. Vi satt väldigt tätt och jag frös inte alls, trots min tunna klänning och den begynnande försommarnatten.
Fast tillslut tyckte jag att vinden började bli väl kall, och Justin märkte väl att jag huttrade, för han la sin jacka runt mina axlar och flyttade mig till sitt knä så att vi kom ännu närmare varandra.
-------
Bra kapitel va?:D Är själv väldigt nöjd! Har skrivit det mesta nattetid via mobilen, så säg till om det är något som är too wierd så fixar jag det. Sweet dreams nu, pusss<3 haha
Jag måste ha somnat under den rätt så långa bilresan.
Jag kom ihåg att vi hade tagit avfarten bort från stan, och nu var vi alltså framme. Jag tittade ut genom bilfönstret, men allt jag såg var träd.
"Var exakt är vi?" frågade jag Justin skeptiskt.
"Haha, följ bara efter mig" sa han och öppnade sin bildörr och gick ut. Jag sträckte lite på mig och skulle sen precis öppna min dörr när jag insåg att Justin redan stod där och höll upp den för mig.
Jag gick ut och stod och väntades medans han hämtade en stor väska i bakluckan.
"Kom" sa han och tog min hand och började leda mig bort från den lilla grusplanen som agerade parkeringsplats åt Justins svarta bil, och in i skogen som såg ganska mörk ut trots att det bara hade börjat skymma lite.
"Hur långt ska vi gå?" frågade jag, mer orolig för Justins axel som bar på den tunga väskan än för mörkret som snart skulle omge oss.
"Bara lite till" sa Justin och log mot mig och kramade min hand.
Vi hade börjat gå brantare uppför nu, och marken under våra fötter blev mindre jordig och ersattes utav sten. Tillslut kämpade vi oss upp för klippsten, och det började bli ljusare; vi kom ut från trädens skugga.
"Blunda" sa Justin och jag suckade, jag hatade verkligen överraskningar.
"Kom igen, stå där och blunda" befallde han igen och jag lydde. Jag kände honom släppa min hand och hörde hans fotsteg gå en bit bort efter några minuter kom han tillbaka. Han ställde sig bakom mig och la sina händer över mina ögon. Han ledde mig en bit framåt och vred på mig ett kvarts varv innan jag fick titta igen.
Han lät sina händer falla och ta tag i mina, han stod fortfarande bakom mig och lät mig ta in det jag såg.
Framför mig hade jag den troligtvis häftigaste syn jag någonsin sett. Vi stod högst upp på ett berg, vilket förklarade uppförsbacken på vägen hit. Framför oss bredde den kanadensiska skogen ut sig och solen stod lågt så att allt badade i ett guldigt sken. Jag kollade ner och insåg att vi stod vid ett stup, det var tiotals meter rakt ner till trädtopparna.
"Wow, Justin" var det ända jag kunde få fram.
"Du gillar det va?" sa han och lät nöjd med sig själv.
"Jag älskar det" sa jag andlöst. Trots att det var ganska sent var luften väldigt varm, och den lätta vinden som nådde oss var ljummen.
"Och jag älskar dig" viskade han och kysste mig i nacken.
Vi stod där ett bra tag och bara tittade och njöt, men sen avbröts vi av ett ljudligt kurr från min mage.
"Haha, you hungry?" frågade Justin. Jag nickade men ville inte flytta mig från där jag stod.
"Kom, jag tog med mackor" sa han och ledde mig bort från kanten till en picnikfilt som jag antog att han hade lagt ut medans jag stod och blundade förut.
Han släppte min hand först när vi båda satt ner och han skulle ta fram mackorna ur väskan. Jag blev bländad av solen som stod väldigt lågt, och jag skuggade ögonen med handen.
"Här" sa Justin och räckte mig ena mackan han höll i. En tystnad föll över oss när vi åt, och några pinsamma ögonblick uppstod när vi kom på varandra med att sitta och titta på den andra.
"Hur hittade du det här stället?" frågade jag för att bryta tystnaden.
