"Jag tänker vinna" sa jag bestämt och försökte att hålla inne skrattet när jag kände Justins och Ryans skeptiska blickar på mig.
"Vaaad? Jag är bättre än ni tror i alla fall!" sa jag och brast ut i skratt. Nu skulle de få se. Det var inte riskfritt man utmanade Mindy Paynter på Mario Kart. Caitlin skrattade med mig men Chaz såg bitter ut trots mina försök att lätta upp stämningen. Han verkade ha en dålig dag, men jag kunde förstå honom.

"HAHA!" utbrast jag efter att ha kört in först över mållinjen i det sista avgörande racet.
"Jag erkänner, du är bättre än mig. Bra jobbat tjejen!" sa Ryan och skakade min hand med ett flin. Justin däremot satt bredvid mig med ett besviket uttryck i ansiktet.
"Naaaw, var inte ledsen bara för att jag vann" sa jag och petade på honom. Då verkade det som om han vaknade till. Han överraskade mig med att kasta sig över mig och ta mitt huvud i ett fast grepp mellan sina handflator.
Utan att bry sig om att de andra var i rummet (visserligen pratade de med varandra och undvek att kolla på oss) pressade han sina läppar hårt mot mina och väckte känslor i mig som jag inte ville skulle explodera om vi inte var ensamma. Jag avbröt därför kyssen och Justin lät sina händer falla. Han såg lite snopen ut men verkade förstå när jag nickade menande åt Chaz's håll.
"Vad ska vi göra nu då?" frågade Chaz fast kollde bara på Ryan och Caitlin, han ville nog inte titta på mig och Justin. Gud, jag kände mig så elak.
"Vet inte. Jag borde nog gå hem snart" sa Caitlin och plötsligt insåg jag någonting.
"Fuck nooooo!!" ropade jag och sprang snabbt ut ur vardagsrummet och upp för trappan in i Ryan's föräldrars sovrum, där jag slet upp min mobil ur väskan.
"Vad händer?" frågade Justin oroligt bakom mig och jag hoppade till. Jag hade inte märkt att han följde efter mig.
"Jag glömde ringa igår och säga att jag skulle sova över en natt till. Nu tror väl mamma och pappa att jag ligger misshandlad, våldtagen och död någonstans" sa jag, suckade tungt och visade honom displayen.
"23 missade samtal" konstaterade han.
"Och 13 sms" la jag till.
"Det var väl inte så farligt...?" försökte han, men jag bara himlade med ögonen.
"Jag borde nog ringa nu" sa jag. "Du borde nog gå ut, mina konversationer med mamma är inte alltid så... trevliga att lyssna på."
"Jag stannar" sa han bara och satte sig bredvid mig på golvet där jag satt med väskan i knät. Han la en arm runt mina axlar och jag kände mig trygg. Redo att ringa mamma. Inte många signaler gick fram innan hon svarade. Justin lutade sitt huvud mot mitt så att han också kunde höra vad mamma sa.

"Vart sjutton är du, fattar du inte att vi blir oroliga när du inte ringer, inte svarar och inte är hemma när du sa att du skulle komma hem?! Jag hoppas att du har en väldigt bra förklaring annars..." nästan skrek hon i örat på mig.
"Ta det lugnt, mamma. Jag är fortfarande hemma hos Ryan, allt är bra. Jag sov över här en natt till, men glömde att ringa. Förlåt." bad jag och hopades att hon inte skulle vara sur när jag kom hem. Det var inte en glädjedödare jag behövde nu.
"Jaja. Men ring i fortsättningen. När kommer du hem?" frågade jag och andades ut. Hon lät fortfarande sur, men hon hade nog förlåtit mig.
Jag tittade frågande på Justin, jag visste inte om det var något planerat för idag, eller när jag kunde komma hem. Han ryckte på axlarna.
"Jag vet inte, någon gång i eftermiddag kanske" sa jag till mamma.
"Okej, då ses vi då!" sa mamma och la på.
Jag drog en lättnadens suck och la ner mobilen i väskan igen.
"Det var inte så farligt som jag hade väntat mig" sa jag.
Justin skrattade. "Så du kommer inte få utegångsförbud eller någonting nu då?" frågade han.
"Nej, det skulle jag inte tro. Hon är glad när jag är ute och umgås med folk" sa jag, och tänkt på sista tiden i Montréal. Då hade mina föräldrar nästan sparkat ut mig genom dörren för att få mig att träffa någon och inte bara sitta på mitt rum och deppa. Den tiden verkade vara över nu.
Justin böjde sig fram och det kittlades när han viskade i mitt öra:
"So she wouldn't mind if i took you out on a date tonight?"
Jag hajade till. Jag var inte beredd på den frågan. Visst ville jag gå på dejt med honom, men hur skulle det gå? Han var ju trots allt Justin Bieber, och pressen skulle nog inte lämna oss ifred. Fast det skulle nog gå bra, intalade jag mig själv.
"Det tror jag inte att hon skulle ha något emot" viskade jag tillbaka och utrotade de sista centimeterna mellan oss, jag lutade mig fram och lät mina läppar nudda hans. Han besvarade kyssen och de känslor jag tryck undan förut kom tillbaka nu. Jag var äntligen ensam med honom igen och behövde inte ta hänsyn till någon Chaz.
Jag tror att Justin märkte det, kyssen blev mer och mer vild och okontrollerad och det slutade med att han låg på golvet, och jag på hans mage, och vi båda var andfådda.
"Oj då" flinade jag och fortsatte kyssa honom längs halsen så att vi kunde andas ett tag.
"Nej nu får ni fan lägga av" skrattade Ryan, som plötsligt stod i dörren. Jag rullade snabbt av Justin och drog ner min tröja som hade... åkt upp lite av någon konstig anledning.
"Minnie får panik, ni båda springer upp hit och vi där nere undrar vad som står på. Och sen visar det sig att ni ligger här uppe och hånglar! Va? Vad är det för stil?" frågade han men skrattade samtidigt så jag förstod att han inte var sur på riktigt.
"Äsh, men kom ner nu" sa han och gick ut igen.
"Snart" sa Justin och drog mig till honom igen. Hans händer letade sig fram över min kropp och mina var intrasslade i hans hår. Jag tryckte honom närmare mig och fick svårt att andas, hans ansikte var så nära mitt att det knappt fanns någon luft kvar mellan oss.
Golvet var hårt, men det brydde vi oss inte om. Jag rullade någon meter bort från honom, jag låg där på rygg och hämtade andan. Jag kände hans blick på mig och vände huvudet åt hans håll, där låg han och log mot mig. Ett leende som nådde hans ögon och fick dem att glittra.
Han var så underbar, jag kunde bara inte förstå att han var min...


En vecka sen förra, i know. Men om jag skriver när jag inte vill så blir det inte bra! 7 kommentarer på det här så kommer nästa inom 2 days!;)