Jag öppnade dörren till vårt rum och där stod Justin med händerna tomma och såg oskyldig ut.
"Vart. Är. Min. Tröja." sa jag, men han bara flinade och ryckte på axlarna.
Jag stängde dörren bakom mig och gick sen fram till honom.
"Ge mig den" sa jag och spände blicken i honom.
"Du är mycket finare såhär" sa han och blinkade med ena ögat.
"Kul. Fast du är inte heller så dum utan tröja" erkände jag och tog de sista stegen för att komma fram till honom.
"Jag vet" sa han och jag lät hans flin försvinna mot mina läppar samtidigt som jag lät mina händer falla ner längs hans mage, utforskade de utformade musklerna.
"Förlåt" sa jag och backade snabbt undan igen.
Jag kunde inte kyssa honom hela tiden. Vad jag kände för honom var säkerligen mer än vad han kände för mig, han verkade ju inte bry sig om min personlighet. Därför var det tråkigt att det var just honom jag skulle falla för, honom jag skulle börja tycka om mer än som en vän, och det efter bara några dagar. Han fick mig att känna mig hel, när jag var med honom var jag inte längre trasig, som när Luke lämnade mig. Med Justin kände jag mig stark igen.
"Förlåt för vad?" frågade Justin oförstående.
"Jag kan inte bara kyssa dig hela tiden" sa jag och kollade ner i golvet.
"Jo, det kan du väl? Jag har ingenting emot det i alla fall" sa han med ett skratt.
"Jag måste tänka" sa jag och gick mot sängen, utmattad av alla känslor.
"Jag finns här om du behöver prata. Och jag är faktiskt rätt bra på att prata, för att vara kille" sa han, fullt seriöst. "Och om du behöver någon att kyssa så är jag mer än villig" la han till.

Jag tog av mig mina shorts och la mig i sängen i bara underkläder. Jag drog täcket över huvudet och försökte hålla tillbaka tårarna. Jag fick inte bryta ihop här, jag ville inte att Justin skulle se mig gå sönder, bli svagare.
Jag hörde hur han släckte lampan, gick till sängen och drog av sig sina byxor, sen kände jag hur han gled ner bredvid mig.
Jag låg och väntade ett tag i mörkret, och när jag trodde att Justin sov lät jag tårarna rinna fritt. Jag grät så tyst jag kunde för att inte väcka Justin, och min kudde blev blöt. Det senaste dygnet hade jag varit gladare än på mycket länge, och nu verkade alla känslor som tryckts undan komma fram igen.
"Varför gråter du?" hörde jag Justin viska och jag ryckte till.
"Förlåt att jag väckte dig" viskade jag tyst.
"Jag somnade aldrig. Men det blev outhärdligt att höra dig gråta så länge" viskade han och jag vände mig mot honom.
"Idag när jag var inne i köket med Chaz, berättade han för mig att han gillar mig. Eller snarare gillade, för nu tror jag att han är så sårad att han hatar mig" började jag, men Justin avbröt mig.
"Vad sa du då? Jag är säker på att det inte var något taskigt" viskade han.
"Jag sa att jag gillade honom, men inte på det sättet han gillar mig. Och då frågade han om jag gillade dig, men det svarade jag inte på. Och han lät jätteledsen och jag kände mig verkligen hemsk" svarade jag.
"Men då sa du ju bara som du kände. Då får han vara ledsen, sanningen kan man inte ändra på" sa han. "Men det är någonting mer som du är ledsen över, jag känner det. Du kan berätta allt för mig, come on!"
"Du vill inte veta" viskade jag tyst. Aldrig att jag tänkte berätta om mina känslor för honom.
"Jo det vill jag. Jag lovar att inte skvallra" sa han allvarligt.
Okej, jag var tvungen att berätta, det var bättre om han visste.
Jag satte mig upp i sängen, och han gjorde detsamma. Jag lät täcket falla av mig, det var så mörkt att han ändå inte såg mig. Jag höll ut armen och fann att han satt mycket närmare mig än jag trott, mina fingertoppar nuddade hans överarm och jag lät min hand falla för att fånga upp hans. Jag tog den och höll den hårt i min.
"Jag vet inte hur jag ska säga dethär utan att få det att låta töntigt. Men jag ska försöka" började jag. "I början tyckte jag om dig som du tycker om mig fortfarande, men nu... Nu betyder du mer än så för mig, när jag är med dig mår jag bra, jag tycker om dig. Fast jag vet att du inte ser mig på det sättet jag önskar, så kan jag inte hjälpa att jag tror att jag är kär i dig" viskade jag, och min röst tystnade bort i slutet.
Jag kramade hans hand och önskade att den ville hålla i min också, önskade samtidigt att försvinna från jordens yta, det här var så sjukt pinsamt.