"Jag kom hit någon gång när jag var liten. Jag var här omkring med familjen och irrade iväg på egen hand och kom hit. Jag var ganska liten då, det var tur att jag hade vett nog att inte gå för nära kanten" sa han och jag ryste till av tanken på att ramla ner där.
"Sen dess har jag åkt hit ibland för att samla tankarna och få vara ifred" sa han och jag kunde höra på hans röst att det här stället verkligen betydde mycket för honom.
"Och paparazzis har inte hittat hit heller, det här är en av de få platser där jag får vara helt orörd“ sa han. "Vilket också är ett av skälen till varför jag valde att ha vår första date här. Jag ville att vi skulle få vara för oss själva"
"Det är jättemysigt" sa jag i brist på bättre ord.
"Kolla solen nu" sa han och jag vände blicken ut över skogen. Solen låg nu och glödde halvvägs ner bakom horisonten, som ett stort, varmt glödande klot.
"Så vackert" viskade jag lågt för att inte bryta magin.
"Inte vackrare än dig" viskade han och satt plötsligt väldigt nära mig, våra axlar var tätt ihop.
Jag tänkte kolla på honom och ifrågasätta att han sa att jag var vackrare än den här solnedgången, men när jag vände på huvudet var hans ansikte några centimeter från mitt och hans djupa ögon tittade in i mina.
"För du är vackrast i världen" viskade han och hans andedräkt kittlade mig som den ljumna vinden.
Han lutade sig framåt och lät sina läppar mjukt och försiktigt nudda mina. Det var en kort och lätt kyss, men tillräckligt för att få det att pirra i hela mig. Jag lutade mig fram igen och kysste honom mer passionerat och djupare, jag la mina armar runt hans hals och han hade sina händer bak på min rygg. Vi satt väldigt tätt och jag frös inte alls, trots min tunna klänning och den begynnande försommarnatten.
Fast tillslut tyckte jag att vinden började bli väl kall, och Justin märkte väl att jag huttrade, för han la sin jacka runt mina axlar och flyttade mig till sitt knä så att vi kom ännu närmare varandra.
-------
Bra kapitel va?:D Är själv väldigt nöjd! Har skrivit det mesta nattetid via mobilen, så säg till om det är något som är too wierd så fixar jag det. Sweet dreams nu, pusss<3 haha
This heart Chapter 15 ~ Meeting the parents...
När jag kom innanför ytterdörren sprack jag upp i ett leende. Jag hade inte varit såhär glad på väldigt väldigt länge, och det verkade min mamma märka också.
"Var det där ett leende jag såg?" frågade hon och kramade mig.
"Kanske det" svarade jag och himlade med ögonen.
"Välkommen hem i alla fall" sa hon och log.
"Jo, mamma... I kväll, vi har väl inget inplanerat?..." frågade jag och höll tummarna bakom ryggen.
"Nej, hur så?" frågade hon och gav mig en granskande blick.
"Well... Det finns en kille... Som jag gillar... Och han är liksom min pojkvän... Och han ville gärna ta med mig ut på något ikväll" sa jag och tittade ner. Hon skulle säkert säga nej.
"Honom vill jag allt träffa först innan han tar min dotter" sa mamma och jag suckade. Bra, nu skulle jag få skämmas medan mamma överöste honom med hundra frågor. "När kommer han?" frågade hon.
"Vet inte" sa jag och gick in på mitt rum.
Skulle mamma och pappa känna igen honom som Justin Bieber? Han var ju trots allt väldigt känd, men visste mina föräldrar om honom? Vad skulle dom i såna fall tycka om att jag var tillsammans med en kändis?
Min mobil plingade till.
"Hämtar upp dig kl 19, ok? ;)" Från Justin.
"Min mamma vill prata med dig först" skrev jag tillbaka.
"No problems. Förstår henne. Ska jag komma 18.30 istället?"
"18.30 blir bra" Det var en halvtimme kvar.
Jag gick ut ur mitt rum och på väg till badrummet ropade jag till min mamma:
"Han kommer om en halvtimme, uppför dig!"
Jag hade väldigt starka känslor för Justin, jag ville verkligen inte att han skulle bli avskrämd av att min mamma uppförde sig otrevligt.
