Hinner inte skriva så länge nu, så jag delar upp det på två delar ;) Enjoy!

---

"Ni är alldeles för tidiga..." var det första Ryan sa när han öppnade dörren.
"Nu känner man ju sig jättevälkommen" sa Caitlin, låtsat surt.
"Haha, välkommen!" sa Ryan snabbt och sträckte ut armarna för att krama henne. Men Caitlin slank under hans arm in i huset och började ta av sig skorna.
"Don't let him hug you!" sa hon till mig, jag stod fortfarande kvar utanför.
"Varfö..." började jag, men innan jag hann längre slängde Ryan armarna om mig.
Jag kunde inte andas, han tryckte luften ur mina lungor och jag kände mina revben knaka. Jag hade aldrig hittills i mitt liv träffat någon som kramades så... hårt. Han kramades som en björn. En stark grizzlybjörn, rättare sagt.
När han släppte mig drog jag in snabba, panikartade andetag.
"Gör ladrig om det där" sa jag andfått.
"I'm a beast" skrattade han.
Jag gick in och tog av mig skorna och ställde de bredvid Caitlins på golvet.
"Christian kunde inte komma. Någon match han skulle på med hockeylaget" sa Caitlin till Ryan. Han stängde dörren och jag gick efter honom och Cat till vardagsrummet.
"JUSTIN??!!" skrek Caitlin plötsligt och jag hoppade högt.
"Caitlin!!" skrek en killröst, inte fullt lika högt, men ändå tillräckligt för att det skulle göra ont i mina öron.
När jag tittade mot bortre väggen, satt en kille i soffan som jag mycket väl kände igen.
Kände jag honom? Bodde han i Montréal? Gick han i min förra skola? Jag kände igen honom så mycket att det kändes konstigt att jag inte kom ihåg från var jag kände igen honom. Men sen kopplade jag ihop hans namn med hur han såg ut.
Den killen som satt i soffan var ingen annan än Justin Bieber himself.
"Herregud vad längesen! Typ flera månader sen vi sågs sist!" pratade Caitlin på, sen kom hon ihåg mig.
"Minnie, det här är Justin. Justin, det här är Minnie" presenterade hon oss för varandra.
Justin ställde sig genast upp och gick fram till mig där jag stod förstenad mitt på golvet. Justin? Justin Bieber? Här?
"Hej" sa han.
"Hej" svarade jag och kände hur chockat och dumt mitt ansikte måste sett ut. Jag sträckte ut handen, men istället för att ta den kramade han mig. Inte så hårt som Ryan kramat mig, utan försiktigt till min stora lättnad.
"Jag förstår att det här måste vara väldigt konstigt, men don't freak out, okej?" sa han och skrattade.

"Hey"

Ryan harklade sig bakom mig.
"Kom Justin, vi fixar chips så kan vi se på film sen" sa han och drog med sig Justin till köket och lämnade mig och Cat ensamma.
Jag tittade på henne med en blick som inte betydde någonting annat än "tell me everything".
"Kom och sätt dig" sa hon och klappade bredvid sig på soffan där hon satt.

---

Var det bra? Eller blev det konstigt att Justin kom in så tidigt i novellen/handlingen? Comment sweeties ;)