Jag tänkte precis släppa hans hand när jag kände hans hand krama min tillbaka. Han lyfte den och höll den mot sitt hjärta, jag kunde känna det slå starkt.
"Det slår för dig" viskade han i mitt öra. Sen sa han: "Du anar inte hur glad jag är att du vågade berätta för mig. Själv var jag för feg för att ta första steget. Jag har aldrig fallit för en tjej såhär snabbt förut. Det brukar byggas upp med en vänskap. Men det har samtidigt aldrig känts så rätt. Du passar med mig, det känns naturligt allting, till och med våra läppar passar ihop!" sa han och skrattade, men blev sen seriös igen. "Aldrig förut har det kännts så rätt" avslutade han och jag kände hur han såg på mig genom mörkret.
"Men varför väljer du mig? Du har miljoner tjejer där ute som skulle göra vad som helst för dig?" frågade jag tvivelaktigt.
"Varför väljer du mig över alla andra killar som vill ha dig?" frågade Justin.
"Jag förstår inte. Chaz är den ända jag vet som gillar mig" sa jag oförstående.
"Om jag känner Ryan rätt skulle inte han tacka nej, och jag känner rätt många ute i världen som du nog skulle falla i smaken. Personligen ser jag ingen anledning varför någon inte skulle tycka om dig. Du är söt, smart, och sexigare än för ditt eget bästa. Det är också varför jag aldrig skulle göra samma sak mot dig som... Vad han nu hette, gjorde" sa han och jag satt i sängen, mållös efter den andra kärleksförklaringen jag fått idag.
Justin tog tag i båda mina händer och höll dom i sina.
"Möt mig på baksidan av huset om fem minuter" viskade han och försvann sen ut genom dörren. Jag hörde hans snabba fotsteg i trappan. Jag gick ur sängen och ställde mig upp. Ville han att vi skulle gå ut? Skulle jag ta på mig någonting mer? Jag bestämde mig för att dra på mig en av Justins t-shirtar så att jag inte skulle frysa, en smög jag långsamt nedför trappan och ut genom altandörren som stod öppen. Jag gick på tå i gräset, runt husknuten och där stod Justin i bara boxers.
"Justin?" sa jag undrande. Ett ensamt tänt ljus stod på gräsmattan i en låg ljusstake och spred en liten ring av ljus. Resten av trädgården var svagt upplyst av stjärnorna, det var stjärnklart och nästan nymåne.
"Kom" sa han och vinkade till mig med pekfingret. Jag gick fram till honom och stannade på en armlängds avstånd ungefär.
"Jag har ingen ring, men..." sa han och tog min vänstra hand i sin. Jag kunde inte tro det när han sjönk ner på knä, tittade mig djupt i ögonen och sa:
"Vill du bli min flickvän?"
Jag kände tårarna tränga fram och sa, innan jag förlorade kontrollen av rösten, "Ja"
Han kysste min hand och ställde sig sen upp för att kyssa mina läppar. Jag var inte sen att besvara kyssen, med fjäderlätta berörningar, mer passionerat än någonsin.
"Jag älskar dig" viskade han i mitt öra, och jag svarade med att kyssa honom mer bestämt och lägga mina armar runt hans bara axlar. Efter ett tag tog jag ett steg bakåt för att betrakta den kille, som jag inte kunde förstå var min.
"Du är rätt... Vacker" sa jag.
"Talking about yourself, beautiful?" frågade han och log större än jag någonsin sett honom le.
"Men det är rätt kallt här ute, vi borde gå in så vi inte blir förkylda."
"Visst" sa jag och tog tag i hans hand och efter att han hade blåst ut ljuset drog jag med honom in och uppför trappan in på vårt rum och han stängde dörren efter oss.
Då kunde jag inte hålla mig längre utan bokstavligen hoppade upp på honom, jag höll benen runt hans midja och han höll upp mig. Jag böjde ner huvudet och pressade mina läppar mot hans. Jag drog mina händer genom hans hår och drog honom närmare mig. Han började gå mot sängen och la ner mig ovanpå täcket, men var inte sen att lägga sig över mig och kyssa mig längs halsen. Hans händer letade sig in under min tröja och hans fingrar sände ilningar genom hela mig när de smekte längs min mage. Jag la mina armar runt hans nacke och drog honom närmare mig.
"Jag kan inte fatta att du är min" viskade han hest i mitt öra.
"Jag är din, bara din" viskade jag andfått tillbaka och kysste honom en sista gång innan jag rullade undan och la mig bredvid honom.
"Imorgon också?" viskade han på skoj och jag skrattade.
"Imorgon också" viskade jag.



Bra va?:DDDDDDD Jag tycker iallafall att det var bra ;) vad tycker ni ska hända next? Har stora planer för novellen, värsta storyn asso haha :P