"Jaja" ropade hon tillbaka.
Jag duschade bort saltvattnet ur håret, sen klädde jag på mig. Jag valde en rosa blommig klänning och satte upp det blöta håret i en slarvig tofs. Jag struntade i att sminka mig.
Jag hörde från mitt rum hur det knackade på dörren och jag snubblade nästan i min iver att öppna. När jag öppnade dörren stod Justin där, snyggare än någonsin i svarta byxor och en svart tunn läderjacka med en vit t-shirt under.
"Hej" sa jag, och kunde inte annat än le.
"Hej älskling" sa han och log. Han klev in och omfamnade mig i en kram. Han släppte mig dock väldigt fort när min mamma harklade sig, hon hade också kommit in i hallen.
"Hej, Mrs Paynter" sa Justin artigt och steg fram för att skaka hennes hand.
Mamma såg lite överraskad ut, men tog sedan hans hand.
"Är inte du... Justin Bieber?" frågade hon och tittade sen på mig. "Mindy, du kunde inte ha nämnt att denna kille du pratade var Justin Bieber?" sa hon och jag fick lust att bara skrika åt henne.
Moget av en mamma att bry sig om att han var en superkändis.
"Jag tyckte att det kanske inte spelade någon roll, och du frågade inte" sa jag ändå istället för att skrika.
Min pappa kom också till hallen, men han verkade inte känna igen Justin, i alla fall visade han inga tecken på det.
"Mr Paynter, trevligt att träffa er" sa Justin och skakade även hans hand.
Jag stod och höll på att dö. Justin var alldeles för trevlig, och min mamma var pinsam.
"Välkommen" sa min pappa. Usch, stämningen var väldigt stel. "Vad hade ni tänkt göra ikväll då?" frågade jag och jag var tacksam över att åtminstone han uppförde sig.
"Jag hade tänkt ta Mindy till Pazzo" sa han och jag förstod att han menade den italienska restaurangen som låg någon halvtimme härifrån.
"Det går bra, kom inte hem för sent bara" sa mamma och jag himlade med ögonen utan att hon såg det.
"Nej då" lovade Justin och jag började dra i hans arm mot ytterdörren.
"Hej dååå" sa jag och greppade tag i min vita väska på vägen ut. Jag slog igen dörren efter oss och suckade. Varför skulle mina föräldrar vara så pinsamt jobbiga?
"Förlåt, men de vill nog inte att jag ska dejta vilken kille som helst" sa jag.
"Det är lugnt" sa Justin och tog min hand på väg ut till bilen. Jag kunde höra på honom att han var mer road än besvärad.
"Pazzo, alltså?" frågade jag när vi satt i bilen.
"Nej, det hittade jag bara på. Vi ska nån helt annan stans" sa Justin och skrattade.
"Och vart ska vi, om jag får fråga?"
"Det får bli en överraskning" sa han och flinade.
Ni får hata mig, det är lugnt. Inte updaterat på hundra tusen år. Men nästa kapitel ska ni inte behöva vänta allt för länge på ;)
Vad tycker ni om novellen hittills? Är ju faktiskt på kapitel 15 nu! Är det någonting jag kan ändra på sättet jag skriver, är det någonting med handlingen som inte är bra? Eller är det bara uppdateringen som suger haha?
"Var det där ett leende jag såg?" frågade hon och kramade mig.
"Kanske det" svarade jag och himlade med ögonen.
"Välkommen hem i alla fall" sa hon och log.
"Jo, mamma... I kväll, vi har väl inget inplanerat?..." frågade jag och höll tummarna bakom ryggen.
"Nej, hur så?" frågade hon och gav mig en granskande blick.
"Well... Det finns en kille... Som jag gillar... Och han är liksom min pojkvän... Och han ville gärna ta med mig ut på något ikväll" sa jag och tittade ner. Hon skulle säkert säga nej.
"Honom vill jag allt träffa först innan han tar min dotter" sa mamma och jag suckade. Bra, nu skulle jag få skämmas medan mamma överöste honom med hundra frågor. "När kommer han?" frågade hon.
"Vet inte" sa jag och gick in på mitt rum.
