"Framme" hörde jag Justins röst och kände hur han puttade löst på min axel.
Jag måste ha somnat under den rätt så långa bilresan.
Jag kom ihåg att vi hade tagit avfarten bort från stan, och nu var vi alltså framme. Jag tittade ut genom bilfönstret, men allt jag såg var träd.
"Var exakt är vi?" frågade jag Justin skeptiskt.
"Haha, följ bara efter mig" sa han och öppnade sin bildörr och gick ut. Jag sträckte lite på mig och skulle sen precis öppna min dörr när jag insåg att Justin redan stod där och höll upp den för mig.
Jag gick ut och stod och väntades medans han hämtade en stor väska i bakluckan.
"Kom" sa han och tog min hand och började leda mig bort från den lilla grusplanen som agerade parkeringsplats åt Justins svarta bil, och in i skogen som såg ganska mörk ut trots att det bara hade börjat skymma lite.
"Hur långt ska vi gå?" frågade jag, mer orolig för Justins axel som bar på den tunga väskan än för mörkret som snart skulle omge oss.
"Bara lite till" sa Justin och log mot mig och kramade min hand.
Vi hade börjat gå brantare uppför nu, och marken under våra fötter blev mindre jordig och ersattes utav sten. Tillslut kämpade vi oss upp för klippsten, och det började bli ljusare; vi kom ut från trädens skugga.
"Blunda" sa Justin och jag suckade, jag hatade verkligen överraskningar.
"Kom igen, stå där och blunda" befallde han igen och jag lydde. Jag kände honom släppa min hand och hörde hans fotsteg gå en bit bort efter några minuter kom han tillbaka. Han ställde sig bakom mig och la sina händer över mina ögon. Han ledde mig en bit framåt och vred på mig ett kvarts varv innan jag fick titta igen.
Han lät sina händer falla och ta tag i mina, han stod fortfarande bakom mig och lät mig ta in det jag såg.
Framför mig hade jag den troligtvis häftigaste syn jag någonsin sett. Vi stod högst upp på ett berg, vilket förklarade uppförsbacken på vägen hit. Framför oss bredde den kanadensiska skogen ut sig och solen stod lågt så att allt badade i ett guldigt sken. Jag kollade ner och insåg att vi stod vid ett stup, det var tiotals meter rakt ner till trädtopparna.
"Wow, Justin" var det ända jag kunde få fram.
"Du gillar det va?" sa han och lät nöjd med sig själv.
"Jag älskar det" sa jag andlöst. Trots att det var ganska sent var luften väldigt varm, och den lätta vinden som nådde oss var ljummen.
"Och jag älskar dig" viskade han och kysste mig i nacken.
Vi stod där ett bra tag och bara tittade och njöt, men sen avbröts vi av ett ljudligt kurr från min mage.
"Haha, you hungry?" frågade Justin. Jag nickade men ville inte flytta mig från där jag stod.
"Kom, jag tog med mackor" sa han och ledde mig bort från kanten till en picnikfilt som jag antog att han hade lagt ut medans jag stod och blundade förut.
Han släppte min hand först när vi båda satt ner och han skulle ta fram mackorna ur väskan. Jag blev bländad av solen som stod väldigt lågt, och jag skuggade ögonen med handen.
"Här" sa Justin och räckte mig ena mackan han höll i. En tystnad föll över oss när vi åt, och några pinsamma ögonblick uppstod när vi kom på varandra med att sitta och titta på den andra.
"Hur hittade du det här stället?" frågade jag för att bryta tystnaden.
"Jag kom hit någon gång när jag var liten. Jag var här omkring med familjen och irrade iväg på egen hand och kom hit. Jag var ganska liten då, det var tur att jag hade vett nog att inte gå för nära kanten" sa han och jag ryste till av tanken på att ramla ner där.
"Sen dess har jag åkt hit ibland för att samla tankarna och få vara ifred" sa han och jag kunde höra på hans röst att det här stället verkligen betydde mycket för honom.
"Och paparazzis har inte hittat hit heller, det här är en av de få platser där jag får vara helt orörd“ sa han. "Vilket också är ett av skälen till varför jag valde att ha vår första date här. Jag ville att vi skulle få vara för oss själva"
"Det är jättemysigt" sa jag i brist på bättre ord.
"Kolla solen nu" sa han och jag vände blicken ut över skogen. Solen låg nu och glödde halvvägs ner bakom horisonten, som ett stort, varmt glödande klot.
"Så vackert" viskade jag lågt för att inte bryta magin.
"Inte vackrare än dig" viskade han och satt plötsligt väldigt nära mig, våra axlar var tätt ihop.
Jag tänkte kolla på honom och ifrågasätta att han sa att jag var vackrare än den här solnedgången, men när jag vände på huvudet var hans ansikte några centimeter från mitt och hans djupa ögon tittade in i mina.
"För du är vackrast i världen" viskade han och hans andedräkt kittlade mig som den ljumna vinden.
Han lutade sig framåt och lät sina läppar mjukt och försiktigt nudda mina. Det var en kort och lätt kyss, men tillräckligt för att få det att pirra i hela mig. Jag lutade mig fram igen och kysste honom mer passionerat och djupare, jag la mina armar runt hans hals och han hade sina händer bak på min rygg. Vi satt väldigt tätt och jag frös inte alls, trots min tunna klänning och den begynnande försommarnatten.
Fast tillslut tyckte jag att vinden började bli väl kall, och Justin märkte väl att jag huttrade, för han la sin jacka runt mina axlar och flyttade mig till sitt knä så att vi kom ännu närmare varandra.

-------
Bra kapitel va?:D Är själv väldigt nöjd! Har skrivit det mesta nattetid via mobilen, så säg till om det är något som är too wierd så fixar jag det. Sweet dreams nu, pusss<3 haha