Skulle mamma och pappa känna igen honom som Justin Bieber? Han var ju trots allt väldigt känd, men visste mina föräldrar om honom? Vad skulle dom i såna fall tycka om att jag var tillsammans med en kändis?
Min mobil plingade till.
"Hämtar upp dig kl 19, ok? ;)" Från Justin.
"Min mamma vill prata med dig först" skrev jag tillbaka.
"No problems. Förstår henne. Ska jag komma 18.30 istället?"
"18.30 blir bra" Det var en halvtimme kvar.
Jag gick ut ur mitt rum och på väg till badrummet ropade jag till min mamma:
"Han kommer om en halvtimme, uppför dig!"
Jag hade väldigt starka känslor för Justin, jag ville verkligen inte att han skulle bli avskrämd av att min mamma uppförde sig otrevligt.
"Jaja" ropade hon tillbaka.
Jag duschade bort saltvattnet ur håret, sen klädde jag på mig. Jag valde en rosa blommig klänning och satte upp det blöta håret i en slarvig tofs. Jag struntade i att sminka mig.
Jag hörde från mitt rum hur det knackade på dörren och jag snubblade nästan i min iver att öppna. När jag öppnade dörren stod Justin där, snyggare än någonsin i svarta byxor och en svart tunn läderjacka med en vit t-shirt under.
"Hej" sa jag, och kunde inte annat än le.
"Hej älskling" sa han och log. Han klev in och omfamnade mig i en kram. Han släppte mig dock väldigt fort när min mamma harklade sig, hon hade också kommit in i hallen.
"Hej, Mrs Paynter" sa Justin artigt och steg fram för att skaka hennes hand.
Mamma såg lite överraskad ut, men tog sedan hans hand.
"Är inte du... Justin Bieber?" frågade hon och tittade sen på mig. "Mindy, du kunde inte ha nämnt att denna kille du pratade var Justin Bieber?" sa hon och jag fick lust att bara skrika åt henne.
Moget av en mamma att bry sig om att han var en superkändis.
"Jag tyckte att det kanske inte spelade någon roll, och du frågade inte" sa jag ändå istället för att skrika.
Min pappa kom också till hallen, men han verkade inte känna igen Justin, i alla fall visade han inga tecken på det.
"Mr Paynter, trevligt att träffa er" sa Justin och skakade även hans hand.
Jag stod och höll på att dö. Justin var alldeles för trevlig, och min mamma var pinsam.
"Välkommen" sa min pappa. Usch, stämningen var väldigt stel. "Vad hade ni tänkt göra ikväll då?" frågade jag och jag var tacksam över att åtminstone han uppförde sig.
"Jag hade tänkt ta Mindy till Pazzo" sa han och jag förstod att han menade den italienska restaurangen som låg någon halvtimme härifrån.
"Det går bra, kom inte hem för sent bara" sa mamma och jag himlade med ögonen utan att hon såg det.
"Nej då" lovade Justin och jag började dra i hans arm mot ytterdörren.
"Hej dååå" sa jag och greppade tag i min vita väska på vägen ut. Jag slog igen dörren efter oss och suckade. Varför skulle mina föräldrar vara så pinsamt jobbiga?
"Förlåt, men de vill nog inte att jag ska dejta vilken kille som helst" sa jag.
"Det är lugnt" sa Justin och tog min hand på väg ut till bilen. Jag kunde höra på honom att han var mer road än besvärad.
"Pazzo, alltså?" frågade jag när vi satt i bilen.
"Nej, det hittade jag bara på. Vi ska nån helt annan stans" sa Justin och skrattade.
"Och vart ska vi, om jag får fråga?"
"Det får bli en överraskning" sa han och flinade.
Ni får hata mig, det är lugnt. Inte updaterat på hundra tusen år. Men nästa kapitel ska ni inte behöva vänta allt för länge på ;)
Vad tycker ni om novellen hittills? Är ju faktiskt på kapitel 15 nu! Är det någonting jag kan ändra på sättet jag skriver, är det någonting med handlingen som inte är bra? Eller är det bara uppdateringen som suger haha?
